Sven-Eric Johanson
Från Rilpedia
Sven-Eric Emanuel Johanson, född 10 december 1919 i Västervik, död 29 september 1997 i Göteborg, svensk tonsättare.
Johanson växte upp i en frikyrklig familj som flyttade runt till många olika delar av Sverige. I tonåren var han bosatt i Forshaga, där han som självlärd ung tonsättare fick en symfoni framförd. Han studerade först ett år, 1938/39, på Folkliga musikskolan, Ingesund, varefter han fortsatte studierna på musikkonservatoriet i Stockholm (som nu heter Kungliga musikhögskolan), där han tog musiklärarexamen 1943 och organistexamen 1946.
Vid konservatoriet i Stockholm undervisades Johanson i komposition av Melcher Melchers. Han studerade också i liten omfattning för Hilding Rosenberg (1944), Fartein Valen (1951) och Luigi Dallapiccola (1957). Han komponerade ofta i tolvton, influerad av den s k Andra Wienskolan, även om han inte helt underkastade sig de dogmer som utvecklats där.
Under början av 1940-talet var Sven-Eric Johanson en av medlemmarna i Måndagsgruppen. 1944-52 var han organist i Missionskyrkan i Uppsala, varefter han bosatte han sig i Göteborg, där han var organist i Hagens kapell, sedermera Älvsborgs kyrka, 1952-77. Därefter levde han som fri konstnär.
Johanson gjorde sig känd som något av en musikalisk mångsysslare. Förutom en mycket stor produktion av renodlad konstmusik låg han också bakom experiment och musikhappenings. Han hade ett brett musikaliskt register där både modernt och mer traditionellt tonspråk ingick. Som en av de mera färgstarka personligheterna i det svenska musiklivet, och med en yttre uppenbarelse som leder tankarna till en Salvador Dalí, framstod han – och framställde sig gärna – som en gycklare och upptågsmakare, men där fanns också en stor portion allvar i hans väsen, och någon bohem var han långtifrån; få tonsättare har varit mera produktiva.
Bland Johansons verk finns många operor och tolv symfonier, av vilka två är körverk och en är för kammarensemble. Därtill ett antal solokonserter, bland annat för i sammanhanget så udda instrument som balalajka och nyckelharpa. Han är också en omtyckt körtonsättare. En av Johansons största framgångar var den tionde symfonin, Symphonie Chez nous (1990). Denna symfoni innehåller en melodi som också utgavs separat med titeln Mitt hjärtas melodi. Han utgav 1986 en skiva med elektroakustisk musik, betitlad Rotas Tenet.
Han finns representerad i den svenska psalmboken med en tonsättning till psalm nr 214a, Lär mig att bedja av hjärtat, tonsatt 1976.
Sven-Eric Johanson invaldes 1971 som ledamot av Kungl Musikaliska Akademien.
Innehåll |
Orkesterverk (i urval)
- Sinfonia ostinata, symfoni nr 1, 1949/54
- Symfoni nr 3, 1956
- Konsert för balalajka och stråkorkester, 1961
- Variationer över en värmländsk orrlåt, 1963
- Elementsymfonin (Etemenanki), symfoni nr 5, 1965-68; består av orkesterstyckena Vagues (vågor), Fotia (eld), Vienti (vindar) och Terra (jord) som även kan spelas separat
- Concerto Gotenburghese, pianokonsert, 1970
- Konsert för nyckelharpa och stråkorkester, 1971
- Sinfonietta pastorella, symfoni nr 6, 1972
- Spelmanssymfoni för stråkorkester, symfoni nr 7, 1974
- En Frödingsymfoni för solister, kör och orkester, symfoni nr 8, 1983-84
- Sinfonia d'estate, symfoni nr 9, 1987
- Symphonie Chez nous, symfoni nr 10, 1990
- Sinfonia d'autunno, symfoni nr 11, 1991
Musikdramatiska verk (i urval)
- Petronella, "opera bluffa", 1942
- Tjuvens pekfinger, opera buffa, 1966
- Rivalerna, kammaropera, 1967
- Sagan om ringen, opera, 1972, ej framförd
- Reliken, opera, 1975
- Skandal, Ers majestät, opera, 1978
- Dinize, opera, 1993-94, ej framförd
Körverk (i urval)
- Psaltare och lyra (text Karlfeldt), 1953 (=Snabbt jagar stormen våra år)
- Symfoni nr 2 (Duinoelegi nr 7, text Rilke), 1954
- Fyra visor om årstiderna; Sommar-ro (Hedvig Charlotta Nordenflycht), Hösten (Jacob Wallenberg), Vintervisa (Anna Maria Lenngren), Vårvisa (Olof von Dalin), 1957
- Sånger i förvandlingens natt, symfoni nr 4 (text Sjöstrand), 1958
- Fancies (text Shakespeare) för blandad kör och piano, 1974
Kammarmusik (i urval)
- 8 stråkkvartetter, komponerade mellan 1947 och 1981
- Trio för klarinett, violoncell och piano, 1958
- Sinfonia da camera, Arnold Schönberg in memoriam, symfoni nr 12, 1992
Litteratur
- P-G Bergfors, Mitt hjärtas melodi: en bok om Sven-Eric Johanson, 1994.
