Dizzy Gillespie
Från Rilpedia
| Dizzy Gillespie | ||
|---|---|---|
 Dizzy Gillespie, 1955.
|
||
| Information | ||
| Födelsenamn | John Birks Gillespie | |
| Född | 21 oktober, 1917 Mall:Landsdata USA Cheraw, South Carolina, |
|
| Död | 6 januari, 1993, (75 år) Englewood, New Jersey |
|
| Genre(r) | Bebop Afro-Cuban jazz |
|
| Instrument | Trumpet | |
| Aktiva år | 1935—1993 | |
| Artistsamarbeten | Charlie Parker Cab Calloway Bud Powell |
|
| Webbplats | Officiell hemsida | |
John Birks "Dizzy" Gillespie, född 21 oktober 1917 i Cheraw, South Carolina, död 6 januari 1993 i Englewood, New Jersey, var en amerikansk jazztrumpetare, orkesterledare, sångare och kompositör.
Dizzy Gillespie är en av huvudpersonerna i jazzens utveckling under 1940-talet. Med sina harmoniska och rytmiska innovationer hjälpte han till att förandra jazzens musikaliska språk till ett modernistisk uttryck som fångade lyssnare världen över.
Mest är Dizzy Gillespie känd som skaparen av "bebop" - en originaljazz som bestod av snabba, komplicerade och asymmetriska melodier sammamkopplade med en "offbeat"-rytm - distanserer han sig från saxofonisten Charlie Parker, som många jazzhistoriker tidigare ansett vara mannen bakom denna musikaliska innovation.
Musiken fanns i hans blod och han lärde sig spela trumpet. I mitten av 1930-talet flyttade han till Philadelphia, Pennsylvania och senare till New York, där han etablerade sig som en skicklig ung musiker med en speciell stil. Han arbetade med ett antal kända "svarta" band, bl.a. det berömda Cab Calloways storband. 1943 började han spela i Earl Hines band.
Dizzy Gillespie förändrades från i sin ungdom en knivstickande rebell till en verklig världsmedborgare som stöttade många goda saker, såsom rasintegration, något som senare blev synonymt med hans identitet. Denna förvandling var, beskriver Alyn Shipton, delvis förorsakad av Gillespies tro och starka stöd för Bahá'í-tron från och med slutet av 1960-talet.
År 1989, när Gillespie var över 70 år, etablerade han Förenta nationernas orkester. Den bestod av en mängd musiker från hela den amerikanska kontinenten och visade att jazz hade blivit en internationell musikstil.
Mottagare av Polarpriset 1993.
