Thule (isbrytare)

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
THULE.JPG
Flag of Sweden.svg Thule
Överblick
Typ Isbrytare
Varv Örlogsvarvet, Karlskrona
Beställd 1951
Påbörjad 1951
Sjösatt 1951 
Tagen i bruk 1953
Tagen ur tjänst 1988
Öde Upphuggen 1994
Allmänna egenskaper
Längd 62,2 m öa
Bredd 16,1 m
Deplacement 2 200 ton
Djupgående 4,9 - 6,2 m
Plåttjocklek För: 24 mm
Midskepps: 16 mm
Akter:24 mm
Fart Max: 15 knop
March: 12 knop
Aktionstid 6-8 veckor
Besättning 50 
Bestyckning 4 st 75 mm luftvärnskanoner samt 4 st ksp 
Tekniska data
Framdrift diesel-elektrisk
Propellrar (Akter+För) 2+1
Huvudmaskin 3 st 2-takts 8-cyl Nohab/Polar dieslar à 1250 kW, 3 generatorer
3 730 kW (axeleffekt)
Propellermotor 3 st elektriska, 1 360 kW
Hjälpmaskin 3 tvåtaktsmotorer av MAN-typ, 3 generatorer
Dragkraft 80 ton
Bunkerkapacitet 340 m3

Thule, svensk isbrytare byggd på dåvarande Örlogsvarvet (numera Karlskronavarvet) i Karlskrona år 1951-1953.

Innehåll

Beslut

I början av 1940-talet blev det allt mer klart att man behövde ytterligare en isbrytare med lägre djupgående än de då existerande, Atle och Ymer, för att kunna operera i Öresund där de båda andra hade svårt att gå. Efter stora problem med att välja maskintyp beslöt regeringen 1948 att beställa en dieselelektrisk isbrytare hos Karlskronas örlogsvarv.[1] En bidragande orsak till anskaffningen var det ökade behovet av isbrytare efter det att handelsfarten kommit igång igen efter kriget.[2]

Teknisk utrustning

Thule hade en förlig och två akterliga propellrar. Maskineriet utgjordes av 3 st 2-takts 8-cylindriga Nohab/Polar dieslar på vardera 1,25 MW (1 680 ehk), vilka drev 3 direktkopplade likströmsgeneratorer på 1,45 MW (maxeffekt vid 630 V). Dessa drev var sin propellermotor på 1,36 MW. Dessutom fanns ett hjälpmaskineri av 3 2-cylindriga Nohab/Polar 2-taktsdieslar på 260 kW, som drev 3 likströmsgeneratorer på 225 och 230 V. Dessa användes för att producera elektricitet för huvudgeneratorernas magnetlindningar, och för fartygets interna behov. Thule hade 3 kanonbrunnar avsedda för 40 mm automatkanoner, men några sådana medfördes normalt inte. Vidare fanns ett elektroniskt minskyddssystem.[3] Thule var som ett av de tidigaste fartygen från början försedd med radar, en 30kw S-band radar med 16" CRT-bildrör.

Inredning

Förläggningen var enligt modern standard tämligen spartansk; endast fartygschefen hade seperat sovhytt och bad, övriga officerare hade enpersonshytter med gemensamma toalett- och tvättrum. Den meniga besättningen sov i 2-3-personershytter. Kommandobryggan var inbyggd, men med öppna vinghus på sidorna.[4] Den aktra bryggan, som användes under bogseruppdrag, var helt öppen.

Thules aktra brygga, som användes under bogseruppdrag, var helt öppen och krävde ibland arktisk klädsel
Isglitter i förpulten på Thule under gång uppför Ångermanälven

Tjänstgöring

Thule blev mycket anlitad på grund av sitt ringa djupgående, och tjänstgjorde inte bara i Öresund, utan också i Mälaren och i grunda havsvikar ända uppe i Bottenviken.[5] Det var vanligt att Thule gick ut först av isbrytarna då den nordligaste hamnen av alla, Karlsborgsverken, var för grund för de andra. I början på 1970-talet gjorde storleksökningen på handelsfartygen att Thule, som redan från början varit ett litet fartyg, fick svårt att utföra de allra tyngsta uppdragen, och man beslutade att hon inte längre skulle användas i Bottenviken, utan framför allt i Öresund, som avsikten var från början.[6]

Avmönstring

Då med åren Thule inte bara blev för liten för de svåraste uppdragen, utan också allt mer sliten, såldes hon 1988. Efter varierande öden, då hon bland annat tjänstgjort som förläggningsfartyg för problemungdommar och, under hennes sista vinter, som finsk isbrytande färja, såldes hon slutligen för upphuggning 1994 och avgick för egen maskin till Alang i Indien, där upphuggningen skedde.[7]

Referenser

  1. Staffan Fischerström: Isbrytare : med statens isbrytare under 80 år, Marinlitteratur, Falkenberg 1997, sid. 65, 68. ISBN 91-970700-92. 
  2. ”Isbrytarhistoria:Vill du veta mer?”. Sjöfartsverket. 12 augusti 2008. http://www.sjofartsverket.se/templates/SFVXPage____384.aspx. Läst 31 december 2008. 
  3. Fischerström, Isbrytare sid. 69-70
  4. Ibid. sid. 66-69, 71
  5. Ibid. sid. 72
  6. Ibid. sid. 82-83
  7. Ibid. sid. 85-86
   ^ Uppgifter till faktarutan hämtade ur Fischerström, Isbrytare sid. 282-283
Personliga verktyg