Vicke Lindstrand

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
"Legend i glas", Växjö

Viktor Emanuel Lindstrand, känd som Vicke Lindstrand, född 27 november 1904, död 7 maj 1983, var en svensk formgivare och konstnär och skulptör.

Vicke Lindstand blev mest känd för sina glasarbeten men arbetade även som textilkonstnär, illustratör, målare, skulptör och keramiker. Han var knuten till Orrefors glasbruk 1928-1940, till Kosta glasbruk 1950-1973 och till Studioglashyttan i Åhus 1977-1983. 1942-1950 var han konstnärlig ledare för Upsala-Ekeby AB med koncernföretagen Karlskrona Porslinsfabrik och Gefle Porslinsfabrik.

Lindstrand utbildade sig ursprungligen till bokbindare men tog 1918-1919 kvälls- och dagkurser i reklamteckning vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. 1920-1928 arbetade han som reklam- och skyltmålare samt kombinerade detta med att göra karikatyrteckningar för bland andra Göteborgs-Posten. Han studerade också måleri.

Innehåll

Orrefors

1928 mötte Lindstrand Simon Gate och anställdes därefter vid Orrefors glasbruk. Där samarbetade han till en början med Gate och Edward Hald, senare även med bland andra textilkonstnären Elsa Gullberg. Lindstrand deltog under 1930-talet vid en mängd utställningar, bland andra Stockholmsutställningen 1930 och världsutställningen i New York 1939, där den första av Lindstrands monumentalskulpturer uppfördes. Under samma tid arbetade han också med fönsterglas. Lindstrand arbetade även med glasfönstren i Göteborgs konserthus samt Trefaldighetskyrkan i Gävle. 1937 gjorde Lindstrand mönstret till fönstret Tekniken och Framtiden som visades på Parisutställningen 1937.

Lindstrand experimenterade 1933 med formblåst glas som tillverkades på Orrefors. 1936 prövade även Alvar Aalto samma böljande formspråk i glas och utformade 1937 den berömda Savoy-vasen som blev en massartikel. Vicke Lindstrands glasserie, som var först, nådde av flera orsaker aldrig samma framgång. Lindstrand utvecklade på Orrefors flera nya tekniker, bland andra en ny variant av Graal-tekniken som han kallade Mykene och en annan teknik som fick namnet Ariel. Namnet Ariel låg nära till hands då Lindstrands dåvarande hustru hade medverkat som luftanden med detta namn i Shakespears pjäs Stormen. Vicke Lindstrand och Edvin Öhrström var de första konstnärer som arbetade med Ariel-tekniken.

Senare verksamhet

1940 lämnade Lindstrand Orrefors och 1942 anställdes han som konstnärlig ledare vid Upsala-Ekeby. 1950 anställdes han som konstnärlig ledare på Kosta glasbruk, där han också ingick i brukets styrelse. 1953 visades verk av Lindstrand på Illums Bolighus i Köpenhamn och 1955H55 i Helsingborg.

Under 1950-talet medverkade han vid utställningar på NK i Stockholm och Triennalen i Milano. Under 1960-talet ställdes verk av Lindstrand ut på Nordiska museet samt vid utställningar i New York och Hamburg.

1973 slutade Lindstrand vid Kosta glasbruk, men bodde kvar och samarbetade från 1977 med Hanne Dreutler och Arthur Zirnsack som då startade Studioglashyttan i Åhus.

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg
På andra språk