Göteborgskravallerna
Från Rilpedia
 |
Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Motivering: artikeln tar politiskt ställningstagande i form av språkbruk, val av fakta och presentation av fakta. Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts. |
Göteborgskravallerna ägde rum i centrala Göteborg 14 till 16 juni 2001, i samband med EU-toppmötet i Göteborg och besöket av George Bush. Kravallerna var de mest omfattande i Sverige på flera decennier, och sammanlagt skadades 53 poliser och 90 demonstranter. En intensiv massmedial nyhetsbevakning överskuggade både EU-toppmötet, de alternativa seminarierna och de tre stora fredliga demonstrationerna, som samlade cirka 50 000 personer.
Under de aktuella dagarna grep polisen 530 personer. I uppmärksammade rättegångar blev ett 80-tal demonstranter åtalade, och flertalet dömdes för våldsamt upplopp. 182 anmälningar mot poliser hade också inkommit, som ledde till att fem polismän blev åtalade, men de fälldes inte[källa behövs]. Polischefen åtalades för frihetsberövanden för en husrannsakan vid Hvitfeldtska gymnasiet men friades i hovrätten. Det exakta händelseförloppet för kravallerna är fortfarande svårfångat och omdiskuterat.
Innehåll
|
Bakgrund
EU-toppmötet var en stor händelse i Sverige och världen eftersom inte bara statscheferna i EU skulle samlas i Göteborg, utan också USA:s president. Dagen före det egentliga toppmötet anlände George W. Bush, Sveriges första besök av en sittande president från USA. Göteborgs stad välkomnade demonstranterna genom att erbjuda dem olika skolor att bo och hålla seminarier i. Man upplät också ett område vid Vallgraven till programaktiviteter under namnet Fritt Forum.
Polisen samlade sina resurser inför presidentbesöket och EU-toppmötet, för att vara förberedda på de inväntade demonstrationerna. Aldrig förr hade så många stats- och regeringschefer samlats i Sverige, och poliser från hela södra Sverige inkallades. Med erfarenhet från tidigare kravaller vid EU-toppmöten utomlands, och en tidigare demonstration i Malmö, som man ingripit mot, förberedde sig polisen också på konfrontationer. Polis i andra EU-länder och svensk polis samarbetade och bedrev en spaningsverksamhet mot olika organisationer och enskilda, som man misstänkte av olika skäl.
Flera av de organisationer som planerade demonstrationer, och fått tillstånd för dessa, samarbetade med svensk polis i sina förberedelser. Polisen och demonstrationsansvariga bildade en så kallad dialoggrupp för att tidigt lösa konflikter mellan demonstranternas och EU-toppmötets skilda önskningar och behov.
Två större nätverk hade skapats för att samordna demonstrationerna och seminarierna från den 14–16 juni. Det ena med fokus på EU-kritik och det andra med mer generell kritik mot storföretagsledd globalisering. Nätverken med större eller mer kända medlemsorganisationer finns listade bredvid.
Större incidenter
Händelserna kring Hvitfeldtska
Händelserna vid Hvitfeldtska gymnasiet är det som många demonstranter, men senare även Högsta Domstolen och Rikspolisstyrelsen utvärderingsgrupp, anger som en utlösande faktor till kravallerna i Göteborg. Skolan hade lånats ut av kommunen för att användas för logi för ett 500tal tillresta personer och seminariesammankomster. Bland annat var inplanerad European Futures Congress, en internationell konferens med EU-kritiker från de östeuropeiska länder, som då ansökte om medlemskap i Unionen. På skolan fanns också matservering och ett allmänt informationscenter.
Bakgrund
Enligt polisens utvärdering så gav "en samlad bedömning av underrättelser och spaningsiakttagelser vid handen att brottslig verksamhet pågick på Hvitfeldtska gymnasiet.", och 21.00 på onsdagen beslöt chefsåklagaren att tillåta en husrannsakan. De händelser som låg till grund för beslutet var enligt polisen att en polispatrull på rutinuppdrag på Hvitfeldtska blivit omringade av demonstranter i en situation de upplevde som "mycket hotfull"; att demonstranterna hade placerat vakter vid ingången till skolan för att hindra obehöriga från att komma in; att polisen observerat män som burit stenar, byggnadsmaterial och hönsnät till skolan; och att ett antal personer som polisen kontrollerat pga att de stört den allmänna ordningen uppgav att de bodde på Hvitfeldska. [1]
Inledande barrikader
På förmiddagen den 14 juni omringade polisen skolan, efter ett åklagarbeslut. Polisens inringning bestod av en mur av över 200 fartygscontainers runt skolan och dess kvarter. I skolan fanns då runt 500 personer, varav många fortfarande sov. De första timmarna släpptes ingen ut eller in genom polisens avspärrningar, och visitationer utfördes av dem som var i närheten.[1] Inte heller journalister fick komma närmare än något kvarter från skolan.
När polisen inledde avspärrningarna, blev de enligt egna uppgifter angripna med stenkastning, och skott med stålkulor från kraftiga slangbellor, i attacker som de upplevde som organiserade.[1]. Dessa uppgifter saknas i Göteborgskommitténs rapport.
Vid tolvtiden höll polisen en presskonferens där kommenderingschef Håkan Jaldung meddelade att "nästan alla är misstänkta för förberedelse av olika brott, som skadegörelse och grov misshandel". Det fanns inte vid den här tidpunkten några rapporter om egentliga våldsamheter eller brott inne på skolan.
Förhandlingar
Stormöten hölls på skolgården sedan polisen dragit sig tillbaka till containermurarna. Samtal fördes mellan polisens dialoggrupp och representanter för olika organisationer, bland annat Attac, Miljöförbundet Jordens Vänner, och SAP. Runt tretiden var det möjligt för demonstranter att lämna skolan om de gick med på kroppsvisitation. Mellan 150-200 personer lämnade skolan,[1] men på grund av den kaotiska stämningen och att många var kvar inne på skolan hade inte alla fått tillgång till informationen.[källa behövs].
Många demonstranter som befann sig på skolområdet kände hopp om en fredlig lösning och att förhandlingarna med polisens kontaktgrupp skulle ge resultat. Men dialoggruppens förhandlingsmandat drogs vid 17-tiden in av polisledningen, delvis på grund av oroligheterna, och delvis för att samtalen "dragit ut på tiden".[1] Enligt SVT:s program Uppdrag Granskning hade man då varit mycket nära att nå en lösning.
Utbrytningsförsök
Kring 17-tiden valde många av demonstranterna att försöka bryta sig ut från området, för att undgå risken att bli gripna och delta i demonstrationen mot Bush. Personer ur de Vita Overallerna, med mycket kroppsskydd men utan vapen[källa behövs], valde att leda ett utbrytningsförsök genom att försöka pressa sig ut genom en av polisens avspärrningar. Poliserna höll stånd och svarade sedan med en framryckning med ridande polis mot skolan, där de möttes de av stenkastning.[1] Flera personer ur de Vita Overallerna skadades.
Ett femtontal personer lyckades lämna skolan och klättra över containermuren för att ansluta sig till de tusentals demonstranter som samlats utanför.
Avslutning
Från 18.30 till 3 på natten transporterade polisen bort resterande personer från skolan och förde dem till häkte. Sammanlagt greps cirka 450 personer.[2][1] Endast 160 av dessa hann höras under natten, varav 89 personer anhölls. Resten släpptes under dagen, efter att ha blivit identifierade.
Kl 00.30 på natten till fredagen genomförde polisen den beslutade husrannsakan. Man fann inga vapen, men redovisar ett antal föremål, som käppar, grusfyllda flaskor och gatsten, som man beskrev som potentiellt farliga.
I fortsättningen höll man skolan/konferenscentret stängt tills toppmötet avslutats. Arrangörerna sökte flytta logi- och konferensverksamheten till Schillerska gymnasiet. Officiellt avslutades polisinsatsen på lördagen vid 12-tiden.
Efteranalys
Efter fem års forskning och intervjuer har Hans Abrahamsson, fredsforskare på Göteborg Universitet och medlare i demonstranternas kontaktgrupp under EU-toppmötet, kommit fram med uppgifter som tyder på att avspärrningen av Hvitfeldtska gymnasiet baserades på information från amerikanska Secret Service, vilka några månader tidigare varit såpass oroade över president Bushs säkerhet att de övervägde att ställa in hela besöket [källa behövs]. Abrahamsson menar i sin rapport, som bland annat bygger på intervjuer med dåvarande ansvarige chefen i USSS, att Hvitfeldtska gymnasiet, långt innan toppmötet börjat, planerats som en "fälla" för demonstranterna, för att se till att eventuella oroligheter skulle inträffa där och inte i närheten av president Bush. Av Abrahamssons bok och av den friande domen av polischefen Jaldung framgår, att det också fanns EU-åklagare på plats som medverkade i besluten kring Hvitfeldstska.
Händelserna kring Avenyn
Kravallerna på Avenyn är troligen de mest kända under Göteborgskravallerna. På morgonen den 15 juni samlades flera tusen personer för att lyssna på olika tal på Götaplatsen. En mindre del av dessa valde sedan att delta i den så kallade Antikapitalistmarschen, initierad av Rättvisepartiet Socialisterna (rs), som gick längs den på Götaplatsen utmynnande Berzeliigatan i riktning mot Mässan. Många av de som deltog valde oplanerat att ansluta sig genom en uppmaning från en av talarna på mötet, Mattias Bernhardsson (rs). Några hundra svartklädda aktivister, varav många tyskar och danskar anslöt sig också. Demonstrationen var inte tillståndsgiven för denna färdväg, men arrangörerna var i dialog med polisen. En muntlig överenskommelse hade träffats om att stanna vid en poliskedja något kvarter ner. Ytterligare några hundra meter bakom dem stod containrarna som radats upp för att skydda EU-toppmötets deltagare.
Demonstrationståget stannade vid poliskedjan som avtalat. Då gick polisen in från en sidogata och ingrep mot mitten av tåget, bland annat med hjälp av hundar, enligt dem i syfte att avskilja det så kallade Svarta blocket, som stod bakerst i tåget. Konfrontationer med dessa uppstod, och blocket drevs upp mot Avenyn, där polisen efter ett tags strider retirerade.
Runt hundra demonstranter ur Svarta blocket förflyttade sig då längs Avenyn där de slog sönder skyltfönster och delvis förstörde vissa butiker, brände caféstolar mm under intensiv televisionsbevakning. Polisen ingrep inte då man enligt uppgift fått rapporter om att andra demonstranter skulle försöka frita omhändertagna demonstranter från en närliggande polisstation. De ekonomiska skadorna längs Avenyn uppgår till flera miljoner kronor.
Händelserna kring Vasaplatsen
På kvällen den 15 juni hölls en så kallad Reclaim the city-fest vid Vasaplatsen. Något polistillstånd fanns inte för festen. Huliganer, flera med nynazistiska kopplingar, angrep samlingen men blev bortjagade av Reclaim the city-deltagarna. Huliganerna sökte skydd bakom polisavspärrningarna som ingen annan fick passera, vilket gjorde många demonstranter mycket upprörda.
Polisernas bedömning på plats var att samlingen i övrigt var lugn. Trots detta beslutade polisledningen att avbryta den. Bråk utbröt mellan poliser och demonstranter när polisen ringade in festplatsen och tryckte på.
TV-programmet Uppdrag Granskning tog upp flera fall av påstått övervåld från poliser mot demonstranter i samband med händelserna. Flera demonstranter skadades av polisens batonger. Under en del av bråken som följde skadades också bland annat en polis då han träffades i huvudet av en gatsten. Han låg skadad på Vasagatan och omhändertogs av sina kollegor i väntan på ambulans och sjukvårdspersonal. I den trängda situationen avlossade polisen flera varningsskott varpå demonstranterna flydde. Ett av skotten var riktat rakt mot folkmassan och träffade en stolpe i huvudhöjd, endast en halvmeter från en journalist [3]. Det var första gången sedan Ådalshändelserna 1931 som skott avfyrades mot demonstranter i Sverige.
Skotten mot Hannes Westberg
En kort stund efter varningsskotten återvände dock demonstranten Hannes Westberg till Vasagatan, åtföljd av tre fotografer. Westberg, som deltagit i flera demonstrationer tidigare under helgen ansåg sig orättvist behandlad av polisen och var upprörd över ingripandet mot festen i Vasaparken och kastade flera gatstenar mot polismännen. När Westberg kastat ytterligare en gatsten avlossades ett skott mot Westberg.[4] Skottet träffade Westberg, framifrån i högra sidan. Han fördes till sjukhus med livshotande blödning, men överlevde utan andra fysiska men än att han förlorade ena njuren. Två andra personer skadades lindrigt under skottlossningen av vad som troligen var rikoschetter.
Det råder stor oenighet om hur hotad den skallskadade polismannen var, men enskilda poliser vittnade senare om att de kände sig starkt hotade av folkmassan. Andra, bland andra TV-programmet Mediemagasinets journalister, menar med hjälp av filmupptagning från platsen att Vasagatan nästan var folktom bortsett från 50 poliser och menar därmed att polisen överdrivit hotbilden. På filmen kan man också se att den skadade polisen reser sig upp med hjälp av sina kollegor vid skottillfället [5]. Både Hannes Westbergs agerande och hela kravallsituationen på Vasagatan var mycket omdiskuterad. Westberg fälldes senare i tingsrätten för våldsamt upplopp, men fick påföljden, i enlighet med praxis, något lindrad på grund av att han i samband med att han begick brottet blev skjuten av polisen och allvarligt skadad. Han överklagade inte till högre instans.
Händelserna kring Järntorget
Lördagen den 16 juni samlades ett hundratal personer på Järntorget för en manifestation mot polisvåldet. Manifestationen hade utannonserats bland annat av TV4 två gånger i samma inslag under dagen. Flera hundra kravallutrustade poliser dök upp och manifestationen ringades in. På platsen fanns inga maskerade och inget våld hade förekommit. Under en period av fyra timmar blev de flesta av de inringade frihetsberövade av polisen. Kommenderingschefen på plats valde dock senare att avbryta inringningen i och med att ingen på plats såg någon mening med den. Beslutet togs trots att order uppifrån krävde att de skulle vara kvar. Flera poliser hade då redan lämnat platsen i protest. Se vidare under Efterspelet.
Händelserna kring Schillerska
Toppmötet var avslutat. Polisen hade fått information om att en blond, tysk, beväpnad terrorist skulle dröjt sig kvar på Schillerska gymnasiet, som ersatt Hvitfeldtska som logi- och konferenslokal. Med denna information beslutade åklagaren att husrannsakan skulle äga rum på kvällen den 16 juni. Den leddes av polisens nationella insatsstyrka, och inleddes medan inringningen på Järntorget pågick i närheten. Flera demonstranter, som övernattade på Schillerska gymnasiet, rapporterade om polisövergrepp i samband med denna husrannsakan. De tvingades bland annat ligga på marken, i gyttja under och även efter polisens genomsökning av skolan. Därefter höll polisen skolan och lät inte de boende återvända under natten.[6]
Polisen kunde konstatera att någon tysk terrorist inte fanns i skolans lokaler och misstänkte inte heller i övrigt någon för något brott.
- 78 personer befann sig på skolan i samband med husrannsakan.
- 7 av dessa var av utländsk nationalitet. De blev omhändertagna och utvisade.
Flera av de som vistades på skolan har, då bland annat Justitiekanslern och Rikspolisstyrelsen bedömt att frihetsberövandet inte var lagligt, senare fått 2 000 kronor i ersättning för den skada de åsamkats. De drabbade personerna hade sökt upp till runt 10 000 kronor i skadestånd för bland annat sveda och värk och ersättning för förstörd utrustning.
Övriga incidenter och rapporter
En händelse som har fått viss uppmärksamhet var bilder på poliser som kastat tillbaka gatsten mot demonstranterna. En annan uppmärksammad händelse är polisens insats på Viktoriabron där ett stort antal människor som inte hade någonting att göra med vare sig kravallerna eller demonstrationerna frihetsberövades. Det finns också vittnesmål om att polisen skulle ha gripit flera personer på stan utan något samband med någon direkt händelse. Det har också kommit fram av varandra oberoende vittnesmål om civilpoliser som skulle ha kastat sten på Avenyn, samt filmmaterial som visar uniformerade poliser som kastar tillbaka sten mot demonstranterna. Polisen har enligt Göteborgskommittén medgett att man hade maskerade infiltratörer som "bar sten" på Avenyn.
De större demonstrationerna
I samband med EU-toppmötet genomfördes också tre stora demonstrationer. Dessa genomfördes utan några vidare störningar och incidenter. Dessa demonstrationer var planerade av de större nätverken.
- 14 juni: Demonstration med cirka 12 000 deltagare genomförs mot USA:s president George W. Bush.
- 15 juni: 'Nej till EU'-demonstration med 20 000 deltagare går till Götaplatsen.
- 16 juni: Demonstration mot EU från Linnéplatsen till Slottsskogen med mellan 10 000 och 15 000 deltagare.
Siffror
- Skadade demonstranter: 90
- Skadade poliser: 53
- Antal frihetsberövanden: 1 115
- Antal dömda demonstranter: 64
- Antal dömda poliser: 0
Efterspelet
Media
Medias rapportering av Göteborgskravallerna har fått kritik från många håll. Under kravallerna menade företrädare för de många fredliga demonstrationerna att media svartmålade demonstranterna, och att media över lag varit negativa till demonstranterna på grund av några relativt få bråkmakare. Att så är fallet beror troligtvis på att våldsamma demonstrationer har större nyhetsvärde än fredliga, och att polisen är en mer etablerad kontakt för media än enskilda organisationer. Nyhetsrapporteringen här fick kritik för att ha bortsett från polisvåld och polisprovokationer.
Efter hand kom det mer program och reportage som var kritiska till polisens hantering av händelserna. Ett program från Mediemagasinet visade bland annat att flera medier ljugit om skottlossningen på Vasaplatsen till polisens fördel. SVT:s samhällsprogram Uppdrag Granskning kom senare med en serie program där man skarpt kritiserade polisens agerande i och med EU-toppmötet i Göteborg. Dessa program, och framför allt intervjuer med Hannes Westberg, fick mycket kritik för att ha tagit demonstranternas perspektiv och för att släta över attacker mot enskilda poliser, att föra ut demonstranternas politiska åsikter oemotsagda, och att uttala sig innan några domstolar undersökt materialet. Uppdrag Granskning kunde dock visa i ett inslag som sändes den 20 november 2001 att polisen manipulerat filmmaterial som användes i rättegången mot Hannes Westberg. I den sekvens som visar skottillfället hade man lagt på ljud från en talkör som inte hördes vid tidpunkten utan som kom från ett senare tillfälle. Den belgiske fotografen Daniel Demoustier bekräftar i programmet att ljudet till de bilder han tog när Hannes Westberg sköts är förvanskat.
Polisens syn på det inträffade
Från polisledningen meddelade man att man var nöjd med hur polisen hade genomfört huvuduppdraget att skydda alla gäster, men de beklagade att de misslyckats med att upprätta ordningen under incidenterna på Avenyn och Vasaplatsen.[7] Denna åsikt delades av regeringen, som kunde konstatera att samtliga gäster erhållit ett effektivt skydd och därmed kunnat delta i det internationella mötet. Polisledningen menade att polisen framgångsrikt använt sig av förhandsinformationer om tillresta, "närmast professionella", demonstranter och undercover-poliser bland demonstranterna för att få insyn i demonstranternas "hemliga" sambandscentral. Målet att mötet mellan de utländska folkvalda politikerna skulle kunna genomföras ostört nåddes nästan helt.
Göteborgskommittén under ledning av den förra statsministern Ingvar Carlsson som tillsattes för att utreda händelserna i Göteborg hävdade också att de grundläggande rättigheterna om yttrande- och demonstrationsfrihet för demonstranterna också kunde säkerställas eftersom alla de stora demonstrationerna faktiskt kunde genomföras.
Enligt polisledningen agerade poliserna vid Hvitfeldtska, Schillerska och Vasagatan helt i enlighet med Polislagen. Många jurister har dock kritiserat polisens okänsliga tolkning av lagen. I domstolarna, som prövat de fall som gått till åtal, har jurister och nämndemän i stort gått på åklagarnas linje och fällt demonstranter till ansvar för de åtalade gärningarna.
Från Polisförbundet framfördes skarp kritik mot polisledningens agerande. Bland annat ansåg flertalet poliser att man inte fått resurser att utföra sina uppgifter på ett rätt sätt: gammalmodig utrustning bland annat dålig skyddsutrustning, radio som inte fungerat men kunnat avlyssnas, dålig förberedelse i lokalkännedom samt dålig samordning av de olika polisgrupperingarna, som rekryterats med relativt kort varsel från hela södra Sverige.[8] Polisförbundet anser också att 2 500 poliser för en så pass stor operation är helt otillräckligt, särskilt som tiden för förberedelser var oerhört kort på individuell nivå.
Processerna
Den sammanlagda påföljdstiden för de som fällts till ansvar för Göteborgskravallerna är närmare 50 år i fängelse, vilket enligt författaren Erik Wijk är tio gånger högre än vid tidigare upplopp[1]. En del debattörer ansåg att påföljderna var alltför hårda och i vissa fall talades det om rättsövergrepp.[källa behövs] Det är också möjligt att se påföljdernas stränghet som en indikation på hur allvarliga kravallerna var. Andra menar [källa behövs] att de dömda fick jämförelsevis lindriga straff om man jämför med de som utdömts för liknande brott utförda av exempelvis fotbollshuliganer. Samtliga straff var i straffskalans nedre del och ingen åtalades för grövre brott som dråpförsök eller försök till grov misshandel vilket enligt många skulle ha blivit fallet om gatstenar kastats utan politiska motiv.[källa behövs] De personer, som åtalades i andra länder för medverkan i Göteborgskravallerna fick påtagligt lindrigare domar eller friades.
Inga poliser dömdes trots stort antal anmälningar från åtalade och andra demonstranter, som ansåg sig ha blivit utsatta för antingen polisvåld eller olaga frihetsberövande. Justitieombudsmannen (JO) beslöt senare att åtala polischefen Håkan Jaldung för olaga frihetsberövande i samband med insatsen mot Hvidtfeldtska gymnasiet. Jaldung friades från ansvar i hovrätten för de fall av olaga frihetsberövande som inspärrningen av Hvitfeldtska innebar i och med att ordergången bedömdes ha varit oklar mellan central ledning och respektive insatschef under kravalldagarna. JO avstod från att överklaga med hänvisning till en begäran till regeringen om översyn av den berörda paragrafen 23 i polislagen. Denna översyn har ej skett (feb 09).
Den så kallade sambandscentralen
Ett av de mest uppmärksammade fallen rör sig kring den så kallade sambandscentralen[9] som Nationella Insatsstyrkan stormade klockan 01.46, den 15 juni.[10] Ifrån sambandscentralen hade aktivister skickat ut SMS som till exempel uppmanat personer att ta sig till Hvitfeldtska gymnasiet vid tiden för polisens inringning. Detta bedömdes av domstolarna som uppvigling, och de åtalade dömdes till fängelse i mellan tre och fyra år; sedermera sänkt av hovrätten och högsta domstolen till mellan 4 månader och 1 år sex månader. Fallen blev medialt uppmärksammade på grund av att åklagaren påstods använda cirkelargument: aktivister anklagades för att ha haft kontakt med den "kriminella" sambandscentralen, medan personerna i sambandscentralen anklagades för att ha haft kontakt med "brottslingar" utanför.
Försvaret hävdade under rättegången i Högsta domstolen att det är vanligt att man under demonstrationer upprättar informationscentraler som har till syfte att kartlägga personer eller organisationer som kan försvåra demonstrationens genomförande. Denna invändning underkändes av domstolen som menar att centralen var ensidigt inriktad på polisen eftersom inga uppgifter om nazister eller andra som skulle kunna vilja störa demonstrationerna återfanns i de beslagtagna datorerna. [11][12] Högsta domstolens dom i målet utgör numera praxis i liknande fall, se SFS Brottsbalken, 16 kapitlet, 2§.
Justitiekanslerns beslut angående händelserna vid Järntorget
I oktober 2006 beslutade Justitiekanslern (JK) att frihetsberövandet vid Järntorget lördagen den 16 juni 2001 var felaktigt och inte hade stöd av 13§ i Polislagen. Kanslern beslutade också att betala ut 1000 kronor i skadestånd för lidande och kränkning till den kvinna som anmält händelsen.[13][14]
Fotnoter
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 1,6 Polisens utvärdering, s.76-77
- ↑ Björn Ericsons förundersökning, 2002
- ↑ Uppdrag Gransknings repotage "Skotten i Göteborg" från SVT - http://www.youtube.com/watch?v=QgRB-qNovqY
- ↑ Se http://www.youtube.com/watch?v=tj6zu8j3YkY
- ↑ Uppdrag Gransknings repotage "Skotten i Göteborg" från SVT - http://www.youtube.com/watch?v=QgRB-qNovqY
- ↑ http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p3_dokumentar_071125080100.mp3
- ↑ Polisens utvärdering, s. 7
- ↑ Polisens utvärdering, s.4-5
- ↑ Detta är rättens benämning. Ett annat begrepp som används av bl.a. journalisten Erik Wijk är "informationscentralen".
- ↑ Polisens utvärdering, s.97
- ↑ Nytt Juridiskt Arkiv avd. I 2002:489)
- ↑ Högsta domstolens dom, 6 november 2002
- ↑ Skadestånd av staten med anledning av åtgärder vidtagna av poliser i samband med en demonstration under EU-toppmötet i Göteborg år 2001
- ↑ Artikel i tidningen Arbetaren angående JK:s beslut
Källor
- Polisens utvärdering: EU 2001-kommenderingen, Utvärdering 2002-03-19, Polismyndigheten i Västra Götaland
- Göteborg 2001, Betänkande av Göteborgskommittén, SOU 2002:122
- Göteborgskravallerna och processerna, Erik Wijk, Manifest, 2002 ISBN 91-89291-19-0
- Om tidigare kravaller: Svensk arbetarrörelse under hundra år, Ture Nerman, Tiden, 1938
- Terrorister - en film om dom dömda, av Stefan Jarl och Lukas Moodysson Om den filmen
- Mediemagasinets program om händelserna
- Uppdrag gransknings program om händelserna
Externa länkar
- Händelserna i kronologisk ordning. (GP)
- Olika program och reportage från SR
- Artikelsamling från Aftonbladet
- Folkrörelser.nu - "Kunskapsbank"
- Riksdagen.se, bland annat Svensk författningssamling
- P3-Dokumentär om Göteborgskravallerna, samt efterföljande rättsprocesser.
- Skotten i Göteborg 1 - från SVT -Uppdrag Granskning
- Skotten i Göteborg 2 - från SVT - Uppdrag Granskning
