Gamla bergbanan (Liseberg)
Från Rilpedia
Gamla bergbanan, eller bara Bergbanan, var en av de ursprungliga åkattraktionerna som fanns på Liseberg redan från det att nöjesfältet öppnade den 8 maj 1923 under Göteborgs jubileumsutställning. Den kallades från början för den Kanneworffska bergbanan, efter dess förste dekoratör Poul Kanneworff. Banan invigdes på Pingstafton 1923 för speciellt inbjudna, och på Pingstdagen för allmänheten.[1][2]
Bergbanan var konstruerad av den danske tivolibyggaren Waldemar Lebech[3] och var 980 meter lång, byggd i trä och när den invigdes var den världens största bergbana. Ursprungligen fanns det fem tågsätt med tre vagnar i varje och plats för tio åkande i varje vagn, och redan under de första två timmarna åkte cirka 3 000 passagerare. Biljettpriset var tio öre för vuxna och fem öre för barn. Idealtiden för ett åkande var satt till 2,30 minuter.[4]
På grund av ökade olycksrisker byggdes en ny bergbana 1951-1952, som blev tre meter högre och fick "urspårningssäkra" vagnar. Fyra år senare renoverades fasaden på nytt, och efter att en tävling utlysts valdes den välkände göteborgskonstnären Knut Irwe. Från september 1955 till april 1956 arbetade Irwe, 15 målare och 17 snickare med att forma ett stiliserat alplandskap och ett parti som kallades "Bergakungens sal". [5]
Den revs 1987, och då hade 41 miljoner personer åkt den, där toppåret var 1962 med var fjärde Lisebergsbesökare eller 492 239 personer.
Ett flertal olyckor drabbade bergbanan, bland annat dödades två bröder i början av 1950-talet då de lossade på säkerhetsspärren och reste på sig i en kurva.
Referenser
- Bo Sigvard Nilsson & Bo Johansson (red.) Liseberg - från komark till nöjespark, utg. av Liseberg AB 1998 ISBN 91-630-6503-7
- Bengt A. Öhnander, Göteborg berättar mer, 1990 ISBN 91-7029-059-8
- Ingrid Dsaix, Göteborgsutställningen 1923 - Hågkomster och framtidsspår, Warne Förlag, 2006, ISBN 978-91-85597-02-4
Noter
