Afghanistan

Från Rilpedia

Version från den 17 maj 2009 kl. 13.05 av Fluffbot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
د افغانستان اسلامي دولت
دولت اسلامی افغانستان
Da Afghanistan Islami Dawlat
Dawlat-e Eslami-e Afghanestan
Afghanistans flagga
Afghanistans statsvapen
Flagga Statsvapen
Valspråk: inget
Nationalsång: 'Sououd-e-Melli'
Afghanistans läge
Huvudstad Kabul
34°30′ N 69°10′ E
Största stad Kabul 3 miljoner invånare (2005)
Officiella språk pashto, Dari
Statsskick
president
regeringschef
republik
Hamid Karzai
Hamid Karzai
Självständighet
 • Deklarerad
 • Erkänd
från Storbritannien

19 augusti 1919
Yta
 • Totalt
 • Vatten

647 500 km² (40:e)
försumbart
Folkmängd
 • Totalt
 • Befolkningstäthet

31 056 997 (38:e)
46,2 inv/km² (126:e)
BNP (PPP)
 • Totalt
 • Per capita
(2003)
20 miljarder dollar (uppgift saknas)
700 dollar
Valuta afghani (AFA)
Tidszon UTC+4:30
Topografi
 • Högsta punkt

 • Största sjö

 • Längsta flod

Nowshak
7 485 m ö.h.
Hamun-i-Saberi
km²
Helmand
1200 kilometer km
Nationaldag 19 augusti
Landskod AF, AFG
Landsnummer 93

Afghanistan, officiellt Islamska republiken Afghanistan (pashto: د افغانستان اسلامي جمهوریت; dari: جمهوری اسلامی افغانستان) är en stat i södra Asien. Afghanistan räknas till Centralasien. Landet är bergigt och saknar kust. Det gränsar till Pakistan i söder och öster. [1] Iran i väst, Turkmenistan, Uzbekistan och Tadzjikistan i norr, och Kina allra längst i öster. Namnet Afghanistan betyder "afghanernas land". Under antiken kalldes landet Ariana eller Baktrien. Under medeltiden användes namnet Khorasan.

Innehåll

Etymologi

Namnet Afghānistān betyder "afghanernas land". Det finns olika teorier om ordet afghans ursprung, ålder och mening. Vissa anser att "afghan" kommer från "apagân".[2] Pashtunerna började använda termen afghan som ett namn om sig själva från den muslimska perioden och framåt. Enligt W. K. Frazier Tyler, M. C. Gillet och andra forskare förekommer ordet afghan först i Hudud-al-Alam 982. el-Biruni ansåg att afghaner var olika stammar som levde bland de västra bergen vid floden Indus, vilket skulle vara Sulaimanbergen.[3]

Sista stavelsen i namnet, -stān, är ett iransk suffix för "plats". Ordet förekommer i flera språk i regionen. Termen "Afghanistan" användes av Mogulrikets kejsare Babur i sina memoarer under 1500-talet. Han använde ordet för att hänvisa till områdena söder om Kabul som beboddes av pashtuner (kallade "afghaner" av Babur).[4]

Fram till 1800-talet användes namnet endast för pashtunernas nedärvda områden medan kungariket som helhet var känt som kungariket Kabulistan, som omnämns av den brittiske statsmannen och historiken Mountstuart Elphinstone.[5] Andra delar av landet var under vissa perioder erkända som självständiga kungariken, som till exempel kungariket Balkh under det sena 1700-talet och tidiga 1800-talet.[6]

När landet expanderade och centraliserades antog och utökade afghanska myndigheter namnet "Afghanistan" för hela kungariket efter att den engelska översättningen "Afghanland" redan hade förekommit i olika fördrag mellan Brittiska Indien och Qajardynastin, refererande till områdena som var underlydande till Barakzaidynastin i Kabul.[7] "Afghanistan" som namn för hela kungariket omnämndes 1857 av Friedrich Engels.[8] Det blev det officiella namnet när landet erkändes av världsgemenskapen 1919 efter att blivit helt självständigt från britterna[9], vilket bekräftades i nationens grundlag 1923.[10]

Historia

Huvudartikel: Afghanistans historia

Afghanistan har en mycket gammal historia. Det fanns troligen jordbruk i området redan 4000 f.Kr. Regionen som idag heter Afghanistan har genom tiderna underkuvats av olika imperiers arméer. 529 f.Kr. inlemmades området i perserriket. Det erövrades på 300-talet f.Kr. av Alexander den store och under medeltiden av Djingis Khan. Ursprunget till dagens afghanska stat var det rike som bildades 1746 under Durranidynastins regent Ahmed Shah Durrani med Kandahar som huvudstad.[11] Senare flyttades huvudstaden till Kabul och stora delar av landet överläts styrelsen på grannländerna. Under det sena 1800-talet blev Afghanistan en buffertstat i rivaliseringen mellan det Brittiska Indien och Tsarryssland, en schism som har kallats det stora spelet.[12]

Afghanistan som buffertzon i det storpolitiska spelet.Karikatyr som föreställer Shir Ali Khan med «vännerna» Storbritannien och Ryssland (1878).

Under 1800-talet kontrollerades Afghanistan av det brittiska imperiet. Landet uppnådde självständighet efter det tredje anglo-afghanska kriget. Landet skiljdes helt från Storbritannien den 19 augusti 1919. Under 1900-talet har Afghanistan härjats av inbördeskrig och utländska ingripanden. 1933 till 1973 var en politiskt stabil period då landet styrdes av kung Zahir Shah. 1946 blev landet medlem av FN. 1973 grep kungens svåger Mohammed Daoud Khan makten genom en militärkupp. Kungen avsattes och republik utropades 1977. Daoud och dennes hela familj mördades 1978 då det afghanska kommunistpartiet tilltvingade sig makten genom ytterligare en kupp.

Efter det kommunistiska maktövertagandet förbjöds alla andra politiska än det kommunistiska PDPA. Kommunistregimen utmanades av den USA-stödda Mujaheddingerillan. Genom CIA utbildades och beväpnades minst 35 000 mujahedinsoldater. Många av dessa kom från andra länder. När landets kommunistregering närmade sig kollaps invaderades Afghanistan av sovjetiska trupper i december 1979. De tio följande åren härjades Afghanistan av det Afghansk-sovjetiska kriget, en konflikt där uppskattningsvis 15 000 sovjetiska soldater miste livet. Dessa förluster i kombination med Sovjetunionens förestående sammanbrott och omfattande internationella påtryckningar föranledde att de sovjetiska stridskrafterna drog sig tillbaka 1989.

Det sovjetiska uttåget följdes av en utdragen maktkamp mellan olika mujaheddinfraktioner. Samtidigt uppstod den islamistiska rörelsen Taliban. [13] Sedan islamistisk gerilla tog makten över landet 1992 styrdes Afghanistan provisoriskt av ett ledarråd. Nya författningar antogs 1993 och i juli 1996 utan att de tillämpades på grund av det pågående inbördeskriget. Dess blodigaste strider rasade 1994 då 10 000 milismän dödades i drabbningar i och runt Kabul.

Med stöd av USA och Pakistan kom Taliban till makten i september 1996. Som mest kontrollerade talibanerna 90 procent av landets yta. I nordöst utmanades islamiströrelsen av Norra alliansen. Taliban införde islamsk Sharia-lag och ändrade landets namn till Islamiska emiratet Afghanistan. Mohammed Omar fick titeln amir al-muminin (De troendes härförare). Landet utvecklades under slutet av 1990-talet till ett tillhåll för militanta islamister, bland annat Usama bin Ladens rörelse al-Qaida.) 1998 sprängde al-Qaida de amerikanska ambassaderna i Kenya och Tanzania. I efterspelet av attackerna krävde USA att Afghanistan skulle utlämna Bin Ladin. När talibanregimen vägrade lät Clinton-administrationen bomba al-Quaidas träningsläger i Afghanistan. 1999 införde FN sanktioner mot Afghanistan.[13]

Talibanregimen blev allt mer isolerad och fundamentalistisk. I mars 2001 lät regimen skjuta sönder två stycken 1 500 år gamla Buddhastatyer. Omvärlden rasade mot förstörelsen av dessa världsarvsförklarade kulturminnen.[13]. 11 september-attackerna 2001 föranledde USA att ånyo att kräva Bin Ladin utlämnad. Regimen i Kabul tog avstånd från terrorattackerna efter påtryckningar från Pakistan. Afghanistan erbjöd sig att utlämna Bin Ladin om USA kunde presentera bevis för att denne hade planerat attackerna. USA avvisade kravet.

Afghanistan angreps 7 oktober 2001 av USA. Kriget ledde till att Talibanregimen avsattes. Målet var att tillfångata eller döda Usama bin Ladin. I december 2001 hade invasionsstyrkorna tagit kontroll över Afghanistan. Vid årsskiftet enades afghanska ledare, talibanmotståndare, vid en konferens i Bonn om att bilda en interimregering under Hamid Karzai. 2002 hölls ett traditionellt Loya jirga för att dra upp riktlinjer för landets framtid efter Taliban.

I slutet av 2001 tog säkerhetsrådet initiativ till den fredsbevarande styrkan International Security Assistance Force (ISAF). Styrkans mandat är att bistå president Hamid Karzais regering att upprätthålla lag och ordning samt att återbygga landets infrastruktur. Under 2005 ingick USA och Afghanistan ett avtal om samverkan, vilket band samman de båda länderna i en långvarande relation. Samtidigt har det internationella samfundet bidragit med flera miljarder dollar för att återuppbygga landet.

Talibanrörelsen gick under jorden för att senare återkomma och (2008) kontrollera 10 procent av landet.[13] Landet är utfattigt, infrastrukturen i spillror. Krigsherrar härjar. Landminor är ett stort problem liksom odetonerade klusterbomber. Kvinnornas situation är fortfarande svår och ofri. Afghanistans kvinnor kan inte röra sig fritt och att gå klädd i burka är nödvändigt. Ytterst lite av lagstiftningen har ändrats sedan Talibantiden. Den omtaltade kvinnliga ministern för kvinnors rättigheter, doktor Sima Samar, tvingades avgå efter anklagelser om blasfemi.[14]

Efter 2001

Hamid Karzai svärs in som presient 7 december 2004

Afghanistan styrs av president Hamid Karzai. Denne handplockades från början av Bush-administrationen för att leda en övergångsregering efter talibanernas fall. I Karzais nuvarande regering ingår av medlemmar ur Norra alliansen och andra regionala och etniska grupper. Exkungen Mohammed Zahir Shah återflyttade till Afghanistan, men saknade utsikter att bli återinsatt. Zahir Shah avled 23 juli 2007. Landets nya författning trädde i kraft 4 januari 2004.

Truppnärvaro från USA samt ett antal länder sörjer för att bevara freden. FN:s fredsbevarande styrkor International Security Assistance Force (ISAF) är sedan december 2001 stationerade i Kabul. Militäralliansen NATO har fört befälet över ISAF sedan 11 augusti 2003. ISAF kontrollerar cirka 30 procent av Afghanistans territorium. Nordzonen hålls av den mäktige vice försvarsministern och generalen Abdul Rashid Dostum. Denne har inrättat en egen styrelse för regionen stick i stäv med Karzais intentioner om att hålla ihop Afghanistans administration och styrelse.

Presidenval hölls den 9 oktober 2004. Över 10 miljoner afghaner registrerade sig för att rösta. 17 kandidater utmanade interimpresident Karzai. Flera av dessa hävdade att valfusk förekom och manade till valbojkott. En oberoende kommission fastslog att valfusk hade förekommit, dock inte i en sådan omfattning att valets utgång hade påverkats. Karzai fick 55,4 procent av rösterna. Valet var det första i Afghanistan sedan val till parlamentet 1969.

Våldet trappades upp inför valet den 18 september 2005. Inom tio dagar i maj dödades den uttalat antitalibanske ledaren för det islamska rådet, Mawlawi Abdullah Fayaz och polischefen i Kabul, Akram Khakraizwall.

En internationell givarkonferens arrangerades i London 1 februari 2006 där Afghanistan fick löfte 10 miljarder amerikanska dollar.

Hårda strider har rasat mellan de Natoledda ISAF-styrkorna och talibantrupper sedan mars 2006. Den 12 maj 2007 dödades talibanernas befälhavare Mulla Dadullah Akhund i Helmand. I en vedergällningsaktion 23 juli svarade talibaner med att tillfångata och föra bort 23 sydkoreanska missionärer.

Geografi

Huvudartikel: Afghanistans geografi
Engelskspråkig karta över Afghanistan.

Afghanistan gränsar till sex länder: Iran och Turkmenistan i väster, Uzbekistan och Tadzjikistan i norr och Pakistan och Kina i öster.

Landet är bergigt. Fjällkedjan Hindukush går från nordöstra delen av landet till västra gränsen. Bergsmassiven bildar gränser mellan landets regioner. En tiondel av landets yta anses odlingsbar. Denna jordbruksmark anses tillhöra de bördigaste i världen.[källa behövs] Den högsta punkten är fjället Nowshak som når 7 485 meter. Torka råder i stora delar av Afghanistan. Färskvattentillgången är begränsad. Landet har fastlandsklimat med varma somrar och kalla vintrar. Slättland täcker landets norra och sydvästra delar. De största städerna är Kabul, Herat, Jalalabad, Mazar-e Sharif och Kandahar. Landet har drabbats av jordbävningar. I mars 2002 skakades provinserna Samangan och Baghlan av en serie skalv i vilka 1 800 omkom och tusentals blev hemlösa. Totalt skadades över 4 000 människor.

Administrativ indelning

Karta över Afghanistans 34 provinser.

Afghanistan består av 34 provinser, eller velayat. Regionerna styrs formellt av centralt utnämnda guvernörer.

  1. Badakhshan
  2. Badghis
  3. Baghlan
  4. Balkh
  5. Bamiyan
  6. Daikondi
  7. Farah
  8. Faryab
  9. Ghazni
  10. Ghowr
  11. Helmand
  12. Herat
  1. Jowzjan
  2. Kabul
  3. Kandahar
  4. Kapisa
  5. Khost
  6. Konar
  7. Kondoz
  8. Laghman
  9. Lowgar
  10. Nangarhar
  11. Nimruz
  1. Nurestan
  2. Oruzgan
  3. Paktia
  4. Paktika
  5. Panjshir
  6. Parvan
  7. Samangan
  8. Sar-e Pol
  9. Takhar
  10. Wardak
  11. Zabol

(Se karta för överensstämmande numrering.)

Demografi

Sentida uppgifter om befolkningen är något osäkra då den senaste officiella folkräkningen genomfördes 1979. Man planerar dock att genomföra en ny folkräkning i september 2010.[15] Den mest genomgripande skillnaden mellan Afghanistan och det stora flertalet länder i dess befolkningsstorlek är att det är ett stamsamhälle, antagligen världens största.

Afghanistans befolkning utgörs av fyra större och ett trettiotal mindre folkgrupper. Den största folkgruppen är pashtuner, som utgör 42 % av befolkningen. De tre andra större folkgrupperna är tadzjikerna (27 %), hazarerna (9 %) och uzbekerna (9 %). Bland de mindre grupperna kan nämnas aimaker (4 %), turkmener (3 %), balucher (2 %), kirgiser, brahnier och nuristaner (de tre sistnämnda, med flera mindre, omkring 4 %).[16]

Landet har två officiella språk, pashtu och dari, men vissa provinser har även andra officiella språk. Dari, som ofta anses som en dialekt av persiskan, talas tillsammans med närliggande persiska dialekter av cirka 50 %, främst tadzjiker (egentligen tadzjikiska), hazarer (egentligen hazaragi) och aimaker. Pashtu talas av 35 %. Vidare talar 11 % turkspråk, främst uzbekiska (10 % av hela befolkningen) och turkmenska, men även kirgiziska, och utöver detta talas 30 mindre språk (främst baluchiska, pashai och kafirspråk) av cirka 4 %.[16]

I ett land med en sådan etniskt mångfald som Afghanistan har den gemensamma religionen, islam, spelat en viktig roll för att ena de olika folkgrupperna, utan att detta för den skull försöka åstadkomma en muslimsk stat med muslimska lagar (sharia). Omkring 80 % av befolkningen är sunnimuslimer, 19 % är shiamuslimer, och cirka 1 % har annan trostillhörighet.[16]

Ekonomi

Afghanistan är ett av Asiens fattigaste länder.[källa behövs] Valutan är afghani. För en svensk krona kan 6 afghani erhållas. Under de senaste åren har opiumhandeln ökat kraftigt i landet, och 2006 beräknades den utgöra cirka 35 % av Afghanistans BNP.[17] Afghanistan svarar för 93 % av den totala opiumproduktionen i världen.[18]

Naturtillgångar

Afganistan har förhållandevis stora tillgångar av koppar, järn, kol, olja och naturgas.

Utbildning

Under talibanernas styre var kvinnor och flickor utestängda från skolor och utbildning. Nu har flickorna åter börjat släppas in i skolorna men många står fortfarande utanför skolväsendet.

Kultur

Flera av landets historiska monument har blivit skadade eller förstörda under krigen de senaste åren. Två kända statyer av Buddha i Bamianprovinsen förstördes av talibanerna som ansåg och påstod att de kunde påverka folkets tro.

Andra kända ställen är städer som Herat, Ghazni och Balkh. Vid Hari Rud finns ett av Afghanistans världsarv, Hari Ruds minaret och fornlämningarna i Jam.

Världsarv

I Afghanistan finns det två världsarv.

Mänskliga rättigheter

I Afghanistan har kvinnors rättigheter bara försämrats. Efter Sovjetunionens fall var det många ”partier” som ville komma åt makten i Afghanistan. Förenade Fronten kallades en av grupperna som under denna tid utsatte kvinnor för våld och diskriminering i ännu högre grad än tidigare. Förenade Fronten använde sig av våldtäkter, orättvisa avrättningar, godtyckliga fängslanden, tortyr och "försvinnanden", troligtvis för att få människorna att samtycka att kvinnorna inte hade något värde i samhället. Rabbani-regimen tog makten i Afghanistan under en fyraårsperiod. De lade huvudstaden Kabul i ruiner och fick på grund av detta deras motståndare talibanerna att börja utnyttja kvinnor för att ta över makten. När de väl kom till makten blev kvinnornas situation om möjligt ännu sämre. De rättigheter som funnits på ett fåtal ställen, som rätten till hälsovård, togs ifrån dem och de flesta tvingades att gifta sig med talibanska män. Många kvinnor blev även bortförda och mördade. Ända sedan 1996, när talibanerna tog över, har kvinnor varit tvungna att bära burqa (en slags heltäckande mantel med nät för ögonen så att man kan se utåt) på offentliga platser samt följas av en manlig släkting. Om de bröt mot någon av reglerna straffades de med slag och bojor, och om de hade nagellack kunde de få fingrarna avhuggna.

Talibanerna har förbjudit kvinnor att arbeta utanför hemmet, om det inte gäller sjukvård. Det gör det väldigt svårt för ensamstående mödrar att försörja sig, eftersom lönen inte är den bästa. För att förhindra att kvinnor lär sig för mycket får de inte gå i skolan längre än till åtta års ålder. Läskunnigheten bland kvinnor i Afghanistan är därför lägre än 10 %.

Efter att kriget i Afghanistan började är det fortfarande samma lagar som gäller, men de tolkas mycket hårdare. Kvinnorna blir slagna för allt från fel färg på strumporna till att de tittar upp för att inte snubbla. Om en man inte finns i närheten får barnen födas hemma, även om det finns en risk att modern kan förblöda.

Källa: http://www.omvarldsbilder.se/2001/011101.html

Transnationella frågor

Internationella dispyter

De flesta flyktingar i Pakistan har återvänt hem men flera tusen finns fortfarande i Iran, många av fri vilja. Trupper från koalitionen och Pakistan patrullerar avlägsna stamområden för att övervaka och stävja terrorism och andra illegala gränsaktiviteter. Regionala konflikter över vattenfördelning i Amu Darya och Helmandfloden.

Flyktingar och internationellt spridda invånare

Mellan 200 000–300 000 de flesta pashtuner och kuchiker har flytt beroende på torka och konflikter.

Illegala droger

Afghanistan är världens största producent av opium.

Noter

  1. Delar av gränslandet mot Pakistan ingår i den omstridda regionen Kashmir som Indien gör anspråk på.
  2. ”Afghanistan History”. Encyclopædia Britannica Online. Encyclopædia Britannica, Inc.. http://www.britannica.com/eb/article-129450/Afghanistan. Läst 2008-06-25. 
  3. Morgenstierne, G. (1999). "AFGHĀN". Encyclopaedia of Islam (CD-ROM-utgåva v. 1.0). Leiden, The Netherlands: Koninklijke Brill NV
  4. "Transactions of the year 908" av Zāhir ud-Dīn Mohammad Bābur i Bāburnāma, översatt av John Leyden, Oxford University Press: 1921.
  5. Elphinstone, M., "Account of the Kingdom of Cabul and its Dependencies in Persia and India", London 1815; publicerad av Longman, Hurst, Rees, Orme & Brown
  6. E. Bowen, "A New & Accurate Map of Persia" i A Complete System Of Geography, tryckt för W. Innys, R. Ware [etc.], London 1747
  7. E. Huntington, The Anglo-Russian Agreement as to Tibet, Afghanistan, and Persia (1907) Bulletin of the American Geographical Society. 39. (11).
  8. Engels, Frederick, Afghanistan (1857) MECW. 18. sid. 40. På internet 2001.
  9. M. Ali, "Afghanistan: The War of Independence, 1919", Kabul [s.n.], 1960
  10. ”Constitutions of the Past (1923)”. Afghanistan Online. http://www.afghan-web.com/history/const/const1923.html. Läst 2008-06-25. 
  11. ”Ahmad Shah Durrani”. Encyclopædia Britannica Online. Encyclopædia Britannica, Inc.. http://www.britannica.com/eb/article-9004137/Ahmad-Shah-Durrani. Läst 2008-06-25. 
  12. Anwar-ul-Haq Ahady, The Decline of the Pashtuns in Afghanistan (1995) Asian Survey. 35. (7).sid. 621-634.
  13. 13,0 13,1 13,2 13,3 Who are the Taleban? BBC-News. Publicerat 28 februari 2008. Besökt 28 april 2008.
  14. Referensfel: Ogiltig <ref>-tag; ingen text har angivits för referensen med namnet pilger
  15. United Nations, 2010 World Population and Housing Census Programme
  16. 16,0 16,1 16,2 CIA – The World Factbook, avläst 2007-08-22.
  17. http://www.nytimes.com/2006/09/03/world/asia/03afghan.html?ex=1314936000&en=77aca21e09c8576e&ei=5088&partner=rssnyt&emc=rss.
  18. http://www.unodc.org/pdf/research/AFG07_ExSum_web.pdf

Litteratur

  • Hamid, Urban, text & Krogh, Martin von, Obamas utmaning (2009) Fokus. (nr. 12).sid. 18-33.



Personliga verktyg
På andra språk