Camelus
Från Rilpedia
| ?Camelus | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Familj: | Kameldjur Camelidae |
| Släkte: | Camelus |
|
|
|
| §Camelus Auktor: Carl von Linné, 1758 |
|
|
|
|
|
Baktrisk kamel |
|
 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Camelus är det vetenskapliga namnet för den del av kameldjurssfamiljen som innefattar arterna kamel och dromedar. De hör hemma i centrala och östra Asien, respektive i västra Asien. Till Camelus räknas förutom kamel (Camelus bactrianus) och dromedar (Camelus dromedarius) även de utdöda arterna Camelus gigas, Camelus hesternus och Camelus sivalensis.
Innehåll |
Kännetecken
Allmänt
Kameldjur i Gamla världen skiljer sig från sina släktingar i Nya världen genom större storlek och genom att de har en eller två pucklar. Kroppslängden ligger mellan 225 och 345 centimeter, mankhöjden ligger mellan 180 och 230 centimeter, och vikten mellan 300 och 700 kilogram. Dessutom har de en svans med 35 till 55 centimeters längd, vilket är jämförelsevis kort. Pälsens färg varierar mellan mörkbrun, beige och sandgrå. Dromedarens päls är relativ kort men kamelen har över vintern en lång päls. Under våren byts pälsen ut och djuret har under dessa månader ett rufsigt utseende.
Som alla kameldjur har de bara två tår per fot, och bara två leder av tån når marken. De har inga hovar, utan böjda naglar som bara skyddar fotens främre kant. Under hela foten finns en elastisk fotsula som består av bindväv.
Dessa djur har en lång hals och ett långsträckt huvud. Den övre läppen är kluven i två delar. Som skydd mot extrema väderförhållanden har ögonen stora ögonlock med långa ögonfransar och förslutbara näsöppningar. Liksom hos andra kameldjur är deras mage delad i flera kamrar som omsätter den vegetariska födan bättre.
Biologisk anpassning till värme och kyla
Camelus lagrar fett i pucklar som energireserv. När fettet sedan förbränns i kroppen bildas mer än 1 gram vatten per gram fett. Detta sker genom kemisk reduktion av fettet med hjälp av syre. Detta är bakgrunden till missuppfattningen att kameler och dromedarer skulle ha vatten i sina pucklar. Denna möjlighet att omvandla fett till vatten gör att kameldjuren kan klara sig långa tider utan vatten. Denna uthållighet beror doock inte enbart på pucklarna. Deras blodceller har en oval form, till skillnad från andra däggdjur som har cirkulära. På så sätt kan de bibehålla en cirkulation i lägen då de annars skulle ha blivit uttorkade. Dessutom kan deras celler lättare stå emot höga osmotiska tryck[1] utan att att få interna bristningar till följd av de stora stora mängder vatten (100-150 liter) som de kan dricka vid ett tillfälle.[2]
Dromedarer och kameler klarar av stora skillnader i kroppstemperaturen. Kroppstemperaturen kan variera mellan 34 °C nattetid och 41 °C dagtid. När kroppstemperaturen överstiger 41 °C börjar de svettas. Denna övre temperaturgräns nås oftast inte i milda klimat och därför kan de ofta klara sig helt utan att svettas under dagen. De klarar dessutom att svettas bort 20-25 procent av sin kroppsvikt, vilket kan jämföras med de flesta andra däggdjur som blir uttorkade redan efter 3-4 procent. Deras blod fortsätter vara hydrerat till dess de förlorat 25 procent av kroppsvikten.
Nutida utbredning och användning
Dromedaren och kamelen används som rid- och dragdjur, liksom för mat, mjölk, ull och läder. I norra Kenya konsumeras även dromedarens blod som en källa av järn, vitamin D, salt och mineraler. Dromedaren används i Afrika, kamelen i norra och östra Asien. Av de 14 miljoner dromedarer som finns lever de allra flesta i Somalia (7 miljoner individer), Sudan (3,3 miljoner individer), Mauretanien och dess grannländer.[3] Ursprungliga vilda former av dromedar är utdöd, troligtvis omkring år 1 e.Kr. Dessutom är det omstridd om vilda dromedarer överhuvudtaget fanns. Det är även möjlig att det fanns en gemensam vild stamfader för dromedar och kamel.
Den största förvildade dromedarpopulationen i världen finns i Australien, dit dromedarer fraktades för att användas till transporter under 1800-talet och början av 1900-talet. Populationen växer med cirka 11 procent per år, varför delstatsregeringen i södra Australien tillämpar skyddsjakt för att kontrollera antalet
Kameler förekommer i en tiondel så stort antal varav de flesta är tamboskap (cirka 1,4 miljoner). Enligt uppskattningar förekommer cirka 1 000 vilda baktriska kameler i Kina och i Gobiöknen i Mongoliet.[4]
Levnadssätt
I motsats till sina sydamerikanska släktingar lever arterna i släktet Camelus i några av de torraste områden på jorden. Förutom dessa två arter finns bara få stora däggdjur som har förmåga att överleva i öknen.
Arterna är aktiva på dagen och dessa djur som lever fritt i naturen bildar grupper som består av en hane, flera honor och deras ungdjur. Unga hanar som lämnat sådana grupper sammansluter sig ibland till egna grupper. För rätten att leda en grupp med honor uppstår ibland häftiga strider mellan hanarna.
Föda
Kamel och dromedar livnär sig huvudsakligen av gräs. De har även förmåga att äta växter med taggar samt växter som är rika på salt. I nödsituationer händer det att de äter ben, hud och kött eller till och med tälttyg, sandaler eller sina skötares kläder.
Fortplantning
Efter den jämförelsevis långvariga dräktigheten som varar i 360 till 440 dagar föder honan normalt ett enda ungdjur. Ungdjuret är långt utvecklat och kan efter en kort tid gå. Efter cirka ett år sluter honan att ge di och efter två eller tre år är ungdjuret könsmoget. Arterna i släktet blir mellan 40 och 50 år gamla.
Historik
Fossil tyder på att de nutida arterna av Camelus härstammar från Nordamerika där de utvecklades under paleogenperioden. Sedan spred de sig till Asien. Det förekommer olika uppgifter om när Camelus domesticerades. Beroende på användningsområde utvecklades olika raser. De domesticerade individerna av baktrisk kamel delas vanligen i tre raser, den första från Astrachan, den andra från Burjatien och Mongoliet och den tredje från Kazakstan. För dromedar finns ett stort antal raser.
Användning i krig
Både dromedarer och kameler har använts i krig. Dromedarer har historiskt varit en viktig del av krigföringen i Mellanöstern. En dromedar kan springa i upp till 60 kilometer i timmen korta sträckor och klara av att springa 40 kilometer i timmen under längre sträckor. Deras klövar är dessutom inte lika känsliga som hästhovar och kan därför ta sig fram i steniga områden utan att skadas.
Hybrider
Dromedarer har en puckel och en tunn päls medan kameler har två pucklar och tjockare päls. Kameler och dromedarer kan föröka sig med varandra, och avkomman blir fruktsam, både med dromedarer och kameler.[5][6] En sådan hybrid kallas bukhts och blir större än både föräldrarna. De får en puckel och används som dragdjur. En sådan hona kan sedan korsas med en kamel eller dromedar. Sådana djur används i Kazakhstan som riddjur.
Det har även förekommit vetenskapliga försök att korsa dromedarer och lamadjur. På engelska kallas ett sådant djur för cama efter camel och lama. Det går bara att korsa en dromedarhanne och en lamahona, men det måste ske med provrörsbefruktning eftersom dromedaren är sex gånger större än lamadjuret.
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
Noter
- ↑ Unique properties of the camel erythrocyte membrane, National Center for Biotechnology Information, 5 april 1975
- ↑ Dromedary, Hannover Zoo, besökt 8 januari 2008
- ↑ FAOSTAT 2005 av FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation)
- ↑ Wild Bactrian Camel, Animal Info
- ↑ Alfred Brehm, Djurens liv II, Malmö 1929, s. 18
- ↑ Bilder på korsningar av dromedar och kamel
