Adel

Från Rilpedia

Version från den 14 maj 2009 kl. 14.36 av 130.243.49.173 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Denna artikel handlar om samhällgruppen "adel". För stadsdelen i Leeds, se Adel.
Polska adelsmän, tidigt 1600-tal.

Adel, en samhällsgrupp som äger lagstadgade, vanligtvis ärftliga privilegier av ekonomisk, politisk och social karaktär. Adelskapet kan vara förenat med titlar och särskilda heraldiska rangtecken. Adelsprivilegier kan vara mycket betydande och innebära till exempel skattefrihet och företräde till statliga ämbeten, främst inom militären.

En adelsman är en mansperson med en adlig titel. Motsvarigheten på damsidan är en adelsdam. Adelsdam är den kvinna som antingen är född av i en adlig familj eller som genom giftermål blivit upptagen i en adelsätt.

Innehåll

Etymologi

Ordet adel kommer från lågtyskan och betyder 'härkomst', 'börd'. I svenska språket kom det in som lånord mot slutet av 1400-talet. I samtida dokument förekommer omväxlande termerna "frälsemän", "frälset", "adeln" och "ridderskapet". Frälse syftar här på det privilegium som en gång gav upphov till adeln som en särskild samhällsklass genom att den enskilde som åtog sig att fullgöra vapentjänst i gengäld gavs frihet (= frälse) från att erlägga skatt. Liknande skattefrihet åtnjöt även kyrkans män och kvinnor. Personer som inte tillhörde någon av dessa grupper kallades för ofrälse.

Historia

Antiken

Ett slags adelskap kan spåras hos de flesta folkslag ända från egyptier och japaner till indier. Redan i Grekland på 700-talet f.Kr. fanns en grupp i samhället, medlemmarna i Atens stadsstyrelse, som hade högre status än övriga medborgare. I det gamla Rom utgjorde patricierna en adel. De var de enda invånarna som hade full medborgarrätt. I den senare romerska republiken inrättades med Lex Hortensia en ny adel, nobiles och ett adelsparti, optimates.

Medeltiden

800-talet under den europeiska medeltiden växte feodalstater fram i Europa. I början handlade det mest om att förläningar av jord delades till riddare. Riddaren var sen oftast skyldig att ställa upp med soldater när fursten behövde det. När det frankiska riket uppstod under ledning av ett allt mäktigare kungadöme fick kungens tjänare snart en ansedd och upphöjd ställning och bildade så en tjänsteadel som sammansmälte med den gamla bördsadeln. Inom andra europeiska länder gjordes på samma sätt. Längre fram fanns länsväsendet, det vill säga en form av avlöning för krigstjänsten till häst, vilket utbredde sig till hela adeln.

Förhållanden

Adeln slapp ursprungligen att betala statlig skatt mot att man satte upp beridet krigsfolk åt kungen (staten). I vissa fall kunde adeln också själv driva in skatt till olika lokala ändamål. Adeln hade även andra privilegier. Tidvis var det bara adliga personer som kunde bli officerare i krigsmakten, varför förtjänta underofficerare som skulle höjas upp till officerare adlades t.ex. Silfverlood på Västgöta Ryttare eller Erik Dahlberg. Adeln hade länge ensamrätt på jakt och fiske, något som kung Gustaf III ändrade på. I vissa byar så kunde bara adeln äga en kvarn som andra fick betala avgift för när de ville använda.

Förändring

Adelns betydelse och inflytande ändrades successivt med början under den senare delen av medeltiden. Det första steget var under den så kallade militära revolutionen. Adelns skyldighet att ställa upp med trupper försvann successivt när stater började skapa egna arméer. Med de ekonomiska förändringarna under renässansen och framväxten av rika handelsmän och borgare förändrades adelns inflytande ytterligare, vilket fortsatte och förstärktes av den industriella revolutionen. De adelsfamiljer som tog del i den nya tidens former för ekonomisk tillväxt behöll och rent av förstärkte sin särställning i staten.

Nutid

Adeln i Sverige har som sådan aldrig avskaffats. Däremot upphörde adelns privilegier den 1 juli 2003.[1] Detta hade dock inte någon praktisk betydelse, främst då rättigheterna i privilegierna sedan länge utsträckts till alla innevånare. Samtidigt avskaffades Riddarhusets offentligrättsliga ställning och blev därmed juridiskt likställd med vilken förening som helst. Nyadlande förekommer alltjämt i Belgien, Liechtenstein, Luxemburg, Nederländerna, Spanien och Storbritannien. I Sverige adlades senast forskaren Sven Hedin 1902.

Se även

Externa länkar

Referenser

Noter

  1. Riddarhuset


Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg