Ion Antonescu

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Ion Antonescu (till höger) och Nazitysklands utrikesminister, Joachim von Ribbentrop, 1943
Fil:Ion Antonescu.jpg
Ion Antonescu strax före avrättningen

Ion Antonescu, född 15 juni 1882 i Piteşti, Rumänien, död (avrättad) 1 juni 1946 i Bukarest, var en rumänsk militär och politiker. Han var Rumäniens premiärminister och conducător (ledare) från 4 september 1940 till 23 augusti 1944.

Innehåll

Biografi

Antonescu deltog 1913 i det andra balkankriget mot Bulgarien och utmärkte sig så att han tilldelades Rumäniens högsta militära utmärkelse (Ordinul Mihai Viteazul). Under första världskriget var han arméns stabschef. Han lyckades inte hindra tyskarna från att snabbt inta huvuddelen av Rumänien, men han anses vara arkitekten bakom den rumänska arméns försvar mot den tyska arméns försök under generalfältmarskalk August von Mackensens ledning att erövra Moldavien.

Antonescu hade rykte om sig att vara en mycket duglig militär befälhavare. Hans skoningslöshet gav honom namnet Câinele roşu – Röde hunden.

Andra världskriget

Efter ingåendet av Molotov-Ribbentroppakten i augusti 1939 gavs Sovjetunionen fria händer i de östliga delarna av Europa, och Sovjet tvingade Rumänien att avträda Bessarabien och norra Bukovina till Sovjet och norra Transsylvanien till Ungern. Rumäniens kung Carol II utnämnde i september 1940 Antonescu till premiärminister, men redan två dagar senare tvingades kungen att abdikera till förmån för sin 19-årige son Mikael, som dock bara blev en ren staffagefigur eftersom Antonescu utnämnde sig själv (i likhet med vissa andra europeiska politiker) till conducător (ledare) med diktatoriska befogenheter.

Antonescu allierade sig med Nazityskland i hopp om att åtminstone få tillbaka de områden som avträtts till Sovjetunionen. Rumänska trupper anslöt sig till Wehrmacht i attacken mot Sovjetunionen, och även sedan man återfått de förlorade områdena fortsatte de rumänska styrkorna längre in i Sovjet trots protester från rumänska politiker och avrådande från de västallierade staterna. Efter nederlaget och de stora manskapsförlusterna i striderna vid Stalingrad 1943 sjönk Antonescus popularitet kraftigt.

Sommaren 1944 närmade sig sovjetiska trupper Rumäniens gränser och pressade tyska styrkor framför sig. Trots påtryckningar höll Antonescu fast vid sin anslutning till Tredje riket och nekade att begära vapenstillestånd. I slutet av augusti 1944 avskedades han av kung Mikael med stöd av en politisk majoritet och arresterades.

Inför rätta

Antonescu överlämnades därefter till Sovjetunionen och ställdes i maj 1946 inför rätta i Bukarest anklagad för att ha stött den tyska invasionen av Sovjetunionen. Han befanns skyldig och dömdes till döden. Tillsammans med Mihai Antonescu (vice premiärminister och utrikesminister), Gheorghe Alexianu (guvernör för Transnistrien) och Constantin Z. Vasiliu (polischef och inrikesminister) arkebuserades Antonescu den 1 juni 1946 vid Jilavafängelset i utkanten av Bukarest.

Externa länkar

Personliga verktyg