Upphovsrättsfrågan

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Emblem-scales.svg
 Denna artikels neutralitet är ifrågasatt.
Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts.

Upphovsrättsfrågan är frågan om upphovsrättens omfattning. Frågan har blivit aktuell med Internets och den digitala piratkopieringens utbredning. Speciellt i Sverige har debatten om upphovsrätten varit intensiv de senaste åren.

Innehåll

Dagens lagstiftning

I svensk nuvarande rätt är utgångspunkten att skaparen av ett verk, till exempel en film eller ett musikstycke, har ensamrätten att skapa kopior av detta verk och att tillgängliggöra det för allmänheten. Denna ensamrätt är tidsbegränsad till 70 år efter upphovsmannens död, i de flesta länderna i Europa och Nordamerika.

Tidigare har det inte varit helt klart om fildelning är olaglig, men sedan en lagändring 2006, baserad på ett EU-direktiv (2001/29/EU) som benämns InfoSoc eller EUCD så infördes en ny form av tillgängliggörande; överföring till allmänheten, som vissa tolkar som överföring via Internet. Inga fällande domar på detta lagrum har kommit än. Tidigare var kopiering för enskilt bruk lagligt och därför kunde nedladdning tolkas som lagligt. I och med lagändringen är det inte längre lagligt om inte förlagan till kopian vid nedladdningen är laglig. Tidigare var kopiering av köpt musik och film för enskilt bruk lagligt, men Sveriges implementering av EUCD olagligförklarade allt kringgående av kopieringsskydd, även för enskilt bruk. Detta får effekter på användandet av DVD-skivor och kopieringsskydd för musik, så kallat DRM. Detta omöjliggör alltså säkerhetskopiering, eller användning av alternativa spelare, för sådan film och musik.

Sveriges implementation av IPRED1 avskaffade begreppet "enskilt bruk" helt ur svensk lagstiftning. Istället ersätts det med begreppet "privat bruk" som är hårdare kopplat till en fysisk person.

Försvar av upphovsrätten

  • Att ta del av ett verk utan upphovsmannens tillstånd bör betraktas som stöld. Utebliven försäljning av kopior bör också betraktas som stöld.
  • Upphovsrätten ger upphovspersonen en inkomstkälla.

Kritik

Kritiken från upphovsrättskritiker kan skilja sig mycket. Medan vissa anser att upphovsrätten bör avskaffas helt och hållet finns det de som anser att nuvarande lagar inte har hängt med den teknologiska utvecklingen och bör reformeras. Hur lagarna ska ändras råder det olika meningar men argumenten för att lagarna bör ändras (eller avskaffas) är likartade.

  • Skyddstiden för upphovsrättskyddat verk (70 år efter upphovsmannens död i Sverige) är överdrivet hög. Vissa anser att när upphovsmannen är död bör rättigheterna upphöra medan andra anser att en lägre skyddstid (alltifrån 5 till 10 år) bör räcka som incitament för att skapa. Om en betydligt kortare skyddstid fungerar för patent, som typiskt sett kräver högre investeringskostnader, borde skyddstiden för upphovsrätt också kunna kortas.
  • I och med den "digitala revolutionen" som har gjort det enkelt och billigt för gemene man att ta del av kultur så bör man utnyttja potentialen för internet och fildelningsnätverk. Man resonerar också att det blir omöjligt att beivra upphovsrättsbrott om de sker av privatpersoner. Om man skulle försöka skulle man behöva övervaka all privat kommunikation. Denna övervakning kan man se ta sig uttryck i EU-direktiv som IPRED1 och IPRED2 (Intellectual Property Rights Enforcement Directive).
  • På grund av att man inte vill ha en alltför övergripande övervakning av privat kommunikation så menar man att icke-kommersiell spridning av upphovsrättskyddade verk bör tillåtas. Detta på grund av att man anser att det är mycket enklare att beivra profitdrivna upphovsrättsbrott som oftare är mer storskaliga. Man anser också att icke-kommersiell spridning är gynnsam för kulturen och upphovsmännen medan en kommersiell monopol kan vara nödvändigt som incitament för upphovsmännen.
  • Många gånger när man bygger vidare på verk så innebär det inte nödvändigtvis en konflikt mellan den ursprungliga skaparen och "vidareutvecklaren". Man brukar ta samplingar som exempel och hänvisa till hiphopen då samplingarna inte är för omfattande. Andra gånger menar vissa kritiker att en vidareutveckling av ett verk till och med kan fungera som en katalysator för det ursprungliga verket.
  • Verk som inte längre säljs eller som man tjänar pengar på kommer ingen till gagn. Eftersom det inte finns något starkt incitament för ägare av upphovsrättsskyddade verk att släppa verken fria, trots att man inte längre tjänar pengar på dem, så kommer verken inte släppas fria. Lawrence Lessig föreslår att en låg avgift var 15e år eller så måste betalas för att man ska fortsätta behålla rättigheterna. På så sätt, resonerar Lessig, kommer verk som inte har något ekonomiskt värde för ägaren, att bli fria. Detta skulle lugna ner Disney som fortfarande tjänar pengar på Musse Pigg. Lessig menar dock forfarande att det ska finnas en övre tidsgräns för upphovsrätten men många verk förlorar sitt ekonomiska värde för upphovsmannen inom bara några år.
  • Kreativiteten var stor innan upphovsrätten fanns. Shakespeare t.ex. levde före upphovsrättens tid och var också känd plagiatist. Klassisk musik skapades utan förekomst av upphovsrätt.
  • Det finns ett överskott på kreativt skapade verk liksom på individer som vill skapa text, musik och konst. Därmed är behovet av upphovsrätt - vars syfte är att stimulera till ökat utbud - inte särskilt stort.
  • Lagar som stödjer juridiska åtgärder för upphovsrättsinnehavare innebär väsentliga kostnader för dels jurister inom mediabolag, dels merarbete inom IT-branschen - det vore bättre om dessa pengar kunde gå till skapande konstnärer.
  • Upphovsrätten står i konflikt med yttrandefriheten, där yttrandefriheten är viktigare av de två rättigheterna.
  • Upphovsrättens incitament överskattas. De inkomster som genereras från upphovsrätten är små i jämförelse med många andra inkomstkällor för kreativt skapande. Trots de svaga incitamenten fortsätter upphovsmän att skapa kreativa verk. Kreativa skapare motiveras i mycket hög utsträckning av icke-monetära ersättningar som fungerar som kompenserande differentialer.[1]
  • Ekonomiskt sett utgör upphovsrätten ett monopol på skapandet av exemplar. Det skapar en utbudsminskning som ytterst vidmakthålls av staten. De alltför starka monopolen orsakar skevheter på marknaden och bidrar till inträdesbarriärer för mindre aktörer.
  • Upphovsrätten skapar skeva incitament, eftersom den medför att en individ kan få betalt för samma prestation en oändligt antal gånger. Förhållandet är svårt att försvara med utgångspunkt i samtida politisk teori angående distributiv rättvisa.

Historiska paralleller

Precis samma debatt fördes vid de allmänna bibliotekens införande[källa behövs]. Det går att argumentera att en författare får en ersättning, den s.k. biblioteksersättningen, varje gång en bok lånas ut, något som inte skulle ske vid en reducerad upphovsrätt. Denna mekanism lagfästes dock först på 1930-talet, nästan 80 år efter de allmänna biblioteken hade kommit. Den delas också bara ut till svenska författare, och då bara om antalet utlåningar av deras böcker överstiger en viss tröskel.

Radion motarbetades först av av skivindustrin, med motiveringen att eftersom inte ett skivexemplar såldes till varje lyssnare så stals musiken från skivbolagen. Ett par kreativare skivbolag anammade istället den nya tekniken och förhandlade fram licensavtal för uppspelning i radio. Efter ett tag blev istället radiospelningar en av de stora inkomstkällorna för skivbolagen.

Kasettbandspelare och blandbandskulturen ansågs av skivbolagen vara stöld, eftersom vanligt folk kunde spela in musik från radio och LP utan att betala skivbolagen för varje exemplar. Skivindustrin använde paroller som "Home Taping is Killing Music - and it's illegal" (engelska, ungefär: "Hemkopieringen dödar musiken - och det är olagligt också"). Blandbandskulturen möjliggjorde framväxten av ett par nya musikstilar som t ex Hip Hop, som senare kom att bli en stor inkomstkälla för skivbolagen.

1979 debatterades frågor om musikers försörjning under paroller som "diskoteken dödar dansbanden".

Filmbranschen försökte stoppa lanseringen av videobandspelare, med motiveringen att filmbolagen skulle gå i konkurs samt att svensk ungdom skulle fördärvas av det ocensurerade "videovåldet". Biofilm är nämligen det enda media som censureras via lagvägen i Sverige. De största kritikerna till videobandspelaren upptäckte snart att inkomsterna från videobandsförsäljningen snabbt gick om biobesöken. Helt nya marknader öppnade sig också: Videouthyrning, samt filmer som släpps direkt till video utan att ha gått på bio först.

Svenska Wikipedia och upphovsrätten

Inför det svenska statsbesöket i Japan i mars 2007 medtogs av den svenska ambassaden i Tokyo en promemoria, vilken bland annat innehöll information rörande anime och manga. Text kopierades från svenskspråkiga Wikipedia. Promemorian, vilken även innehöll en bild hämtad från Wikimedia Commons publicerades på utrikesdepartementets webbplats. Publiceringen anmäldes till Justitiekanslern (JK) av Franz Groebelstein, som rubricerade händelsen som ett upphovsrättsintrång. Departementet medgav att publicering skett utan hänvisning till gällande licensavtal, men menade att det eventuella upphovsrättsintrånget inte skett uppsåtligen. Den 7 november 2007 uttalade JK i ett beslut att utrikesdepartementet gjort sig skyldigt till upphovsrättsbrott, och konstaterade att departementets rutiner bör ses över för att undvika ett upprepande.[2]

Kända upphovsrättsförespråkare

Kända upphovsrättskritiker

Referenser

  1. ↑ Pettersson, Ulf (2006). Upphovsrätten som incitament - en inkomstanalys av kreativa yrken. Kandidatuppsats. Företagsekonomiska Institutionen, Uppsala Universitet. (pdf)
  2. ↑ JK beslut nr 3787-07-21
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Upphovsr%C3%A4ttsfr%C3%A5gan"
Personliga verktyg
På andra språk