Frédéric Chopin
Från Rilpedia
| Frédéric Chopin | |
|---|---|
 Det enda kända fotografiet av Chopin, ofta misstaget som daguerrotyp, Troligtvis taget 1849 av Bisson.
|
|
| Information | |
| Födelsenamn | Fryderyk Franciszek Chopin |
| Född | 1 mars 1810 22 px Żelazowa Wola, Storhertigdömet Warszawa (nuvarande Mall:Landsdata Polen Polen) |
| Död | 17 oktober 1849 (39 år) Mall:Landsdata Frankrike Paris, Frankrike |
| Epok/stil | Romantik |
| Instrument | Piano |
Frédéric François Chopin (polska: Fryderyk Franciszek), född 1 mars[1] 1810 i Żelazowa Wola, död 17 oktober 1849 i Paris, var en polsk kompositör, pianist och pianopedagog.
Innehåll |
Biografi
Frédéric Chopin föddes i den lilla byn Żelazowa Wola i närheten av Warszawa. Hans far Nicolas Chopin, som var en i Polen naturaliserad fransman, tjänstgjorde vid tiden för sonens födelse som informator åt en polsk adelsfamilj och även familjen Chopin bodde på godset. Den unge Frédérics musikaliska talang visade sig mycket tidigt. Innan han fyllt 10 år var han redan ett berömt underbarn om vilket tidningarna skrev långt utanför Warszawas gränser. Han uppträdde som huvudattraktion på tillställningar för de förmögnaste adels- och furstehusen.
Hans förste pianolärare, efter att hans far givit upp honom, var Wojciech Żywny som dock efter några år fick inse att pojkens talang översteg hans egen musikaliska förmåga. Ansvaret för Chopins bildning lades istället på den berömde musikpedagogen Józef Elsner, som faktiskt hävdade svenskt påbrå även om det aldrig kunde bevisas. Elsners inverkan på det unga geniets utveckling står utom all diskussion. Trots att han lät Chopin göra som han ville med de rent tekniska pianoövningarna var han mycket strikt i den teoretiska skolningen och gav på så sätt Chopin en ovärderlig verktygslåda för hans framtida skapande. Under tiden med Elsner, som varade fram till Chopins hastiga flykt till Paris 1830, tillkom några av Chopins pianotekniskt mest avancerade verk, inklusive hans båda pianokonserter.
Paris
1830 utbröt det s.k. Novemberupproret (polska: Powstanie listopadowe) i Warszawa, då polska frihetskämpar tog till vapen mot den tsar-ryska makten (det ryska imperiet hade sedan Polens tredje delning 1795 styrt över landet). Chopin befann sig då i Wien och mottog nyheten med kraftiga känslomässiga reaktioner. Trots sin första impuls att återvända till Polen för att ansluta sig till upprorsstyrkorna, bönhörde han sina kamrater som bad honom att låta bli och begav sig istället till Paris för att aldrig återvända till Polen. Novemberupproret slogs efter några månader tillbaka och Chopins dagbok vittnar om hemska kval som den unge patrioten kände inför sitt hemlands öde.
I Paris umgicks han med en stor grupp illustra polska flyktingar, bland annat skalden Adam Mickiewicz som länge och utan framgång försökte locka Chopin till ett samarbete som enligt hans planer skulle resultera i ett patriotiskt musikepos. Frédérics charmanta och belevade sätt, även om hans franska aldrig blev riktigt bra, tillsammans med hans enorma talang beredde vägen till de fina salongerna, och han antogs ofta felaktigt vara av polsk adel, fastän han själv aldrig hävdade några sådana anor. I det konstnärligt blomstrande Paris blev han också snabbt vän med musikerna Franz Liszt, Hector Berlioz och Robert Schumann, målaren Eugéne Delacroix och författarna Honoré de Balzac och Aurore Dudevant, mer känd under pseudonymen George Sand.
Med den sistnämnda inledde han så småningom ett mångårigt förhållande och de skulle bli ett hett par i den parisiska skvaller-sfären. George Sand var några år äldre än Chopin och intog ibland en nästan moderlig inställning till sin älskare. Hon var alltför medveten om hans vid det här laget sviktande hälsa och pysslade gärna om honom på sitt familjegods Nohant. Det var också med henne som Chopin tillbringade de ödesdigra månaderna vintern 1838-39 på Mallorca som skulle bli början till slutet för honom.
De hade hyrt ett litet hus där de till en början njöt av höstvädret på ön. Under vintern blev dock vädret osedvanligt kallt och regnigt för årstiden, och hans hälsa försämrades på grund av detta snabbt. När husägaren nåddes av ryktet om Chopins tuberkulos sade han upp kontraktet och de fick istället söka annat uppehälle. Den enda plats de kunde finna var i ett kloster i den närliggande byn Valldemossa. De insåg att slutet var nära och gjorde allt för att komma tillbaka till Frankrike och Marseille där en duktig läkare i stort sett botade Chopin från hans sjukdom på ett par månader.
Han var nu inne i en mycket produktiv fas i närmare tio år, men med sviktande hälsa och ett stormigt förhållande med Sands blev han till slut mycket svag. Sands var en revoltör, uppträde till exempel offentligt iförd byxor, ett etikettsbrott i 1800-talets Paris, och hon skrev samhällskritiska romaner. Chopin å andra sidan var av den gamla skolan som värnade om traditioner och historia. Ett annat störningsmoment var George Sands tonårige son, Maurice, som aldrig accepterade Chopins närvaro. Kort före Chopins död, bestämde de att gå skilda vägar och hon valde att inte besöka honom vid hans dödsbädd trots att han uttalat bad om det.
Slutet
Med allt svagare livsgnista och bedrövad över den revolution som bröt ut i Paris februari 1848 lät sig Chopin övertalas av en brittisk arvtagerska att göra en turné i England och Skottland. Han blev mycket entusiastiskt mottagen i London där han kämpade med en utmattande turné av lektioner och uppträdanden. Med svikande styrka och hälsa orkade han dock inte upprätthålla detta sociala liv, vad värre var att han heller inte orkade komponera längre och det gick nu snabbt utför med hans liv. Hans sista offentliga framträdande blev från en scen i Newcomes-hallen i London den 16 november 1848. Där spelade han för polska flyktingar, ett slags sista patriotisk gest. Hans nu långt framskridna tuberkulos blev inte ett dugg bättre av det fuktiga vädret i storbritannien och kort efter återkomsten till Paris hösten 1849 avled Frederic Chopin i kretsen av sina närmaste vänner och sin syster. Han begravdes på kyrkogården Père-Lachaise i Paris till musiken av Mozarts Requiem som han själv önskade. Hans hjärta har i enlighet med hans testamente förts till Polen och ligger bevarat i kyrkan Świętego Krzyża (det Heliga Korset), som ett tecken på hans aldrig sviktande kärlek till sitt fädernesland.
Verk
Fil:Chopin Liszt Zyczenie (The Maiden's Wish) Brian E Young.ogg Verklista för Frédéric Chopin
Ett urval av verk
- Ballader Nr. 1 Op. 23, Nr. 2 Op. 38, Nr. 3 Op. 47, Nr. 4 Op. 52.
- Etyder Op. 10 & 25 (bl a Revolutionsetyden)
- Fantasie-Impromptu Op. 66
- Mazurkor
- Nocturner
- Pianokonserter Op. 11 & 21
- Polonaise-Fantasie Op. 61
- Preludier Op. 28 (bl a Regndroppspreludiet (Op. 28, No 15))
- Sonat Op. 35 (bl a Begravningsmarschen)
- Sång Op. 74 (Życzenie)
- Valser Op. 32 & 64
Kuriosa
 |
Kuriosaavsnitt rekommenderas inte enligt Wikipedias riktlinjer. Artikeln kan förbättras genom att arbeta in relevant information och ta bort oväsentlig sådan. |
- Frédéric Chopin har fått en krater uppkallad efter sig på Merkurius, Chopinkratern.
- Frédéric Chopin är huvudkaraktären i tv-spelet Eternal Sonata (Namco Bandai), spelet utspelar sig i Chopins drömvärld när han ligger på sin dödsbädd. Spelet är ett turnbaserat rollspel som fått många fans världen över.
Källor
Noter
Litteratur
- Pam Brown: Frédéric Chopin, sv. övers. Pär Svensson, Bokförlaget Libris, Örebro, 1995.
- Adolf Hillman: Chopin, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 1920.
- Jarosław Iwaszkiewicz: Chopin, Państwowy Instytut Wydawniczy, Warszawa, 1949.
- Gustaf Lindwall: Chopin; konstnären och människan, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1949.
- Adelaide Murgia: Chopin; Hans liv och verk, Allhem, Malmö, 1968.
- Jim Samson: Chopin, Oxford University Press, Oxford, 1996.
- Axel Strindberg: Chopin. Porträtt av en diktare i toner, Bok och Bild, Malung, 1966.
Externa länkar
- Internet Movie Database Filmer med musik av Chopin.
- Fria noter av Frédéric Chopin i International Music Score Library Project
- Verk av Frédéric Chopin på Mutopia Project
- 76 midi Pianostycken på pianosynt online.
- Classic Cat - Chopin mp3s
- Chopin Encyclopedia Britannica (eng.)
