Diakon
Från Rilpedia
Diakon (grekiska diákonos, tjänare) är en yrkestitel inom flera kristna samfund.
I den tidiga kyrkan var diakonen biskopens medhjälpare med särskilt ansvar för praktiska göromål, ekonomi och social verksamhet (se diakoni) men hade även liturgiska funktioner. I östkyrkorna är diakoner vanligt förekommande och har huvudsakligen liturgiska uppgifter. I den romersk-katolska kyrkan har diakonatet sedan medeltiden varit ett genomgångsstadium för prästkandidater, men efter Andra Vatikankonciliet har det blivit vanligt att viga yrkesverksamma (även gifta) män till permanenta diakoner för församlingstjänst.
Innehåll |
Sverige
Svenska kyrkan
Inom Svenska kyrkan är diakon en del i det tredelade ämbetet tillsammans med biskop och präst. Diakonerna har högskoleutbildning inom socialt arbete eller omvårdnad. Till denna kommer en ettårig diakonutbildning och praktik.
Diakonerna i Svenska kyrkan känns igen på sina diakonemblem i form av ett kors omslutet av en cirkel och i mitten av korset en duva med en olivkvist i näbben. Diakonerna har, liksom präster och biskopar, skjortor med ett vitt "frimärke" under hakan. Diakonernas skjortor är alltid gröna, dock kan diakoner som är män bära vit skjorta med frimärke till kaftan.
Diakonerna var länge en del av diakonirörelsen men har på senare tid fått ställning av kyrkligt ämbete för både män och kvinnor. Diakontjänsten kan inom Svenska kyrkan vara socialt inriktad, och man ägnar sig mer åt praktisk handling, såsom hembesök och stödjande samtal. Diakonerna hjälper även till vid gudstjänster, vid förbön och nattvard. De kan även leda olika grupper, exempelvis samtalsgrupper, bibelstudiegrupper eller sorgegrupper.
Svenska Missionskyrkan
Inom Svenska Missionskyrkan är diakon en av de två särskilda tjänsterna; den andra är pastor. Diakonens uppgift är att:
- ha ett särskilt ansvar för församlingens diakonala arbete
- förmedla Guds ord, samt i bön och förbön bära församlingen, dess medlemmar och andra människor inför Gud
- medverka till att församlingens kallelse att vara tjänare i världen hålls levande, följa samhällsutvecklingen och vara lyhörd för människors behov
- medverka i församlingens undervisning och ansvara för omsorg och utveckling av medhjälpare i diakonin
- uppsöka och hålla personlig kontakt, särskilt med människor som är sjuka, ensamma eller som drabbats av livskriser och sorger samt ha själavårdande samtal
- dela ut nattvarden bland dem som har svårt att deltaga i gudstjänsten.
Diakoner har avgett tystnadslöfte om sådant som anförtros i själavårdande samtal eller rör människors personliga förhållanden.
Litteratur
- Brodd, Sven-Erik, Diakonen i mässan: en praktisk teologi för diakoner. Stockholm: Verbum 2005.
