Från Rilpedia

Ernst Otto Magnusson i Tumhult, född 29 oktober 1864 i Vislanda, Kronobergs län, död 23 augusti 1939 i Agunnaryd, Kronobergs län. Han var en svensk hemmansägare och riksdagsman, förste vice talman i andra kammaren.

E.O. Magnusson - så skrev han sig alltid - ägde Tumhults gård i Agunnaryd från 1903 och omtalades i politiska kretsar alltid med sitt gårdsnamn "Tumhult". Han började tidigt deltaga i allmänna angelägenheter och valdes 1903 till ledamot av andra kammaren för Sunnerbo domsagas östra valkrets (han valdes senare in av Kronobergs läns västra valkrets och av Kronobergs län). I riksdagen tillvann han sig snart genom sitt klara förstånd och mogna omdöme en bemärkt ställning, blev suppleant i bevillningsutskottet 1907 och 1910-34 varit ledamot av konstitutionsutskottet. Han har även tillhört såväl hemliga utskottet (1919–21) och utrikesnämnden (1921-36) som ett flertal särskilda utskott, bl. a. fattigvårdsutskottet 1918, författningsutskottet 1919 och försvarsutskottet 1924. Vid inträdet i riksdagen slöt sig Magnusson, som var högerman av moderat kynne, till Lantmannapartiet, i vars förtroenderåd han invaldes. Efter sammanslagningen 1912 av Lantmannapartiet och Nationella framstegspartiet tillhörde han Lantmanna- och borgarepartiets förtroenderåd 1914-34 och högergruppens förtroenderåd 1935-36, bland vilkas inflytelserikaste medlemmar han räknades. Han var en av partiledaren Arvid Lindmans närmaste förtrogna och räknades som den, näst efter denne, mest inflytelserike i partiet. Han var på sin tid en legendarisk politiker, som syntes mindre än han verkade. Han yttrade sig ogärna i kammardebatten men var mycket aktiv i andra sammanhang och ansågs som en mycket skicklig förhandlare med andra partier. Han slagfärdighet var legendarisk och det går många anekdoter om detta. Försiktig, klok och beräknande, resultatinriktad med skarp blick för det politiskt möjliga, framstod Magnusson bland sin samtids lantmannarepresentanter som en av de förnämsta bärarna av det gamla Lantmannapartiets bästa traditioner.Han var 2:e vice talman i andra kammaren 1933-34 och 1:e vice talman där 1935-36.

Utanför riksdagen togs han i anspråk för utredningsuppdrag och tillhörde 1907 års fattigvårdslagstiftningskommitté, 1916 års kommitté ang stöd åt skattetyngda kommuner, 1920 års sparbankslagstiftningssakkunniga, 1928 års ägofredskommitté, 1928 års utredning om järnvägs hägnadsskyldighet, 1929 års kommitté ang. sparbankstillsynen och 1929 års skatteutjämningsberedning. Han var ordförande i 1929 års kommitté ang. lantbruksingenjörsavlöningen och 1930 års lantmäterilönesakkunniga. Magnusson var landstingsman 1899-1934 och från 1921 ordförande i Kronobergs läns landsting. Han var också ledamot av kyrkomötet 1925, 1926 och 1929, där han tillhörde kyrkolagsutskottet.

Son till honom var riksdagsmannen Erik Magnusson i Tumhult. Hans svärfar var riksdagsmannen i bondeståndet och andra kammaren Carl Isak Bengtsson i Össlöv Nästagård.

Litteratur

• I Andersson, Arvid Lindman och hans tid, 1956
• G Gerdner, Parlamentarismens kris i Sverige vid 1920-talets början, 1954
• E Wästberg, Svenska herrar, 1934.
• Tvåkammarriksdagen 1867-1970. Ledamöter och valkretsar, band 2, s. 223-224.

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Magnusson, Ernst Otto, 1904–1926 ^(Not).