Argumentera för kristen tro

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Ril_red.png
Rilpedia - faktabibel

Bibeltexter på temat övertyga, argumentatera, bevisa och anföra trovärdighet för att peka på grunden för kristen tro. Bibeln ger många exempel, och sammanfattningsvis verkar Bibeltexterna betona vikten av trovärdighet. Poängen blir då att människor förväntas tro på endast den/det som är trovärdigt.

Nedan återges ett antal sökord som relaterar till sådan argumentation, sådana bevis, sådan trovärdighet och sådan bevisföring som Bibliska förebilder använde sig av:

"skäl", "övertyga", "vittna", "vittnen", "vederlade", "vederlägga|utlade", "betyga", "frimodig(t)", "disputera(de)", "stor kraft", "bevis", "bevisa", "bevisad", "bevisade", "bevisaden", "bevisar", "bevisas", "bevisat", "bevise", "bevisen", "beviset", "bevisning", "trovärdig(a)"

Obs: Tvetydiga ord i Svenska språket kan göra att någon vers finns med utan att sökordet är helt relevant för temat (t.ex. används ordet "bevisa" ofta istället för "visa"). Listan nedan är dock rensad från många icke relevanta träffar.

Innehåll

Skäl

  1. nej, Herren, Kristus, skolen I hålla helig i edra hjärtan." Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begär skäl (kjv: 'reason') för det hopp som är i eder, dock med saktmod (sfb: 'ödmjukhet') och i fruktan (sfb: 'respekt') (16. och med ett gott samvete, så att de som smäda eder goda vandel i Kristus komma på skam, ... osv). (1 Petr 3:15)

Betyga

Not: Jmfr verserna ur Apostlagärningarna (bl.a. ordet "betyga") med motsvarande uttryck i King James Version, som använder betydligt "starkare" uttryck än i 1917.
  1. Och han bjöd oss predika för folket och betyga att han är den som av Gud har blivit bestämd till att vara domare över levande och döda. (Apg 10:42)
  2. Om honom bära alla profeterna vittnesbörd och betyga att var och en som tror på honom skall få syndernas förlåtelse genom hans namn." (Apg 10:43)
  3. Genom Silvanus, eder trogne broder - för en sådan håller jag honom nämligen - har jag nu i korthet skrivit detta, för att förmana eder, och för att betyga att den nåd I stån i är Guds rätta nåd. (1 Petr 5:12)
  4. Men inför vem skall jag tala och betyga för att bliva hörd? Se, deras öron äro oomskurna, så att de icke kunna höra. Ja, HERRENS ord har blivit till smälek bland dem; de hava intet behag därtill. (Jer 6:10)

Bevis

  1. För dem hade han ock genom många säkra bevis tett sig såsom levande, efter utståndet lidande; ty under fyrtio dagar lät han sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. (Apg 1:3)
  2. Före påskhögtiden hände sig detta. Jesus visste att stunden var kommen för honom att gå bort ifrån denna världen till Fadern; och såsom han allt hittills hade älskat sina egna här i världen, så gav han dem nu ett yttersta bevis på sin kärlek. (Joh 13:1)
  3. I viljen ju hava ett bevis för att det är Kristus som talar i mig, han som icke är svag mot eder, utan är stark bland eder. (2 Kor 13:3)
  4. Sedan utsatte de en viss dag för honom, och på den kommo ännu flera till honom i hans härbärge. Då vittnade han för dem om Guds rike och utlade vad därtill hör, och försökte att övertyga dem i fråga om Jesus, med bevis både ur Moses' lag och ur profeterna; därmed höll han på från morgonen ända till aftonen. (Apg 28:23)
  5. (Då sade han: "Välsignad vare du av HERREN, min dotter! Du har nu givit ett större bevis på din kärlek än förut, därigenom att du icke har lupit efter unga män, vare sig fattiga eller rika. (Rut 3:10))

Bevisa(de/n)

  1. Jesus svarade honom: "Har jag talat orätt, så bevisa att det var orätt; men har jag talat rätt, varför slår du mig då?" (Joh 18:23)
  2. Men Saulus uppträdde med allt större kraft och gjorde de judar som bodde i Damaskus svarslösa, i det han bevisade att Jesus var Messias. (Apg 9:22)
  3. och utlade dem och bevisade att Messias måste lida och uppstå från de döda; och han sade: "Denne Jesus som jag förkunnar för eder är Messias." (Apg 17:3)
  4. Ty med stor kraft vederlade han judarna offentligen och bevisade genom skrifterna att Jesus (Apg 18:28)
  5. När denne hade infunnit sig, omringades han av de judar som hade kommit ned från Jerusalem, och dessa framställde nu många svåra beskyllningar. Men de förmådde icke bevisa dem, (Apg 25:7)
  6. Ej heller kunna de inför dig bevisa det som de nu anklaga mig för. (Apg 24:13)
  7. och såsom helig andevarelse är med kraft bevisad vara Guds Son, allt ifrån uppståndelsen från de döda, ja, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre, (Rom 1:4)
  8. Nej, må nu Herrens kraft bevisa sig stor, såsom du har talat och sagt: (4 Mos 14:17)
  9. Om så vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, då bevisade jag därmed, att jag var en överträdare. (Gal 2:18)
  10. till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld. (Ps 105:19)
  11. Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand. (Ps 17:7)
  12. Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och nåd mot Abraham, såsom du med ed har lovat våra fäder i forntidens dagar. (Micah 7:20)
  13. Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa? (Job 15:3)

Bevisar

  1. men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare. (Rom 5:8)
  2. Om du framlägger detta för bröderna, så bevisar du dig såsom en god Kristi Jesu tjänare, då du ju hämtar din näring av trons och den goda lärans ord, den läras som du troget har efterföljt. (1 Tim 4:6)

Not: Att "bevisa sig som en god tjänare" syftar egentligen på att "visa sig som en...". Det ligger dock en inbyggd "bevisning" i att handla i enlighet med det budskap man för fram. Jesu liv, hans uppfyllande av profetia i praktiken, blir på samma sätt ett "bevis" på trovärdigheten i Guds tidigare utsagor. Jesus blir så i ett avseende identisk med Ordet, med det som sagts. Då Jesus lever ut Ordet i praktiken ÄR han också Ordet. Gud är således "ett" med vad han säger. Trovärdighet kräver detta, och i Bibeln är Gud trovärdig bl.a. genom sitt handlande i historien. Av detta följer i sin tur att trovärdighet är en Guds gåva till oss (tron, en gåva); Vi kan således tro på honom. Slutsats: Genom trovärdighet lägger Gud grunden för vår tro, vi kan inte själva lägga någonting därtill.

Bevisat

  1. Se vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi få kallas Guds barn, vilket vi ock äro. Därför känner världen oss icke, eftersom den icke har lärt känna honom. (1 Joh 3:1)
  2. Se, just detta, att I bleven bedrövade efter Guds sinne, huru mycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru många ursäkter, huru stor förtrytelse, huru mycken fruktan, huru mycken längtan, huru mycken iver, huru många bestraffningar! På allt sätt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak det här gäller. - (2 Kor 7:11)
  3. Och när Israel såg huru HERREN hade bevisat sin stora makt på egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde på HERREN och på hans tjänare Mose. (2 Mos 14:31)

Not: Här utgörs bevisen av konkret handling, dvs konkret bevisning.


Beviset (för rättfärdighet)

  1. Ja, så ville han i den tid som nu är lämna beviset för att han är rättfärdig. Härigenom skulle han både själv befinnas vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som låter det bero på tro på Jesus. (Rom 3:26)

Bevisning

  1. Och mitt tal och min predikan framställdes icke med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft; (1 Kor 2:4)

Disputera(de)

  1. och han [Paulus] talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de gjorde försök att röja honom ur vägen. (Apg 9:29)
  2. Men av dem som hörde till den synagoga som kallades "De frigivnes och cyrenéernas och alexandrinernas synagoga", så ock av dem som voro från Cilicien och provinsen Asien, stodo några upp för att disputera med Stefanus. (Apg 6:9)
    (Not: Vi noterar att Stefanus var mycket skicklig i att framföra sanningen så att motståndare blev svarslösa.)
  3. Och fariséerna kommo ditut och begynte disputera med honom; de ville sätta honom på prov och begärde av honom något tecken från himmelen. (Mark 8:11)
  4. Och man begynte ropa och larma; och några skriftlärde som hörde till fariséernas parti stodo upp och begynte ivrigt disputera med de andra och sade: "Vi finna intet ont hos denne man. Kanhända har en ande eller en ängel verkligen talat med honom." (Apg 23:9)
    (Not: Ord har verkligen betydelse. I versen innan sägs att "Knappt hade han sagt detta, förrän en strid uppstod... hopen blev delad.". Att öppet lägga fram sanningen får saker att börja hända.)
  5. När de därefter kommo till lärjungarna, sågo de att mycket folk var samlat omkring dem, och att några skriftlärde disputerade med dem. (Mark 9:14)
    (Not: Det finns även ett disputerande med tveksamma syften.)

Frimodig(a)

Sanning ger frimodighet. Frimodighet övertygar i en värld som upphöjt "tvivel" (på allt) till högsta visdom. Därför har frimodighet alltid en naturlig plats jämsides bevisning.

GT
  1. Josua, Nuns son, han som är din tjänare, han skall komma ditin. Styrk honom att vara frimodig, ty han skall utskifta landet åt Israel såsom arv. (5 Mos 1:38)
  2. Och han insatte Josua, Nuns son, i hans ämbete och sade: "Var frimodig och oförfärad; ty du skall föra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat åt dem, och jag skall vara med dig." (5 Mos 31:23)
  3. Och insätt Josua i hans ämbete, och styrk honom att vara frimodig och oförfärad; ty det är han som skall gå ditöver i spetsen för detta folk, och det är han som skall utskifta åt dem såsom arv det land du ser." (5 Mos 3:28)
  4. Var frimodig och oförfärad; ty du skall utskifta åt detta folk såsom arv det land som jag med ed har lovat deras fäder att giva dem. (Jos 1:6)
  5. Allenast må du vara helt frimodig och oförfärad till att i alla stycken hålla den lag som min tjänare Mose har givit dig och göra efter den; vik icke av därifrån vare sig till höger eller till vänster; på det att [så att] du må hava framgång i allt vad du företager dig. (Jos 1:7)
  6. Se, jag har bjudit dig att vara frimodig och oförfärad; så var nu icke förskräckt eller försagd. Ty HERREN, din Gud, är med dig i allt vad du företager dig." (Jos 1:9)
  7. Stå upp, ty dig åligger denna sak, och vi vilja vara med dig. Var frimodig och grip verket an." (Esr 10:4)
  8. Då skall du bliva lyckosam, om du håller och gör efter de stadgar och rätter som HERREN har bjudit Mose att ålägga Israel. Var frimodig och oförfärad; frukta icke och var icke försagd. (1 Krön 22:13)
  9. Så se nu till; ty HERREN har utvalt dig att bygga ett hus till helgedomen. Var frimodig och gå till verket." (1 Krön 28:10)
  10. Och David sade till sin son Salomo: "Var frimodig och oförfärad och gå till verket; frukta icke och var icke försagd. Ty HERREN Gud, min Gud, skall vara med dig. Han skall icke lämna dig och icke övergiva dig, till dess att allt som skall utföras för tjänstgöringen i HERRENS hus har blivit fullbordat. (1 Krön 28:20)
  11. utan du själv må allena draga åstad. Grip verket an, gå frimodigt ut i striden. Gud skall eljest låta dig komma på fall genom fienden; ty Gud förmår både att hjälpa och att stjälpa." (2 Krön 25:8)
    Not: Denna vers kan för många ha ett överraskande budskap...
  12. "Jag [Mose] går nu all världens väg; så var då frimodig och visa dig [Josua] såsom en man. (1 Kon 2:2)
    Not: Frimodighet sätts här i samband med manlighet.
  13. Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden. (Ords 14:32)
  14. Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN. (Ps 27:14)
  15. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande. (Ps 51:10, 12)
  16. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära. (Ps 108:2
  17. För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN. (Ps 112:7)
  18. Men var likväl nu frimodig, du Serubbabel, säger HERREN; och var frimodig, du överstepräst Josua, Josadaks son; och varen frimodiga och arbeten, alla I som hören till folket i landet, säger HERREN; ty jag är med eder, säger HERREN Sebaot. (Hagg 2:4, 5)
Apostlagärningarna
  1. Han begynte ock att frimodigt tala i synagogan. När Priscilla och Akvila hörde honom, togo de honom till sig och undervisade honom grundligare om "Guds väg". (Apg 18:26)
  2. Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn; (Apg 9:28)
  3. Så vistades de där en längre tid och predikade frimodigt, i förtröstan på Herren, och han gav vittnesbörd åt sitt nådesord, i det att han lät tecken och under ske genom dem. (Apg 14:3)
  4. Då tog Barnabas sig an honom och förde honom till apostlarna och förtäljde för dem huru han på vägen hade sett Herren, som hade talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt predikat i Jesu namn. (Apg 9:27)
  5. Därefter gick han in i synagogan; och under tre månader samtalade han där, frimodigt och övertygande, med dem om Guds rike. (Apg 19:8)
  6. Bedjen ock för mig, att min mun må upplåtas, och att det jag skall tala må bliva mig givet, så att jag frimodigt kungör evangelii hemlighet, (Ef 6:19)
  7. Konungen känner väl till dessa ting; därför talar jag också frimodigt inför honom. Ty jag kan icke tro att något av detta är honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i någon undangömd vrå. (Apg 26:26)
    Not: Det var alltså konkreta händelser som utgjorde grund för det budskap som predikades.
Övriga
  1. för vars skull jag är ett sändebud i kedjor; ja, bedjen att jag må frimodigt tala därom med de rätta orden. (Ef 6:20)
  2. Och i honom kunna vi med tillförsikt frimodigt träda fram, genom tron på honom. (Ef 3:12)

Trovärdig(a)

Sund tro förutsätter trovärdighet och ett trovärdigt föremål, dvs något/någon som är värd att tro på. Trovärdighet måste bevisas.

  1. Genom tron fick jämväl Sara, fastän överårig, kraft att bliva stammoder för en avkomma, i det [därför att] hon höll den för trovärdig, som hade givit löftet. (Hebr 11:11)
  2. och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde bland de döda, den som är härskaren över konungarna på jorden. Honom som älskar oss, och som har löst oss från våra synder med sitt blod (Upp 1:5)
  3. Och skriv till Laodiceas församlings ängel: "Så säger han som är Amen, den trovärdiga och sannfärdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse: (Upp 3:14)

Stor kraft

  1. Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse; och stor nåd var över dem alla. (Apg 4:33)

Utlade

  1. Och de föreläste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlade meningen [innebörden], så att man förstod det som lästes. (Neh 8:8)
    Not: Av någon anledning fann Gud anledning att i sitt Ord uttryckligen påpeka detta.
  2. Och allt folket gick bort och åt och drack; de sände ock omkring gåvor av den mat de hade tillagat och gjorde sig mycket glada; ty de hade aktat på [förstod] det som man hade kungjort för dem. (Neh 8:12

Not: Folket blev alltså mycket glada för att de förstod vad som undervisades...! KJV uttrycker det så här: "...great mirth (munterhet, upprymd gjädje), because they had understood the words) that were declared unto them.

Vederlade/vederlägga

  1. Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga - och dö. (Job 13:19)
  2. Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord. (Job 32:12)
  3. Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet? (Job 24:25)
  4. och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job. (Job 32:3)
  5. han bör hålla sig stadigt vid det fasta ordet, såsom han har fått lära det, så att han är mäktig både att förmana medelst den sunda läran och att vederlägga dem som säga emot. (Titus 1:9)

Not: Vi talar här om att Guds ord är övertygande, med dess kopplingar till verkliga händelser i historien etc. Detta får jämföras mot människors funderingar.

Vittna/Vittnen

Bland dessa verser förekommer både trovärdiga och falska vittnen. Poängen är dock att vittnen och belägg behövs för att styrka påståenden, vem som än gör dem. Detta är en självklarhet i Bibeln. Noteras att man vittnade om det man själv sett, vidrört, förstått eller varit med om.

NT (Apostlagärningarna)
  1. Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända." (Apg 1:8)
  2. allt ifrån den dag då han döptes av Johannes ända till den dag då han blev upptagen och skildes ifrån oss - någon av dessa män bör insättas till att jämte oss vittna om hans uppståndelse." (Apg 1:22)
  3. Denne - Jesus - har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna. (Apg 2:32)
  4. Och livets furste dräpten I, men Gud uppväckte honom från de döda; därom kunna vi själva vittna. (Apg 3:15)
  5. Om allt detta kunna vi själva vittna, så ock den helige Ande, vilken Gud har givit åt dem som äro honom lydiga." (Apg 5:32)
  6. Där läto de falska vittnen träda fram, vilka sade: "Denne man upphör icke att tala mot vår heliga plats och mot lagen. (Apg 6:13)
  7. Vi kunna själva vittna om allt vad han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem; likväl upphängde man honom på trä och dödade honom. (Apg 10:39)
  8. väl icke för allt folket, men för oss, som redan förut av Gud hade blivit utvalda till vittnen, och som åto och drucko med honom, sedan han hade uppstått från de döda. (Apg 10:41)
  9. Sedan visade han sig under många dagar för dem som med honom hade gått upp från Galileen till Jerusalem, och som nu äro hans vittnen inför folket. (Apg 13:31)
  10. Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium. (Apg 20:24)
  11. Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. (Apg 22:15)
  12. Natten därefter kom Herren och stod framför honom och sade: "Var vid gott mod; ty såsom du har vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom." (Apg 23:11)
  13. Men res dig upp och stå på dina fötter; ty därför har jag visat mig för dig, att jag har velat utse dig till en tjänare och ett vittne, som skall vittna både om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig för dig. (Apg 26:16)
    Not: En apostel var en som personligen hade mött Jesus. Därför kunde de också med särskild trovärdighet vittna om vem Jesus var och vad han sagt.
NT (Övriga)
  1. Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd. (Hebr 12:1)
  2. Ty livet uppenbarades, och vi har sett det; och vi vittna därom och förkunna för eder livet, det eviga, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. (1 Joh 1:2)
  3. Och vi hava själva sett, och vi vittna om att Fadern har sänt sin Son till att vara världens Frälsare. (1 Joh 4:14)
  4. Ty tre äro de som vittna: (1 Joh 5:7)
  5. Anden, vattnet och blodet; och de tre vittna ett och detsamma. (1 Joh 5:8)
  6. I själva ären våra vittnen, och Gud är vårt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rättfärdigt och ostraffligt vi förhöllo oss mot eder, I som tron. (1 Thess 2:10)
  7. Upptag intet klagomål mot någon av de äldste, om det icke styrkes av två eller tre vittnen. (1 Tim 5:19)
  8. Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet, vartill du har blivit kallad, du som ock inför många vittnen har avlagt den goda bekännelsen. (1 Tim 6:12)
  9. Och vad du har hört av mig och fått betygat av många vittnen, det må du betro åt män som äro förtroende värda, och som kunna bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra. (2 Tim 2:2)
  10. i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare, (Luk 1:2)
  11. I kunnen vittna härom. (Luk 24:48)
  12. Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus och sade: "Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?" (Mark 14:60)
  13. Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Vad behöva vi mer några vittnen? (Mark 14:63)
  14. vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som dräpte profeterna. (Matt 23:31)
  15. men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram (Matt 26:60)
  16. Då stod översteprästen upp och sade till honom: "Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?" (Matt 26:62)
  17. Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen. (Matt 26:65)
  18. Då sade Pilatus till honom: "Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?" (Matt 27:13)
  19. Han kom såsom ett vittne, för att vittna om ljuset, på det att alla skulle komma till tro genom honom. (Joh 1:7)
  20. Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset. (Joh 1:8)
  21. Jesus svarade dem: "Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig. (Joh 10:25)
    Not: Handling är som vi vet en lämplig och kraftig bekräftelse på ord.
  22. Dock, när Hjälparen kommer, som jag skall sända eder ifrån Fadern, sanningens Ande, som utgår ifrån Fadern, då skall han vittna om mig. (Joh 15:26)
  23. Också I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig från begynnelsen." (Joh 15:27)
    Vi ser här vad som ger trovärdighet åt apostlarnas vittnesbörd (så att de, framför andra, "kan" vittna); de hade nämligen själva varit med honom och med egna öron hört, och med egna ögon sett (det som de skulle föra vidare åt andra).
  24. Så sade Pilatus till honom: "Så är du dock en konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv, att jag är en konung. Ja, därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen, han hör min röst." (Joh 18:37)
  25. Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Vad vi vet, det tala vi, och vad vi har sett, det vittna vi om, men vårt vittnesbörd tagen I icke emot. (Joh 3:11)
  26. Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes' vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att Fadern har sänt mig. (Joh 5:36)
  27. I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa [dvs, skrifterna] som vittna om mig. (Joh 5:39)
  28. I eder lag är ju ock skrivet att vad två människor vittna, det gäller såsom sant. (Joh 8:17)
  29. då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå. (1 Kor 15:15)
    Not: Paulus för här ett långt logiskt resonemang om vad det medför/innebär om deras vittnesbörd inte grundar sig på verkliga händelser, dvs., på det som har hänt i historien.

  30. Och jag skall låta mina två vittnen under ett tusen två hundra sextio dagar profetera, höljda i säcktyg. (Upp 11:3)
  31. Dessa vittnen äro de två olivträd och de två ljusstakar som stå inför jordens Herre. (Upp 11:4)
  32. Jag, Jesus, har sänt min ängel för att i församlingarna vittna om detta för eder. Jag är telningen från Davids rot och kommen av hans släkt, jag är den klara morgonstjärnan. (Upp 22:16)
GT
  1. Och låten så två onda män sätta sig mitt emot honom, och låten dem vittna emot honom och säga: 'Du har talat förgripligt mot Gud och konungen.' Fören så ut honom och stenen honom till döds." (1 Kon 21:10)
  2. Du skall icke följa med hopen i vad ont är, eller vittna så i någon sak, att du böjer dig efter hopen och vränger rätten. (2 Mos 23:2)
  3. Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse, Så må du då välja livet, för att du och dina efterkommande mån leva, (5 Mos 30:19)
    Not: Det rådde ingen tvekan om vad Moses syftade på; Folket hade under 40 år sett på nära håll både välsignelse och förbannelse, liv och död, under vandringen i öknen. Mose summerar här poängen, dvs vad "Gud har förelagt dem" genom denna erfarenhet. Återstod för folket att välja. Alternativen var extremt tydliga för alla.
  4. sade han till dem: "Akten på alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot eder, så att I given edra barn befallning om dem, att de skola hålla alla denna lags ord och göra efter dem. (5 Mos 32:46)
    Not: Guds ord självt är ett vittne för oss, eller mot oss, beroende på hur vi förhåller oss till det.
  5. då tager jag i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att I med hast skolen förgås och utrotas ur det land dit I nu gån över Jordan, för att taga det i besittning; I skolen då icke längre leva där, utan skolen förvisso förgöras. (5 Mos 4:26)
  6. Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld. (Ps 27:12)
  7. Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet. (Ps 35:11)
  8. Om än våra missgärningar vittna emot oss, så hjälp dock, HERRE, för ditt namns skull. Ty vår avfällighet är stor; mot dig hava vi syndat. (Jer 14:7)
  9. Men I ären mina vittnen, säger HERREN, I ären min tjänare, den som jag har utvalt, på det att I mån veta och tro mig och förstå, att det är jag; före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma. (Jes 43:10)
  10. Jag har förkunnat det och skaffat frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud bland eder. I ären mina vittnen, säger HERREN; och jag är Gud. (Jes 43:12)
  11. Frukten icke och varen icke förskräckta. Har jag icke för länge sedan låtit dig höra om detta och förkunnat det? I ären ju mina vittnen. Finnes väl någon Gud förutom mig? Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen. (Jes 44:8)
  12. Ty många äro våra överträdelser inför dig, och våra synder vittna emot oss; ja, våra överträdelser hava vi för våra ögon, och våra missgärningar känna vi. (Jes 59:12)
  13. Och jag vill taga mig pålitliga vittnen: prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son." (Jes 8:2)
  14. Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig. (Job 15:6)

Övertyga

  1. Då sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och profeterna, så skola de icke heller låta övertyga sig, om någon uppstår från de döda.'" (Luk 16:31)
  2. Därav skola vi veta att vi äro av sanningen; och så kunna vi inför honom övertyga vårt hjärta därom, (1 Joh 3:19)
  3. Och några av dem läto övertyga sig och slöto sig till Paulus och Silas; så gjorde ock en stor hop greker som "fruktade Gud", likaså ganska många av de förnämsta kvinnorna. (Apg 17:4)
  4. Och somliga läto övertyga sig av det som han sade, men andra trodde icke. (Apg 28:24)
Personliga verktyg