Från Rilpedia

I'm forever blowing bubbles är ursprungligen en musikalmelodi från 1918.

Sången förknippas mest med att den sen sent 1920-tal varit signatursång för West Ham United FCs stora fanskara och sjungs varje hemmamatch på Boleyn Ground i Upton Park, östra London och även flitigt på pubarna runt omkring inför matcherna. Som en hyllning till West Ham United spelade punkbandet Cockney Rejects in låten 1980 och den förkommer flitigt i filmen Green Street Hooligans med Elijah Wood.

Text

Refräng (som den sjungs idag av WHUFC supportrar):

   I'm forever blowing bubbles,
   Pretty bubbles in the air.
   They fly so high,
   They reach the sky,
   And like my dreams,
   They fade and die.
   Fortune's always hiding,
   I've looked everywhere,
   I'm forever blowing bubbles,
   Pretty bubbles in the air. 
   UNITED!
   UNITED!