Höns

Från Rilpedia

Version från den 28 maj 2009 kl. 19.29 av Svetter (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
För ordningen Hönsfåglar, se Galliformes.

?Höns
Status i världen: Husdjur
Mother hen with chicks02.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Ordning: Hönsfåglar
Galliformes
Familj: Fälthöns
Phasianidae
Släkte: Djungelhöns
Gallus
Art: Röd djungelhöna
G. gallus
Underart: Tamhöna
G. g. domesticus
Vetenskapligt namn
§Gallus gallus domesticus
Auktor: Linné, 1758
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
En en dag gammal kyckling

Höns (Gallus gallus domesticus) är en mycket vanlig typ av fjäderfä och den domesticerade varianten av röd djungelhöna (Gallus gallus). Höns hålls för köttproduktion, äggproduktion eller som prydnad. En hane kallas för tupp, en hona för höna och en unge för kyckling.

Innehåll

Ursprung och domesticering

Många menar att tamhöns härstammar från röd djungelhöna (Gallus gallus) som i vilt tillstånd lever i det indomalajiska området men många forskare anser att även andra arter av asiatiska vildhöns ingår. En modern tamhöna och en röd djungelhöna kan skapa fullt fruktbara hybrider, medan kombinationer av tamhöna och någon av de andra vildhönsraserna får sämre fruktsamhet.

När de första hönsen blev tämjda är oklart. De tidigaste gjorda tamhönsfynden härstammar från Induskulturen (2500-2100 f.Kr) och sannolikt hölls de första hönsen för såväl ägg- och köttproduktion som för tävlingsändamål, tuppfäktning, även om nyttoändamålen sannolikt tog över först senare. Numera förekommer tamhöns i nästan alla länder. De bredde ut sig över jorden samtidigt med de asiatiska folkstammarna, vilka förde dem med sig på sina utvandringar.

I Medelhavsområdet hölls höns på 600-talet f.Kr och spreds därifrån över Europa och Ryssland. Man beräknar att det fanns tamhöns i Skandinavien för ca 2000 år sedan. Vid sin första ankomst till Stilla havets öar påträffade européerna tamhöns på Nya Zeeland, Tahiti och Hawaii, samt på den avsides belägna, ensliga Påskön. Till Amerika fördes hönset av européerna på 1500-talet. De uppträder jämförelsevis sent i Europa. Under äldre stenåldern i Schweiz fanns inga höns. Först under romarnas tid fanns de norr om Alperna. Genom sina ägg, sitt kött och sina fjädrar blev tamhönset en viktig faktor i människans ekonomi.

Raser

I Europa är idag ca 180 raser listade och i andra kontinenter finns fler av dessa. Hönsraserna uppvisar en stor variation:

Fjäderdräkt

Många olika färgnyanser (se även "godkända färger" nedan), från vitt till nyanser av grönt, svart, brunt och blått, med en fjäderdräkt med allt från dunliknande beklädnad (Silkeshöns) till långa stjärtfjädrar på upp till 10 meter som hos Fönix. Hönsen kan vara kamlösa eller uppvisa allt däremellan, upp till stora och mycket olikt utformade kammar.

Huden

Huden kan vara vit,gul eller svart även röd.

Längd och vikt

Riktigt små dvärghöns kan väga några få hekto (Holländsk dvärg) och vara ett par decimeter långa. Den största hönsrasen, brahman, kan väga upp till 5 kg och vara 75 cm lång.

Utseende

En höna.

De flesta tuppar kännetecknas av en mer eller mindre kraftfull kam, (den skiljer sig mellan olika raser)och att under hakan finns mer eller mindre hängande flikar (slör) samt de nakna kinderna. Stjärten består av 14 pennor, är hoptryckt, något upprest och har hos hannen några täckfjädrar som är längre än pennorna och bågformigt böjda utöver deras ändar. Benen har sporrar och halsens fjädrar är långa eller breda. Hos honan är kam, slör, stjärttäckfjädrar och sporrar oftast mindre utvecklade.

Avel

Hobbyavel

I mitten av 1800-talet förbjöds tuppfäktningen varvid aveln inriktades på nyttoproduktion, exteriöravel och utställningsverksamhet. Rasstandarder fastställdes och idag finns flera hundra varianter enbart avsedda för utställningsverksamhet.

Nyttoavel

Hönsraser i urval

Tunga raser har framförallt avlats för sin köttproduktion. En ras som framavlats för både hög kötthalt och goda värpegenskaper kallas kombinationsras.

Tunga raser

Lätta raser

Lätta raser, forts

Urdvärghöns

Viktiga hönsraser i Sverige

De vanligaste hönssorterna är New Hampshire, Orpington, Wyandotte, Welsumer, Barnevelder, Rhode Island red och Plymouth Rock. Bland vanliga dvärghönsraser märks Chabo, Kochin, Bantam och Svensk dvärg.

Svenska lanthönsraser

De svenska lanthönsraserna omfattas av Bohusläns-Dals svarthöna, Gotlandshöna, Hedemorahöna, Kindahöna, Orusthöna, Åsbohöna Skånsk blommehöna , Ölandshöna samt Öländsk dvärghöna . [1]

Kombinationsras

Kombinationsras är en hönsras som framavlats för både hög kötthalt och goda värpegenskaper.

Handel med kyckling och höns

Kycklingar föds framför allt upp för köttets skull. Dessa kycklingar kallas gödkycklingar, slaktkycklingar eller broiler. Kycklingkött en vanlig ingrediens i mat över stora delar av världen. Import och export av levande kyckling är en mycket stor marknad, både legalt och illegalt.

Legal import och export av levande kycklingar under år 2004[2]

Land Import (antal) Export (antal)
Kina 1 236 000 19 187 000
Rumänien 16 178 000 260 000
Ryssland 11 724 000 1 351 000
Sverige 109 000 4 851 000
Turkiet 1 821 000 4 155 000
Tyskland 105 789 000 111 604 000
Ukraina 11 827 000 1 802 000

Höns som matvara

Huvudartikel: Kycklingkött

Kyckling är en vanlig matfågel. Även hönsägg är vanlig mat.

Se även

Källor

  • Den ursprungliga texten, eller delar av texten, till denna artikel kommer från Kombinationsras
  1. Svenska Lanthönsklubben
  2. FAO

Externa länkar


Personliga verktyg