Björn von Rosen
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
Björn von Rosen, född 1905, död 1989, svensk greve, poet och konstnär.
Innehåll |
Gärningen
Naturen var hans ständiga inspiration. Långa tider var han bosatt i Afrika av medicinska skäl. Hans bok Samtal med nötväcka har blivit en klassiker. Som poet skrev han i en lågmäld, drömmande och filosofisk stil, världsfrånvänd och lyssnande till naturens egen sång.
Sörmländske tonsättaren Dag Lundin har på beställning arbetat med ett flertal av von Rosens dikter som resulterat i romanser för såväl dam- som herrstämmor med pianoackompanjemang.
Hans grav återfinns på Helgesta kyrkogård.[1]
Bibliografi
- Den leende faunen 1927
- Terrierboken 1937
- Tjäderklockan 1941
- All världens jakt 1946
- All världens djurhistorier 1947
- Berget och solen 1949
- Om djur och annat 1951
- Axel Fridell 1951
- Mitt hundliv 1959
- Grå fågel 1960
- Ekot av ett horn 1965
- Samtal med en nötväcka 1966
- Om naturtrohet och andra funderingar om konst 1968
- Björn von Rosen 1970
- Kreta i trä 1971
- Minnen från vidden 1973
- Byta hand 1975
- Rörliga bilder 1977
- Iakttagelser 1981
- En sång till min trädgård 1983
- Skärvor av en levnad 1984
- Fåglar i Etiopien 1984
- Samlade berättelser 1985
- Trollsländan 1986
- Minnen från min gröna ungdom 1986
- Hägrarna 1987
- Skogen, viltet, fåglarna 1988
Priser och utmärkelser
Källor
- ↑ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999
