Hakon Ahlberg
Från Rilpedia
Hakon Ahlberg, född 10 juni 1891, död 12 mars 1984, var en svensk arkitekt och grundare av Sveriges Arkitekters Riksförbund (SAR) och dess förste ordförande. Han var en flitig debattör och som arkitekt ritade han allt från kyrkor och museer till bostäder och sjukhus. Bror till Alf Ahlberg.
Innehåll |
Utbildning
Hakon Ahlberg examinerades från Kungl. Tekniska Högskolan i Stockholm 1914, och hade bl a Lars Erik Wahlman och Erik Lallerstedt som lärare. Han studerade också på Konstakademien 1914-17, där han hade Ivar Tengbom som lärare. 1918 blev han sekreterare i Svenska Slöjdföreningen.
Liv ock verk
Hakon Ahlberg hade en huvudroll som ideell ledare för 1900-talets svenska akitekter som deras organisatör och talesman. År 1936 tog han initiativet till organisationen Svenska Arkitekters Riksförbund (SAR) som han ledde som ordförande till 1944.
Ahlbergs verk kännetecknades av tidens ombrytning i arkitekturstilen. Här fanns allt, från svensk nationalromantik och tjugotalsklassicism, internationellt även kallat Swedish grace, till funktionalism. Paviljongen till Göteborgsutstälningen 1923 är ett exempel för en byggnad helt i nyklassicismens anda, medan han i Frimurarbarnhusen i Blackeberg från 1928 visar en geometrisk saklighet. Bostadshusen i Hjorthagen i Stockholm från 1934 illustrerar en funktionalistisk arkitektur.
En helt osentimental anknytning till svensk byggnadstradition kommer till sin uttryck i byggnaderna för Landsorganisationens (LO) folkhögskola i Brunnsvik norr om Ludvika. Husen påbörjades 1928 och kompletterades i flera etapper fram till 1940-talet. Här grupperar sig enkla faluröda trälängor med sadeltak och några vitptsade stenhus till ett litet brukssamhälle, som fint smälter in i landskapet.
I hans senare verksamhet dominerar sjukhusbyggnader, och han var Medicinalstyrelsens arkitekt från 1935. Här kan nämnas Sidsjöns mentalsjukhus utanför Sundsvall (1939) och universitetssjukhuset i Maricaibo i Venezuela (1946-54).
Citat
| ” | Att möta Hakon Ahlberg är att få träffa en människa, som i sin person kan sägas sammanfatta en hel epok - med alla de skiftningar och utvecklingssprång som ett sådant skede kan innehålla | ” |
|
— Stig Åhlund i tidskriften Byggmästaren 1980, inför Ahlbergs 90-årsdag[1] |
||
Bilder
Verk (urval)
- Brännkyrka församlingshus, Liljeholmen i Stockholm (1920-25)
- Diakonianstaltens kyrka i Stora Sköndal, Stockholm (1927)
- Frimurarebarnhuset, Blackeberg, Stockholm (1928-30)
- LO:s skola och Brunnsviks folkhögskola, Ludvika (1928-50)
- Mälarhöjdens kyrka, Stockholm (1929)
- Stora Sköndals kyrka, Sköndal (1929)
- Sankt Olofs sjukhus, Visby (1933-36)
- Smalhusområdet Abessinien i Hjorthagen, Stockholm. Motalavägen m fl (1934-35)
- Medborgarhus och konsthall i Falun (1935-36)
- Malmbergets kyrka (1945)
- Hovrätten för västra Sverige, Göteborg (1945-48)
- Barnkliniken vid dåvarande Rikshospitalet, Oslo (1946-50)
- Universitetssjukhuset i Maracaibo i Venezuela (1946-54)
- Birgittas sjukhus i Vadstena (1950-60)
- Prins Bertils villa i Tylösand (1953-54)
- Hallandsgården, Hallands nations studenthem i Lund (1953-54)
- Teater och Folkets hus i Falun (1954-56)
- Stadshypotekskassans hus, Norrmalmstorg, Stockholm
- Landskapsmuseum i Falun (1960)
- Kapell i Domsjö
- Sankt Hans kyrka (Lund) i Lund (1970)
- Tidigare LKAB-huset, Karlavägen i Stockholm 1970-71
- Vilunda kyrka i Upplands Väsby (1974)
Prisen
- Alvar Aalto -medalj 1973
Källor och vidare läsning
- ↑ Citerad i "Arkitekten och humanisten" i Rune Bengtsson: Konsten och konstnärerna i Mälarhöjdens kyrka, utgiven av Mälarhöjdens kyrostiftelse, Ljusdal 1995
- Hakon Ahlberg, arkitekt och humanist, Byggforskningsrådet, Stockholm 1994
- Konsten och konstnärerna i Mälarhöjdens kyrka, av Rune Bengtsson, utgiven av Mälarhöjdens kyrkostiftelse, Ljusdal 1995
- Svensk arkitektur, byggförlaget, Stockholm 1986
