Grönland

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Kalaallit Nunaat
Grønland
Grönlands flagga
Grönlands statsvapen
Flagga Statsvapen
Valspråk:
Nationalsång: Nunarput utoqqarsuanngoravit
Grönlands läge
Huvudstad Nuuk (Godthåb)
Största stad Nuuk
Officiellt språk grönländska, danska
Statsskick
Monark
Landsstyreformand
Monarki
Margareta II av Danmark
Hans Enoksen
Självständighet
 • Deklarerad
 • Erkänd
(Autonomi) 21 juni 1979

Yta
 • Totalt
 • Vatten

2 166 086 km² (13:e)
81,1%
Folkmängd
 • Totalt
 • Befolkningstäthet

56 375 (210:e)
0,025 inv/km²
BNP (PPP)
 • Totalt
 • Per capita
(2006)
$1,1 milj (190:e)
Valuta Danska kronor (DKK)
Tidszon UTC 0 till -4
Topografi
 • Högsta punkt

 • Största sjö

 • Längsta flod

Gunnbjørn
3700 m ö.h.

km²

km
Nationaldag 21 juni
Landskod GL
Landsdomän .gl
Landsnummer 299

Grönland (grönländska: Kalaallit Nunaat; "inuiternas land" = människornas land) är en ö belägen i norra Atlanten. Det är en före detta dansk koloni, numera ett självstyrande danskt territorium. Med sina 2,2 miljoner km² är Grönland världens största ö. Provinshuvudstad är Nuuk, på danska Godthåb.

Innehåll

Historia

Norska kolonier

Norges historia

Huvudartikel: Grönlands historia

Modern historia

Danska kolonier

Danmarks historia

  • Vid missionären Hans Egedes ankomst 1721 kommer nya europeiska invandrare till Grönland.
  • 1700- och 1800-talet: många jägare från Nederländerna, Danmark och Tyskland besöker Grönland för att fånga valar.
  • 1814: Grönland blir dansk koloni.
  • Från 1945 bygger förenta staterna en flygplats för flygvapen (Thule Air Base) på Grönland. Kontrakten mellan USA och Danmark för gemensam försvar av ön kommer 1951.
  • 1953: Grönland blir en del av Danmark.
  • 1979: hjemmestyre - självförvaltning och autonomi (eget parlament och regering).
  • 1982: en folkomröstning beslutar att Grönland ska lämna Europeiska gemenskapen (EG).
  • 2008: en rådgivande folkomröstning hålls 25 november om 1979 års hjemmestyre ska ersättas med selvstyre. Ja-sidan vinner med 75,54 % av rösterna.[1] I klartext ytterligare utökad autonomi men fortfarande i någon mån sammanhållet med Danmark. Bland de viktigaste nya (eventuella) kompetenserna är att Grönland får del ersättningen för underjordiska rikedomar som olja och uran.

Kustlinjens systematiska utforskning

Grönlands västra kust har på initiativ av Frederik Johnstrup sedan 1876 upp till 74° 30’ nordlig bredd systematiskt och detaljerat undersökts på initiativ av den danska kommissionen för Grönlands geologiska och geografiska undersökning, vilka undersökningar bekostats av danska staten. Melville Bay norr om denna kuststräcka har utforskats av Eivind Astrup (1894) och mera utförligt undersökts av Ludvig Mylius-Erichsen och Harald Moltke (1903-04), medan landet norr om Kap York (76° n. br.) blivit bekant företrädesvis genom flera engelska och amerikanska expeditioner under John Ross, Edward Inglefield, Isaak Israel Hayes, Charles Francis Hall, George Nares, Adolphus Greely och i synnerhet genom amerikanen Robert Edwin Peary, som 1901 fastställde Grönlands avslutning mot norr.

Östra kusten upp till 66° förbi orten Ammassalik (idag Tasiilaq), där Adolf Erik Nordenskiöld landade för första gången 1883, har 1883-85 undersökts av danska expeditioner, under Thomas Vilhelm Garde och Gustav Frederik Holm, samt sedermera av andra expeditioner. Sträckan därifrån upp till 70° har kartlagts av dansken Georg Carl Amdrup 1898-1900. Det av William Scoresby 1822 upptäckta fjordsystemet Scoresbys sund 70°-71° har undersökts av expeditioner under dansken C. Ryder 1891-92, under Alfred Gabriel Nathorst 1899 samt (upp till 72° nordlig bredd) av dansken Nikolaj Hartz 1900.

De stora fjordsystemen Kung Oskars fjord och Frans Josefs fjord 72°-73° 20’ blev undersökt och kartlagts under A. G. Nathorst 1899, medan kännedomen om sträckan från Frans Josefs fjord till Kap Bismarck (77°) utvunnits huvudsakligen genom den tyska expeditionen under Carl Koldewey 1869-70, som först upptäckte Frans Josefs fjord. 1905 lyckades Adrien de Gerlache för första gången att med fartyg komma in till kusten norr om 76°, varefter denna följdes till norr om 78°. Fullständigt undersökt blev denna kust först genom den danska expeditionen under Ludvig Mylius-Erichsen 1906-08, vars forskningar sträckte sig så långt, att de nådde Grönlands nordspets och området för Robert Edwin Pearys undersökningar från västra sidan.

Geografi

Ön Nûna öster om Upernavik söder om Aappilattoq

Grönland är från nordligaste punkten (Kap Morris Jesup) till sydspetsen (Kap Farvel) 2 650 km långt och ungefär 1 000 km brett. Omkring 341 700 km² är isfritt. Att isen ligger kvar beror på kylan och den härstammar från den senaste istiden. Typiskt för Grönland är den stora ytan med inlandsis. Den är i genomsnitt 1 500 meter tjock men vid några punkter är tjockleken 3 000 meter. De bergstoppar, som uppskjuta över isen, kallas nunataker, de finns bara vid inlandsisens randområden. Isen flyttar vid kusterna till havet och kalvar stora isberg. Isfria kuster har många havsbukter och fjordar. Högsta punkten är Gunnbjørn med 3 700 meter (se även Grönlands ytterpunkter).

Grönlands kommuner

Efter Grönlands kommunreform 2009, då de tidigare 18 kommunerna slogs ihop till fyra[2], finns nu enbart fyra kommuner på Grönland. Den tidigare kommunindelningen finns på Lista över Grönlands kommuner före kommunreformen 2009.



På Grönland skiljer man mellan tätorter (byer) och övriga bosättningar/mindre samhällen, som kallas bygder. De gamla kommuncentra var samtliga tätorter. [3]

Glaciär på Grönland

Demografi

Grönlands befolkning består till 88 procent av inuiter (eskimåer) eller blandbefolkning (danskar eller andra européer blandade med inuiter). Blandbefolkningen är talrikare i västra Grönland än i norr och söder. De resterande 12 procenten utgörs av personer utav europeisk härkomst, huvudsakligen dansk. Mer än 20 procent av befolkningen är född utomlands, huvudsakligen i den europeiska delen av Danmark. Till följd av återemigrering från gruppen av europeiska invandrare är befolkningens storlek nästan konstant.

Till följd av att tyska missionärer under tidigare århundraden ofta gifte sig med grönländska kvinnor eller adopterade grönländska barn bär många av invånarna tyskklingande efternamn (s.s. Chemnitz, Kleist och Kreutzmann). Språkligt sett dominerar de två officiella språken, grönländska och danska, fullkomligt. Större delen av befolkningen är tvåspråkig och behärskar båda språken väl. Grönländska talas som modersmål av stora delar av inuit- och blandbefolkningen medan danska dominerar bland européerna. Det officiella undervisningsspråket i folkskolan är grönländska, med danska som första främmande språk. Utöver dessa språk förekommer i vissa fall engelska och andra språk.

Befolkningen är mycket ojämnt fördelad: Västgrönland hyser 91 procent av befolkningen, medan motsvarande siffror för Östgrönland är 6,3 procent och Nordgrönland 1,6 procent.

Politik

Grönlands statschef är Danmarks monark, för närvarande Margrethe II. Grönlands landsting har 31 ledamöter och väljer en premiärminister. Grönland är till skillnad från Danmark inte medlem av EU.

Utbildning

Skolan på Grönland kallas Folkskolan och har cirka 9000 elever fördelat på 86 skolor över hela landet (1997). Hjemmestyret har haft ansvaret för skolan och läroplanerna sedan 1980. Det officiella undervisningsspråket är grönländska, men om så är behövligt används även danska. Skolplikten är på nio år i Folkskolan. För att bli behörig till gymnasiet behövs en tvåårig fortsättningsskola och även ibland en ettårig tilläggskurs. I Folkskolan finns två linjer med särskilda avgångsprov, allmän linje och en så kallad utvidgad linje. Den allmänna linjen inriktar sig helt på yrkesutbildning medan den utvidgade linjen innebär mer teoretisk utbildning. Istället för engelska är det första främmande språket de grönländska eleverna får lära sig är danska.

På Grönland finns det tre gymnasier, vid examen från någon av dessa har man tillträde till Ilinniarfissauq (da. Grønlands Seminarium), Ilisimatusarfik (da. Grønlands Universitet) och högre läroanstalter i Danmark. Lärarutbildningen och utbildning inom det sociala ges i Seminariet och Universitetet undervisar i grönländska språket och kulturen, teologi, administration samt de övriga samhällsvetenskapliga ämnena. Övrig utbildning ges i Danmark. På alla orter i landet erbjuds alla en frivillig fritidsundervisning.

Geologi

På sydvästra Grönland finns några av jordens äldsta bergarter, i form av Isuaformationen som är ca 3,8 miljarder år gamla. Bergarterna i Isuaformationen bildades, till skillnad från andra kända likåldriga bergarter, på jordens yta och kan därför bidra med en ökad kunskap om hur den tidiga jorden såg ut och förutsättningarna för liv under den perioden. Norra Grönland består till största delen av paleozoiska bergarter.

Klimat och miljö

Grönland har arktiskt klimat med undantag av några få platser som har subarktiskt klimat, till exempel Narsarsuaq. Vid västkusten är det lite mildare till följd av Golfströmmen. Temperaturen på inlandsisen har en minimum på –70 °C och når på sommaren nollgradigt. I fjordarna på sydvästra Grönland uppnår emellertid ofta dagstemperaturen omkring +20°C under sommaren, vilket tillåter en förhållandevis rik ängs- och buskvegetation med lågvuxen björkskog på sina platser. Kustlinjer som är isfria är täckt av tundra. Djurlivet är typiskt för tundran med isbjörn, ren, myskoxe, fjällräv och fjälluggla.

För ungefär 200 miljoner år sedan var Grönland täckt med skog och klimatet var så varmt att sköldpaddor och jätteödlor levde där.

Religion

Religiöst sett fördelar sig befolkningen på 98 procent protestanter (95 procent evangelisk-lutherska bekännare), samt mindre grupper romerska-katoliker, baptister, Jehovas vittnen med flera. Bland invandrarna är 98 procent protestanter.

De traditionella grönländska religionerna, som inuiterna förr praktiserade, är inte övergivna, men har numera liksom religion i allmänhet begränsad betydelse.

Leif Eriksson sägs ha tagit med sig kristendomen till Grönland runt år 1000. Den trettonde maj 1934 döptes Grönlands just då sista vuxna icke kristna person i en närapå nybyggd kyrka i Qaanaaq. Han hette Nukagpiánguaq och var 41 år gammal. De flesta grönländare är numera formellt kristna och medlemmar i den danska folkkyrkan. Den kristendom som praktiseras där är evangelisk-lutherskt protestantisk. 1993 blev grönland ett självständigt biskopsdöme.

Förutom den protestantiska kristendomen finns mindre främmande religiösa samfund, exempelvis katoliker, adventister, baptister och Jehovas vittnen. Vidare finns anhängare av Bahai och indifferenta sekulära.

Referenser

  1. Politiken: Klart ja til nyt grønlandsk selvstyre (081126)
  2. Landstingslag nr 15, 5 december 2008 från grönländska Hjemmestyret | http://www.lovgivning.gl/gh.gl-love/dk/2008/ltl/ltl_nr_15-2008_kom_inddel/ltl_nr_15-2008_dk.htm
  3. http://www.kanukoka.gl/data/82783/Nyekommunerarbejdsliste.pdf Hela kommunlistan efter reformen, med byer och bygder (på danska)

Källor

Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Grönland, 1904–1926 (Not).

Externa länkar


Personliga verktyg