Svenska köket
Från Rilpedia
Det svenska köket omfattar en rad svenska rätter och traditioner runt mat och dryck. Dessa rätter bygger ibland på en unik inhemsk tradition samt traditionella råvaror. Idén om ett traditionellt nationellt kök är relativt sen och har lett dels till ett selektivt ihågkommande av den mat som lagades i Sverige förr i tiden, dels till en ”nationalisering” av många maträtter som tidigare snarare sågs som lokala eller regionala specialiteter.[källa behövs] Eftersom dessa rätter förknippas med Sverige är det också naturligt att de serveras i internationella sammanhang såsom statsbesök, konferenser eller till turister. Det svenska köket är en del av den svenska kulturen.
Historiskt har det svenska köket varit mycket öppet för främmande matinfluenser, allt ifrån kåldolmar, det franska köket mellan 1600-talet och 1700-talet till sushi och caffelatte idag. När det kommer till snabbmat har det svenska köket under 1900-talet fått många utländska inskott, pizza har varit en del av svensk kultur sen 1960-talet och samma intåg kan anses genomföras av kebab och falafel idag.
Innehåll |
Historia
Sveriges långa vintrar är en förklaring till varför det är ont om färska grönsaker i många traditionella rätter. Grödor som kunde livnära befolkningen under långa vintrar blev tidiga grundstenar i kosten: olika rotfrukter som den inhemska kålroten (på engelska kallad swede, "svensk"), började gradvis ersättas av potatis under 1700-talet. Kryddningen har traditionellt varit sparsmakad på grund av bristande tillgång, även om ett antal inhemska örter och växter har använts sedan forntiden, och smaken var därför fram till influenserna från det franska köket under 1600- och 1700-talen, och både före och efter influenser från tysk mattradition, ganska enkel.
Fiskens betydelse som matvara har påverkat den svenska befolkningen och dess handelsmönster långt bak i tiden. Fisken saltades för att konserveras, och salt blev därför en viktig handelsvara i början av skandinaviska medeltiden, kring början av 1000-talet. Kål bevarad som surkål och lingonsylt var viktiga C-vitamin-källor under vintern. Lingonsylten, som fortfarande är populär, gav också lite fräschör åt den annars ganska mastiga maten.
Måltider
Det är kulturellt vanligast att äta cirka tre till fyra gånger om dagen. En vanlig variant är att äta frukost tidigt på morgonen, följt av lunch kring middag (tidigare kallat frukost) och en tung middag på den sena eftermiddagen. Det är också vanligt att äta något mellan lunchen och middagen, vilket brukar kallas mellanmål. I alla svenska skolor serveras ett varmt mål mat som lunch, som en del av den svenska välfärdsstaten. Många svenskar dricker också kaffe efter lunch, och ibland även på eftermiddagen som en del av en fika.
Frukost
En svensk frukost består vanligen av smörgåsar, ibland knäckebröd. Brödet kan vara av typen sirapslimpa, vitt bröd, småfranska, rostat bröd eller fullkornsbröd. Smörgåsen är ofta smörad med smörgåspålägg som ost, kallskuret som korv, medwurst och skinka, leverpastej, kaviar, messmör, tomater och gurka. Ibland används sötare pålägg som marmelad, precis som är vanligt i den kontinentala frukosten. Smörgåsen intas ofta tillsammans med en kopp te eller kaffe.
Många traditionella frukostar innehåller filmjölk som serveras i en tallrik som den är, eller med komplement som frukostflingor, müsli eller frukt, socker och/eller sylt. Vanligt är även frukostgröt av havregryn eller mannagryn som serveras med mjölk, sylt, äpplemos eller pudrad kanel.
Vanliga frukostdrycker är mjölk, juice, te och kaffe. Svenskarna tillhör de med den högsta konsumtionen av kaffe och mjölk per capita.
Rätter
Den internationellt mest kända svenska rätten är köttbullar. En annan egentligen väldigt typisk svensk maträtt är falukorven, som till skillnad från köttbullarna är mer unikt svensk, liksom filmjölk och knäckebröd.
Potatis är sedan den infördes och ersatte andra rotfrukter den viktigaste komplementerande ingrediensen till de flesta, framförallt traditionella, rätterna. Andra komplement som ris, makaroner och spaghetti har kommit att bli vanliga först under efterkrigstiden. Det förekommer flera sorters potatis, och mest populär är ändå färskpotatisen som kommer tidigt på sommaren. Denna äts särskilt under midsommar, medan annan potatis, som är lagrad, äts under resten av året.
Torsdagen har traditionellt varit en soppdag, eftersom pigorna då hade ledigt halva dagen, och soppa var en lättlagad rätt. Den vanligaste soppan på torsdagar, och en av de mest framstående traditionella sopporna, är ärtsoppan. Anledningen till att man äter ärter just på torsdagar har sin förklaring långt tillbaka i historien. På torsdagar gällde det att äta mycket, så att man klarade fredagen, som var en fastedag.[1] En annan förklaring gör gällande att ärtor associerades med asaguden Tor[källa behövs]. Ärtsoppa är en enkel rätt bestående av gula ärtor, lite lök och för det mesta fläskbitar. Det serveras ofta med lite senap och kanske ost, knäckebröd kan ätas till, och som efterrätt brukar man servera pannkakor. Svenska armén serverar fortfarande ärtsoppa och pannkakor till de värnpliktiga varje torsdag och ärtsoppa står ofta att finna som dagens rätt på svenska lunchrestauranger på torsdagar.
Den populäraste matsvampen är kantarell, som anses vara en delikatess. Kantarellen kan serveras till kött, eller bara stekt, kanske tillsammans med en sås och lite lök, och serverad på en smörgås. Näst efter kantarellen i popularitet är stensoppen eller som den oftare kallas, karljohanssvampen, döpt efter den svenske kungen Karl XIV Johan, som introducerade användningen av den som matvara.
Husmanskost
Ordet husmanskost kommer efter husman, ägare till ett litet hus utan tillhörande jord.[källa behövs] Begreppet var ursprungligen en sammanfattande benämning på enkel och billig mat som åts på landet.[källa behövs] Numera betecknar svensk husmanskost vanligen traditionell svensk mat som har lågt inköpspris, med stort mättnadsvärde eller med andra ord klassisk vardagsmat.
Den svenska husmanskostens råvaror är inhemskt svenska - fläsk i alla former, fisk, grova spannmålsvaror samt potatis och andra rotfrukter. Tids- och omsorgskrävande matlagningsmetoder som redningar och långkok är vanliga. Kryddor används i begränsad mängd.
Exempel på svensk husmanskost är kroppkakor, kalops, rotmos med fläsk, köttbullar, ärtsoppa, pannkakor, inkokt lax, fiskbullar, palt, raggmunk, kåldolmar, nävgröt och pytt i panna.
Företeelsen husmanskost och rätter som kan likna de svenska förekommer även i andra skandinaviska och nordeuropeiska länder. I vissa fall kan tillbehören variera, till exempel är surkål ett vanligt tillbehör till husmanskost i Tyskland och dess grannländer. I de av länderna och regionerna där vinodling förekommit finns också en tradition att kombinera husmanskosten med lokala viner.
Husmanskosten har under senare tid genomgått en viss renässans sedan kända kockar som Tore Wretman presenterat moderniserade varianter av klassiska svenska rätter. I denna "nouvel husman" har man ofta minskat på användandet av fett (som behövdes mer förr på grund av att kroppsarbete förekom i större utsträckning), infört vissa nya råvaror och ändrat vissa tillagningsmetoder för att snabba upp tillagningen och på ett bättre sätt ta vara på råvarornas näringsämnen och smak. Motsvarande utveckling finns också i andra länder, exempelvis är "gastronomiskt" tillagad husmanskost vanligt förekommande i Alsace.
Drycker
Kaffe
Vuxna personer i Sverige dricker i genomsnitt 1200 koppar kaffe per år, det är cirka fyra koppar per dag. På så sätt har Sverige en av de största kaffeförbrukningarna i jämförelse med invånarantalet som överträffas bara av Finland.[2] [3] En eller flera fikapauser tillhör de flesta svenskars dagsvanor. En eller flera kaffekoppar ingår vanligtvis som efterrätt vid en måltid i restaurangen.
Vid mitten av 1800-talet blev det aktuellt att servera små kakor till kafferepen. Snart uppkom ett slags tävling mellan värdinnor att bjuda på många bakverk. En oskriven etikett föreskrev åtminstone sju sorters kakor.
Öl
- Se även artikeln Öl i Sverige
Olika typer av öl dricks ofta som måltidsdryck i Sverige och vanligast är, som i många andra länder, öl av typen ljus lageröl. Ölets alkoholhalt kan variera, det säljs i huvudsak lättöl, folköl och starköl. Vanliga märken är Pripps, Norrlands Guld, Spendrups och Falcon. Mjöd utgjorde historiskt en dyrare festdryck under vikinga- och medeltid, medan ölen dracks oftare av allmogen. Eftersom vattnet ofta var förorenat drack man under medeltiden hellre olika sorters alkoholhaltiga drycker, och eftersom man inte kunde odla vin i dessa nordliga trakter var ölen den vanligaste drycken i Sverige under denna tid.
Svensk snaps och punsch
Svensk snaps dricks till maten vid flera av de typiska festmatborden. Absolut Vodka, Renat Brännvin såväl som andra spritmärken är starkspritdrycker, tillverkat av potatis eller vete, som säljs okryddat, vanligen med en alkoholhalt runt 40%. I Sverige tillverkas och säljs även en lång rad med kryddade snapssorter, med smaker av exempelvis anis, johannesört, pomerans, koriander, fläder, dill eller bäsk som kryddas av malört. Snapsen avnjuts typiskt iskall, men om man vill att kryddsmaken bäst ska komma till sin rätt, kan den även drickas rumstempererad. Punschen, som är en mycket svensk företeelse, kan drickas varm eller kall. Den dricks av tradition gärna till ärtsoppa. Drycken blev i mitten av 1800-talet borgerlighetens och framför allt studenternas favoritdryck. Vid samma tid började studentnationerna i Lund och Uppsala visa sitt intresse för bondekultur, varför punschen kombinerades med ärtsoppa. Från studentkretsarna har därefter seden spritt sig att dricka punsch - gärna värmd - tillsammans med den bondska ärtsoppan.[4]
Andra alkoholfria drycker
Bredvid mjölk, läskedrycker och juice, uppkom vid mitten av 1800-talet en rad nya alkoholfria drycker i samband med den svenska nykterhetsrörelsen. Som alternativ för mousserande vin utvecklades pommac och champis. Istället för öl uppkom svagdricka och julmust med endast lite eller ingen alkohol i.
Festmat
Typiskt svenska maträtter äts traditionellt vid vissa högtider och andra festtillfällen.
Smörgåsbord
Smörgåsbord är en traditionell svensk buffé som utvecklats ur borgerskapets brännvinsbord, som var populärt från 1500-talet tills smörgåsbordet slog igenom på 1800-talets mitt. Brännvinsbordet intogs i burgnare samhällsklasser, inte hos bondeallmogen. Smörgåsbord består av varma och kalla rätter som dukas upp och matgästerna går själva runt och förser sig med de rätter de önskar. Bröd och smör finns alltid med liksom olika sillinläggningar. Ofta förekommer omeletter, gratänger, korvar, köttbullar, aladåber och puddingar bland varmrätterna. Kallskuret kött, rökt lax, ål och makrill samt patéer förekommer ofta.
-
- Se även huvudarkikeln: Smörgåsbord
Högtidsmat
Jul
På ett typiskt svenskt julbord dominerar rätter baserade på fläskkött, såsom julskinka, julkorv (ibland i form av grynkorv), sylta, köttbullar, stekt prinskorv och dopp i grytan (man doppar vörtbrödsskivor i spad, som tagits till vara vid kokningen av alla de rätter som ingår i julbordet). Därtill är olika fiskrätter vanliga, inte minst inlagd sill men också strömming, ål, lax samt lutfisk, till vilken vit sås inte är ovanlig. Diverse efterrätter serveras även på ett julbord, där Ris à la Malta eller risgrynsgröt hör till de vanligare. Efter julbordet brukar det serveras nötter, dadlar, fikon och konfekt.
-
- Se även huvudartikeln: Julbord
Påsk
Påskmaten varierar i olika regioner och landskap i Sverige men centralt är påskäggen. Lamm, lax, och fiskrätter är också viktiga, och motsvarande julskinka förekommer påskskinka, och påskmusten ersätter julmusten. Rätter från det klassiska smörgåsbordet (sill, knäckebröd, ost och brännvin) brukar också ingå. Till skillnad från julmaten är maten under påsk "lättare", men kompletteras ofta med godsaker av marsipan utöver traditionen med godisfyllda påskägg.
Pingst
Pingsten är i Sverige avskaffad som ledighet sedan 2005, och traditionerna för mat under pingst, som inte är någon stor högtid, inte lika markerade. Vid denna tiden kan man oftast avnjuta de första skördarna av inhemska och importerade grönsaker och frukter. Under pingst äger många bröllop och även konfirmation rum, då festmat associerad med dessa serveras.
Midsommar
Midsommar är en av de största svenska högtiderna, och det är då vanligt att äta inlagd sill med färskpotatis och gräddfil och gräslök, samt jordgubbar till efterrätt. Midsommar förknippas också i hög grad med just färskpotatisen, som gärna serveras med dill.
Många tar sig en - eller ofta flera - nubbar till maten, en snaps på 2-4 cl. Det dricks också mycket öl under midsommar, och alkoholkonsumtionen är under helgen hög.
Kräftskiva
På en kräftskiva utgörs huvudrätten av hela kräftor kokade i en lag bestående av saltad vatten, öl, rikligt med dillkronor och andra kryddor. Vanliga kompletterande matvaror vid kräftskivan är bröd, kryddad ost och räkor, samt traditionella smörgåsbordsrätter. Vanliga drycker är brännvin, öl och sockerdricka.
-
- Se även huvudartikeln: Kräftskiva
Mårtensgås
Mårtensgås firas på mårtensafton i södra Sverige och traditionen har importerats från Tyskland. På Mårtensgås äts gås, med svartsoppa som förrätt. Till efterrätt bjuds ofta skånsk äppelkaka.
Lista över svenska maträtter
Länet inom parentes är det län/landskap som är förknippat med maträtten i fråga, något som i flera fall troligtvis kan diskuteras. Står det inget är det en rätt som är förknippad med hela landet
- Ansjovis (Bohuslän)
- Blodkorv (Skåne)
- Blodplättar (Norrland)
- Blodpudding
- Bruna bönor med fläsk
- Brynost (Bohuslän)
- Brännesnuda (Skåne)
- Böckling
- Dillkött
- Falukorv (Dalarna)
- Fatost (Norrland)
- Fattiga riddare
- Gravad lax
- Grynkorv (Skaraborg)
- Hönökaka (Bohuslän, Göteborg)
- Inlagd sill (Bohuslän)
- Isterband (Småland)
- Janssons frestelse
- Julbord
- Julskinka
- Kalops (Skåne)
- Knäckebröd (Dalarna)
- Korv stroganoff
- Kroppkaka (Småland/Öland/Blekinge)
- Kräftor
- Kräm
- Kåldolmar
- Kålpudding
- Köttbullar
- Köttsoppa
- Lutfisk
- Långkål (Halland)
- Ostkaka (Småland)
- Palt (Piteå/Jämtland)
- Paltbröd (Västergötland)
- Pannkakor/Plättar
- Pepparrotskött
- Pyttipanna
- Pölsa
- Raggmunk
- Renskav (Norrland)
- Saffranspannkaka (Gotland)
- Sill
- Smörgåsbord
- Smörgåstårta
- Spettekaka (Skåne)
- Stekt sill
- Strömming
- Surströmming (Västernorrland)
- Svartsoppa
- Våfflor
- Västerbottensost (Västerbotten)
- Ärtsoppa
- Äggost (Bohuslän)
- Äppelkaka
Se även
Noter
- ↑ Salomonsson, Anders (1998). Varför äter man ärtsoppa på Torsdagar. Populär Historia.
- ↑ coffeeresearch.org: Statistik för kaffeförbrukningen per invånarantalet efter land (1985-1988) [1]
- ↑ International Coffee Organization: Statistik för kaffeförbrukningen per invånarantalet efter land år 2000 [2]
- ↑ Salomonsson, Anders (1998). Varför äter man ärtsoppa på Torsdagar. Populär Historia.
Litteratur
- Blomqvist, Hans (1980). Mat och dryck i Sverige: litteraturöversikt. Stockholm: LT i samarbete med Institutet för folklivsforskning.
- Hofberg, Caroline (2006). Mat på svenska. Stockholm: Prisma. ISBN 978-91-518-4552-4
- Jakobsson, Oskar (1963). Svenska Landskapsrätter. Stockholm: Svenska Turistföreningen.
- Konovalenko (2002). Kokbok : gammal hederlig svensk mat : fast ny. Höganäs: Bra Böcker.
- Wretman, Tore (1954). Några special- och nationalrätter. Stockholm: Lärlingsrådet för hotell och restauranger.
- Wretman, Tore (1967/2008). Svensk Husmanskost. En samling gamla svenska recept anpassade till vår tids matlagningsmetoder. Stockholm: Forum. ISBN 978-91-371-3170-2
- Wretman, Tore (1987). Mat & Minnen. Höganäs: Bra Böcker.
|
|||||
![[2]](http://www.e-importz.com//Support/images/coffee_consumption.gif){kind=link}