Alf Svensson

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Alf Robert Olof Svensson, född 1 oktober 1938 i Tidan i Skövde kommun, är en svensk politiker (kristdemokrat).

Alf Svensson efterträdde kyrkoadjunkten Birger Ekstedt som partiledare för som det då hette; Kristen Demokratisk Samling. Partiet bildades som en proteströrelse mot dekadensen inom kultur- och samhällslivet. Partiet ville öka det kristna inflytandet i samhället och inom politiken. En hög kristen moral skulle prägla samhällsarbetet där man skulle motverka den sexuella lössläpptheten, öka kristendomsundervisningen i skolan, höja moralen och etiken i samhället och stoppa aborterna. Partiet grundades av bl.a. Birger Ekstedt och pingstledaren Lewi Pethrus. När Birger Ekstedt dog uppstod en strid om partiledarposten och Lewi Pethrus tillhörde dem som inte ville se Alf Svensson som partiledare. Men Svensson som då var ungdomsförbundets ordförande valdes till ordförande. Alf Svensson var kristdemokraternas partiledare under perioden januari 1973–april 2004 och blev mer eller mindre synonym med partiet. Alf Svensson kom in i riksdagen 1985 på ett centerpartimandat sedan kristdemokraterna och centern inlett ett valtekniskt samarbete. Detta samarbete som kritiserades av såväl Olof Palme som internt i centern upphörde inför 1988 års val. Alf Svensson och kd var utan riksdagsrepresentation 1988-1991. I valet 1991 gjorde partiet ett genombrott i valmanskåren och kom av egen kraft för första gången in i riksdagen. Valframgången berodde i stor usträckning på att den folkkäre cancerprofessorn Jerzy Einhorn var partiets affischnamn och att kristdemokraterna med Einhorn som garant lovade löntagarfondsmiljarder till sjukvården och äldreomsorgen. Efter den borgerliga valsegern 1991 blev Alf Svensson biståndsminister i regeringen Bildt. Alf Svensson är adjunkti bl.a svenska och arbetade som gymnasielärare innan han blev heltidspolitiker. Under Alf Svenssons partiledarskap och ledning värvades ett stort antal s.k. kändisar av olika slag som affischnamn som t.ex. Eva Rydberg, Björn Gillberg,Ulf Brunnberg, Alice Timander, Gert Fylking, Alf Ernström och Gio Petré - de senare kända som Palmehatare och senare grundare av Europeiska Arbetarpartiet. Kändiskarussellen blev dock inte de röstmagneter som Alf Svensson och partiet trodde. Alf Svensson ledde under sin tid som partiledare den s.k. avkristningen och till viss del avmoraliseringen av partiet. Det blev en liberalisering av partiet och dess ursprungliga målsättning skrotades. Alf Svensson var känd som en hårdför partiledare som visste hur man tyglade massorna - partimedlemmarna - med både morot och piska.

I december 2003 lämnade Svensson partiordförandeposten efter 31 år. Han avgick vid ett extra riksting under våren 2004 och efterträddes av sin handplockade kronprins Göran Hägglund från småländska Bankeryd.

Svensson fick den 7 juni 2007 Konungens medalj i tolfte storleken med guldkedja "För betydande insatser på skilda områden inom svenskt samhällsliv".^[1][2]

Svenssons far Robert var pastor inom Pingströrelsen och hans mor kom från Svedalatrakten i Skåne. Han är bosatt i Gränna tillsammans med sin hustu Sonja. De har tillsammans två barn, Alexander och Michaela. Till familjen hör också Pamela, som är Sonjas dotter från ett tidigare förhållande. Svensson är också känd för att spela saxofon och har sommarhus i Smygehamn på den skånska sydkusten i Trelleborgs kommun.

Politiska befattningar

Organisatoriska uppdrag i kristdemokraterna och associerade förbund

• Distriktsordförande KDU Jönköpings län
• Sekreterare i partiets distriktsstyrelse i cirka tio år
• 1964– Lokalavdelningsordförande i Gränna
• 1970–1973 Förbundsordförande Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)
• 1973–2004 Partiledare tillika partiordförande

Politiska uppdrag för kristdemokraterna

• 1966–1970 Ledamot i stadsfullmäktige i Gränna
• 1970–1991 Ledamot i kommunfullmäktige i Jönköping
• 1973–1991 Ledamot i landstingsfullmäktige i Jönköpings län
• 1985–1988 Riksdagsledamot
  • 1985–1988 Suppleant i Utrikesutskottet
  • 1985–1988 Suppleant i Miljö- och jordbruksutskottet
  • 1985–1988 Suppleant i Socialutskottet
• 1991–1994 Bistånds- och människorättsminister och vice utrikesminister
• 1991– Riksdagsledamot
  • 1991–2004 Ledamot i Krigsdelegationen
  • 1994–1996 Suppleant i Nordiska rådets svenska delegation
  • 1996–2004 Ledamot i Nordiska rådets svenska delegation
  • 1994–1998 Suppleant i Utrikesnämnden
  • 1998–2002 Ledamot i Utrikesnämnden
  • 2004– Suppleant i Utrikesutskottet

Bibliografi

Litteratur av Alf Svensson

• I Tiden : från motvind till uppvindar, Samhällsgemenskap, Stockholm (1984) ISBN 91-85036-10-2
• Poletik, Samhällsgemenskap, Stockholm (1990) ISBN 91-85036-32-3
• Här kommer Alf Svensson (självbiografi), Bonnier AB, Stockholm (2001) ISBN 91-0-057619-0

Litteratur om Alf Svensson

• Alf Svensson hos Hagge Geigert, Samhällsgemenskap, Stockholm (1985) ISBN 91-85036-14-5
• Mats Gellerfelt, Vem är Alf Svensson, Sellin & partner, Stockholm (1991) ISBN 91-7055-038-7
• Claes Waern, Från riksdagens bänk 114: en intervju med kristdemokraten Alf Svensson, partiledare och riksdagsledamot (KdS), Samhällsgemenskap, Stockholm (1988) ISBN 91-85036-28-5

Källor

1. ↑ ”Medaljförläningar 2007-06-06”. Kungliga Hovstaterna. 6 juni 2007. http://www.royalcourt.se/monarkinhovstaterna/densvenskamonarkin/medaljer/medaljforlaningar/arkivmedaljforlaningar/medaljforlaningar20070606.5.64fc97a1112fb50d85b80008381.html. Läst 24 september 2007. 
2. ↑ Marcus Jonsson (14 juni 2007). ”Alf Svensson fick medalj av kung Carl XVI Gustav”. Kristdemokraten. http://www.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=25445. Läst 24 september 2007. 

Externa länkar

• Alf Svenssons hemsida

Denna biografiska artikel behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.