Dialektik

Från Rilpedia

(Skillnad mellan versioner)
Hoppa till: navigering, sök
m (robot Lägger till: ur:جدلیات)
(Från: "31 januari 2011 kl. 14.51 Escarbot")
 
Rad 1: Rad 1:
<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>
<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>
-
{{städa}}
+
'''Dialektik''' ([[Grekiska|grek.]] ''dialektike'', av ''dialegein'', "plocka isär", egentligen "samtalskonst") är ett [[Logik|logiskt]] förfarande där begrepp sätts i motsats mot andra.
-
{{Språkvård|2008-03|Krångligt språk}}
+
-
'''Dialektik''' ([[Grekiska|grek.]] ''dialektike'', av ''dialegein'', "plocka isär", egentl. "samtalskonst", jfr [[retorik]]), [[Filosofi|filos.]], ett regelmässigt [[Logik|logiskt]] förfarande, varvid satser utvecklas till begrepp och dessa i tänkandet sätts i motsats mot andra. I denna betydelse övade [[eleat]]en [[Zenon]] dialektik, och den utvecklades av [[Sofism|sofisterna]] till
+
== Antiken ==
-
en spetsfundig bevisningskonst.  
+
[[Elea]]ten [[Zenon från Elea|Zenon]] ägnade sig åt dialektik i dess urprungliga grekiska betydelse och den utvecklades vidare av [[Sofism|sofisterna]]. Hos [[Platon]] fick termen en ny betydelse och användes som beteckning för det filosofiska sanningssökandet. Man försökte nu att genom begreppens inbördes motsats komma fram till tingens väsen, [[idé]]erna. [[Aristoteles]] det bevisningssätt, då man utgår från givna satser för dialektik.
-
Hos [[Platon]] fick termen en ny betydelse, och användes som beteckning för det filosofiska sanningssökandet, varvid man genom begreppens inbördes motsats till varandra sökte komma till uppfattning om tingens väsen, [[idé]]erna. [[Aristoteles]] kallade för dialektik det bevisningssätt, då man utgår från givna satser. [[Immanuel Kant]] använde termen i förklenande bemärkelse, betecknande därmed en falsk logik, en "skenets logik", enligt vilken man icke lär något över kunskapens innehåll, utan genom den tomma logiska formen av tänkandets samstämmighet inom sig skaffar sig skenet av sann kunskap. Därför vill Kant använda termen dialektik i sitt system endast för att därmed  beteckna "en kritik av det dialektiska skenet", och han kallar därför "den [[Transcendens|transcendentala]] dialektiken" den del av "Kritik der reinen Vernunft", vari han söker uppvisa, att förnuftet i betydelsen av en osinnlig tankeförmåga ej kan på den gamla [[metafysik]]ens sätt skänka några verkliga kunskaper.  
+
== Modern tid ==
 +
=== Kants dialektik ===
 +
[[Immanuel Kant]] använde termen dialektik pejorativt och menade med det en skenbar logik, enligt vilken man inte lär sig något om kunskapens innehåll, utan genom den tomma logiska formen av tänkande skaffar sig skenet av sann kunskap. Därför ville Kant använda termen dialektik i sitt system endast för att beteckna "en kritik av det dialektiska skenet". Han kallar därför "den [[Transcendens|transcendentala]] dialektiken" den del av "kritiken av det rena förnuftet". Med detta vill han visa att förnuftet i betydelsen av en osinnlig tankeförmåga inte kan några verkliga kunskaper.
-
==Hegels dialektik==
+
=== Hegels dialektik ===
 +
[[Fil:Hegel portrait by Schlesinger 1831.jpg|miniatyr|upright|Hegel porträtterad av Schlesinger 1831.]]
 +
[[Hegel]] påstår att förnuftet kan upptäckas i historien, trots de stora motsägelserna och [[kaos]]et vi vid en ytlig betraktelse kan tro oss se. Dialektiken var Hegels sätt att avtäcka människornas felsteg och strävanden och visa hur förnuftet med nödvändighet utvecklas mot ett allt större vetande. För Hegel betyder dialektikens logik att man kan demonstrera hur förnuftet utvecklas till en punkt, där det möter på självmotsägelser som med nödvändighet tvingar det till en övergång till en högre sanning som införlivar och upphöjer motsägelsen till ett högre stadium. Detta nya stadium utvecklas men kommer också i sin mogna form att stöta på självmotsägelser som tvingar den till en ny högre form som innesluter de föregående formerna.
-
[[Hegel]] lär oss att förnuftet kan upptäckas i historien trots de stora motsägelserna och [[kaos]]et vi vid en ytlig betraktelse kan tro oss se. Dialektiken var Hegels sätt att avtäcka människosläktets felsteg och strävanden och visa hur förnuftet med nödvändighet utvecklas mot ett allt större vetande. För Hegel är dialektikens logik att man kan demonstrera hur förnuftet utvecklas till en punkt, där den möter på självmotsägelser som med nödvändighet tvingar det till en övergång till en högre sanning som införlivar och upphöjer motsägelsen till ett högre stadium, Detta nya stadium utvecklas men kommer också i sin mogna form att stöta på självmotsägelser som tvingar den till en ny högre form som innesluter de föregående formerna.  
+
Enligt Hegel är människorna i sina dagliga bestyr motorer för förnuftet eller andens utveckling. Redan Platon gjorde en distinktion mellan ''aisthesis'' det vi upplever med sinnena och ''noein'' det vi kan uppfatta med vårt förnuft. Hegel pekar på hur dialektiken och förnuftet verkar inom logik, politisk filosofi, [[ontologi]] och så vidare och i hans kanske mest berömda verk ''andens fenomenologi'' - medvetandets utveckling mot självmedvetande och absolut vetande.
-
Människor krigar, dör, bygger kyrkor, tempel och under denna konkreta yta verkar förnuftet obevekligt och lär sig mer och mer. Människorna är i sina dagliga bestyr ”motorer” för förnuftet eller andens (''Geist'') utveckling. Redan Platon gjorde en distinktion mellan ''aisthesis'' det vi upplever med sinnena och ''noein'' det vi kan uppfatta med vårt förnuft. Hegels uppgift blir att visa hur dialektiken och förnuftet verkar inom logik, politisk filosofi, [[ontologi]] och så vidare och i hans kanske mest berömda verk ”andens fenomenologi” - medvetandets utveckling mot självmedvetande och absolut vetande.  
+
Hegel talar ofta om hur dialektiken i en första fas är i-sig (''an-sich'') och hur den utvecklas, mognar och når sin övermogna fas där konflikt och [[självmotsägelse]]r blir tydliga. Den övergår då i sin motsats, som upplöser problemen i dess första fas. Dialektiken befinner sig då i en fas som är för-sig (''für sich'') och på nytt genomgår dialektiken en fas där självmotsägelserna tvingar den till försoning som leder till ett nytt och högre stadium, som upphäver de tidigare faserna men införlivar också dessa med den nya fasen som då är i-och-för-sig (''an-und-für-sich''). Så fortgår motsatsernas spel i en allt högre spiral som slutar enligt Hegel först i ''det Absoluta''.
-
Hegel talar ofta om hur dialektiken i en första fas är i-sig (''an-sich'') och hur den utvecklas, mognar och når sin övermogna fas där konflikt och [[självmotsägelse]]r blir tydliga. Den övergår då i sin motsats, som upplöser problemen i dess första fas. Dialektiken befinner sig då i en fas som är för-sig (''für sich'') och på nytt genomgår dialektiken en fas där självmotsägelserna tvingar den till försoning som leder till ett nytt och högre stadium, som upphäver de tidigare faserna men införlivar också dessa med den nya fasen som då är i-och-för-sig (''an-und-für-sich''). Så fortgår motsatsernas spel i en allt högre spiral som slutar först i det ”absoluta”.
+
Komplexiteten i Hegels tankegångar gör att det finns många myter och fel om hans filosofi, en av de mest seglivade är att han skulle använda sig av schemat tes-antites-syntes i sin dialektiska metod. I själva verket avfärdadade Hegel detta som "kantiansk formalism" och som ett andelöst schema.
-
Komplexiteten i Hegels tankegångar gör att det finns många myter och fel om hans filosofi, en av de mest seglivade är att han skulle använda sig av schemat tes-antites-syntes i sin dialektiska metod. I själva verket avfärdar Hegel detta som ”kantiansk formalism” och som ett andelöst schema.  
+
-
==Källor==
+
== Källor ==
-
*[http://www.marxists.org/svenska/ljungdal/1947/varldsbl.htm Arnold Ljungdahl.Marxismens Världsbild,1947]
+
* [http://www.marxists.org/svenska/ljungdal/1947/varldsbl.htm Arnold Ljungdahl.Marxismens Världsbild,1947]
-
Mueller E.. Gustav, ''The Hegel Legend of "Thesis-Antithesis-Synthesis"'': The journal of the history of ideas vol.19 1958
+
* Mueller E.. Gustav, ''The Hegel Legend of "Thesis-Antithesis-Synthesis"'': The journal of the history of ideas vol.19 1958
-
==Se även==
+
== Se även ==
-
*[[Marxistisk dialektik]]
+
* [[Marxistisk dialektik]]
 +
* [[Arnold Ljungdal]]
{{filosofi navigation}}
{{filosofi navigation}}
[[Kategori:Logik]]
[[Kategori:Logik]]
-
[[Kategori:Rilpedia:Basartiklar]]
+
[[Kategori:Wikipedia:Basartiklar]]
[[ar:ديالكتيك]]
[[ar:ديالكتيك]]
 +
[[an:Dialectica]]
[[ast:Dialéutica]]
[[ast:Dialéutica]]
 +
[[be:Дыялектыка]]
[[be-x-old:Дыялектыка]]
[[be-x-old:Дыялектыка]]
-
[[bg:Диалектика]]
 
[[bs:Dijalektika]]
[[bs:Dijalektika]]
 +
[[bg:Диалектика]]
[[ca:Dialèctica]]
[[ca:Dialèctica]]
[[cs:Dialektika]]
[[cs:Dialektika]]
 +
[[cy:Dilechdid]]
[[da:Dialektik]]
[[da:Dialektik]]
[[de:Dialektik]]
[[de:Dialektik]]
 +
[[et:Dialektika]]
[[el:Διαλεκτική]]
[[el:Διαλεκτική]]
[[en:Dialectic]]
[[en:Dialectic]]
-
[[eo:Dialektiko]]
 
[[es:Dialéctica]]
[[es:Dialéctica]]
-
[[et:Dialektika]]
+
[[eo:Dialektiko]]
[[fa:دیالکتیک]]
[[fa:دیالکتیک]]
-
[[fi:Dialektiikka]]
 
[[fr:Dialectique]]
[[fr:Dialectique]]
-
[[he:דיאלקטיקה]]
+
[[gl:Dialéctica]]
-
[[hu:Dialektika]]
+
[[ko:변증법]]
 +
[[hi:द्वंद्वात्मक तर्कपद्धति]]
 +
[[hr:Dijalektika]]
[[io:Dialektiko]]
[[io:Dialektiko]]
 +
[[id:Dialektik]]
[[is:Þrætubók]]
[[is:Þrætubók]]
[[it:Dialettica (filosofia)]]
[[it:Dialettica (filosofia)]]
-
[[ja:弁証法]]
+
[[he:דיאלקטיקה]]
[[ka:დიალექტიკა]]
[[ka:დიალექტიკა]]
-
[[kaa:Dialektika]]
 
-
[[ko:변증법]]
 
[[la:Dialectica]]
[[la:Dialectica]]
[[lt:Dialektika]]
[[lt:Dialektika]]
 +
[[hu:Dialektika]]
[[mk:Дијалектика]]
[[mk:Дијалектика]]
[[ml:വൈരുദ്ധ്യാത്മക വാദം]]
[[ml:വൈരുദ്ധ്യാത്മക വാദം]]
[[nl:Dialectiek]]
[[nl:Dialectiek]]
 +
[[ja:弁証法]]
[[no:Dialektikk]]
[[no:Dialektikk]]
 +
[[nn:Dialektikk]]
[[oc:Dialectica]]
[[oc:Dialectica]]
 +
[[pnb:ڈایالیکٹک]]
[[pl:Dialektyka]]
[[pl:Dialektyka]]
[[pt:Dialética]]
[[pt:Dialética]]
 +
[[kaa:Dialektika]]
[[ro:Dialectică]]
[[ro:Dialectică]]
[[ru:Диалектика]]
[[ru:Диалектика]]
 +
[[rue:Діалектіка]]
[[sah:Диалектика]]
[[sah:Диалектика]]
-
[[sh:Dijalektika]]
+
[[sq:Dialektika]]
[[simple:Dialectic]]
[[simple:Dialectic]]
[[sk:Dialektika]]
[[sk:Dialektika]]
[[sl:Dialektika]]
[[sl:Dialektika]]
-
[[sq:Dialektika]]
+
[[sr:Дијалектика]]
 +
[[sh:Dijalektika]]
 +
[[fi:Dialektiikka]]
[[ta:நியாயவாதம்]]
[[ta:நியாயவாதம்]]
[[tr:Diyalektik]]
[[tr:Diyalektik]]
Rad 78: Rad 92:
[[ur:جدلیات]]
[[ur:جدلیات]]
[[vi:Biện chứng]]
[[vi:Biện chứng]]
-
[[zh:辩证法]]
+
[[war:Dialektiko]]
[[zh-yue:辯證法]]
[[zh-yue:辯證法]]
 +
[[zh:辩证法]]

Nuvarande version från 1 februari 2011 kl. 21.25

Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Dialektik (grek. dialektike, av dialegein, "plocka isär", egentligen "samtalskonst") är ett logiskt förfarande där begrepp sätts i motsats mot andra.

Innehåll

Antiken

Eleaten Zenon ägnade sig åt dialektik i dess urprungliga grekiska betydelse och den utvecklades vidare av sofisterna. Hos Platon fick termen en ny betydelse och användes som beteckning för det filosofiska sanningssökandet. Man försökte nu att genom begreppens inbördes motsats komma fram till tingens väsen, idéerna. Aristoteles det bevisningssätt, då man utgår från givna satser för dialektik.

Modern tid

Kants dialektik

Immanuel Kant använde termen dialektik pejorativt och menade med det en skenbar logik, enligt vilken man inte lär sig något om kunskapens innehåll, utan genom den tomma logiska formen av tänkande skaffar sig skenet av sann kunskap. Därför ville Kant använda termen dialektik i sitt system endast för att beteckna "en kritik av det dialektiska skenet". Han kallar därför "den transcendentala dialektiken" den del av "kritiken av det rena förnuftet". Med detta vill han visa att förnuftet i betydelsen av en osinnlig tankeförmåga inte kan några verkliga kunskaper.

Hegels dialektik

Hegel porträtterad av Schlesinger 1831.

Hegel påstår att förnuftet kan upptäckas i historien, trots de stora motsägelserna och kaoset vi vid en ytlig betraktelse kan tro oss se. Dialektiken var Hegels sätt att avtäcka människornas felsteg och strävanden och visa hur förnuftet med nödvändighet utvecklas mot ett allt större vetande. För Hegel betyder dialektikens logik att man kan demonstrera hur förnuftet utvecklas till en punkt, där det möter på självmotsägelser som med nödvändighet tvingar det till en övergång till en högre sanning som införlivar och upphöjer motsägelsen till ett högre stadium. Detta nya stadium utvecklas men kommer också i sin mogna form att stöta på självmotsägelser som tvingar den till en ny högre form som innesluter de föregående formerna.

Enligt Hegel är människorna i sina dagliga bestyr motorer för förnuftet eller andens utveckling. Redan Platon gjorde en distinktion mellan aisthesis det vi upplever med sinnena och noein det vi kan uppfatta med vårt förnuft. Hegel pekar på hur dialektiken och förnuftet verkar inom logik, politisk filosofi, ontologi och så vidare och i hans kanske mest berömda verk andens fenomenologi - medvetandets utveckling mot självmedvetande och absolut vetande.

Hegel talar ofta om hur dialektiken i en första fas är i-sig (an-sich) och hur den utvecklas, mognar och når sin övermogna fas där konflikt och självmotsägelser blir tydliga. Den övergår då i sin motsats, som upplöser problemen i dess första fas. Dialektiken befinner sig då i en fas som är för-sig (für sich) och på nytt genomgår dialektiken en fas där självmotsägelserna tvingar den till försoning som leder till ett nytt och högre stadium, som upphäver de tidigare faserna men införlivar också dessa med den nya fasen som då är i-och-för-sig (an-und-für-sich). Så fortgår motsatsernas spel i en allt högre spiral som slutar enligt Hegel först i det Absoluta.

Komplexiteten i Hegels tankegångar gör att det finns många myter och fel om hans filosofi, en av de mest seglivade är att han skulle använda sig av schemat tes-antites-syntes i sin dialektiska metod. I själva verket avfärdadade Hegel detta som "kantiansk formalism" och som ett andelöst schema.

Källor

  • Mueller E.. Gustav, The Hegel Legend of "Thesis-Antithesis-Synthesis": The journal of the history of ideas vol.19 1958

Se även


pnb:ڈایالیکٹکrue:Діалектіка

Personliga verktyg