Christian Lundeberg
Från Rilpedia
 |
|
| Ämbetsperiod(er): | |
| 2 augusti – 7 november 1905 |
|
| Företrädare: | Johan Ramstedt |
| Efterträdare: | Karl Staaff |
| Födelsedatum: | 14 juli 1842 |
| Födelseplats: | Valbo, Gästrikland |
| Dödsdatum: | 10 november 1911 |
| Dödsplats: | Stockholm, Stockholms län |
| Maka: | Anna Elfbrink |
| Politiskt parti: | Protektionistiska majoritetspartiet |
| Ministärer: | Regeringen Lundeberg |
Christian Lundeberg, född 14 juli 1842, död 10 november 1911; politiker, industriledare, riksdagsman 1886-1911 (första kammaren, dess talman 1909-11), statsminister augusti-november 1905.
Gift 1865 med Anna Elfbrink, med vilken han hade sex barn.
Biografi
Christian Lundeberg föddes i Valbo i Gävleborgs län, som son till bruksägaren Johan Ulrik Lundeberg och Maria Eckman. Studier vid Ultuna och krigsskolan. Löjtnant vid Dalregementet 1861-74. Lämnade officersbanan för att ägna sig åt brukshantering, främst Forsbacka bruk, där han var vd 1885–1906. Han tillhörde första kammarens konservativa och protektionistiska parti och blev dess ledare 1899. Försvars- och unionsfrågorna intog främsta rummet i hans politiska verksamhet. En rad av sekelskiftets försvarspolitiska reformer tillkom under hans aktiva medverkan.
Lundeberg spelade en ledande roll vid unionsfrågans behandling vid den urtima riksdagen 1905. Han var ordförande i det särskilda utskott som riktade så stark kritik mot den Ramstedtska regeringen att den föll. I juli fick han kungens uppdrag att bilda en ny regering som i praktiken var en samlingsregering. I september nådde den en för svensk stolthet acceptabel uppgörelse i Karlstad med norrmännen, som bland annat innefattade norsk folkomröstning för eller emot självständighet.
Lundebergs regering var anmärkningsvärd. Den bildades utan inblandning från kungens sida och överensstämde helt med ställningen i riksdagen. Därtill var flera av de nya statsråden från andra samhällsklasser än dem ur vilka tidigare statsråd hämtats. Utöver Lundeberg själv, som var förste industriledaren på statsministerposten, uppmärksammades advokaten Karl Staaff, länsnotarien Johan Widén och den förste bonden vid kungens rådsbord, Alfred Petersson i Påboda.
När unionskrisen var löst räknade kungahuset med att allt skulle återgå till det gamla och ville att Lundeberg skulle stanna efter byte på enskilda statsrådsposter. Lundeberg försökte finna mandat för fortsatt samlingsregering med sikte på att lösa rösträttsfrågan. När det misslyckades försökte han få ihop en högerministär, men högermännen ansåg att det nu var liberalernas tur att ta ledningen efter deras framgångar i andrakammarvalet på hösten 1905. Kungahuset var inte lika avogt inställt till Karl Staaff efter hans insatser i samlingsregeringen. Lundeberg återgick till riksdagen och var första kammarens talman från 1909 fram till sin död 1911.
Litteratur
- Hall, Bo G; Storsvensken som blev fredsfurste - statsmannen och brukspatron Christian Lundeberg (biografi), Proprius förlag AB, 2005, ISBN 91-71189-23-8
Se även
| Företrädare: Johan Ramstedt |
Sveriges statsminister 1905 |
Efterträdare: Karl Staaff |
| Företrädare: Gustaf Sparre |
Första kammarens talmän 1909–1911 |
Efterträdare: Ivar Afzelius |
|
|||||||
