Herman Sätherberg
Från Rilpedia
Herman Sätherberg, född 19 maj 1812 och död 9 januari 1897, var en svensk lyriker och läkare
Hermans far var bankokamreraren (tillika förvaltaren vid Tumba pappersbruk) Johan Fredrik Sätherberg. Efter faderns död köpte Herman och hans mor Nolinge (Nohlinge) säteri i Grödinge socken, efter den då avlidne hovmarskalken hos prinsessan Sofia Albertina, Grefve Cronstedt.
Sätherberg blev medicine doktor 1843, följde som läkare med korvetten Karlskrona till medelhavet 1844-45 (en resa som skildras i Utflykter på hafvet 1-2 (1845-1846) och utsågs till föreståndare för Ortopediska institutet i Stockholm 1847, en tjänst han behöll fram till 1879. Sätherberg var mycket engagerad i sjukgymnastikens utveckling i Sverige.
Sätherbergs första försök som lyriker skedde i den poetiska kalendern Skogsharpan 1836. Han räknades mestadels som naturlyriker, men diktade också lustspel (Hvita frun på Drottningholm 1847), dramatisk dikt (Naima 1870), historiska skådespel (Ur förtryckets natt 1882) och episk diktning (Khalifens äfventyr 1888). Hans Blomsterkonungen från 1879, en dikt till minnet av Carl von Linné, vann större spridning. Han är även känd för att ha skrivit texten till vårsångerna Längtan till landet ("Vintern rasat") och Glad såsom fågeln.
