Den Svenska Linjen
Från Rilpedia
- För Atomenergiutredningens betänkande, se Den svenska linjen.
Den Svenska Linjen är en pamflett från 1940, skriven av Per G. Andreen, Arvid Fredborg, Torvald T:son Höjer, Th. Åke Leissner, Per Gunnar Nordin och Gunnar Unger. Dess syfte var att väcka ungdomens intresse och ansvarskänsla för den grava situation som Sverige till följd av det pågående världskriget befann sig i. I skriften ingår en skarp kritik av den svenska nedrustning som försvarsbeslutet 1925 medförde. Kritiken av statsminister Per Albin Hansson är hård: "Statsministern däremot har ansett sig kunna förklara, att han för sin del icke ångrar sin medverkan 1925. Om detta och om hans ord hösten 1939, »vår beredskap är god», skall eftervärlden fälla sin dom.", (s.5).
Skriftens främsta utrikespolitiska tes är att ett fritt Norden är Sveriges viktigaste mål ("Östersjön och Norden är Sveriges 'livsrum'."[1]) Särskilt påtalas att den tyska ockupationen av Norge måste upphöra ("Norges befrielse och politiska och militära restauration är en livssak för oss", s.12) liksom det sovjetiska trycket på Finland ("Näst vår egen är Finlands frihet vårt främsta utrikespolitiska mål", s.10). Detta ställningstagande mot både nazistisk och kommunistisk aggression återspeglar sig också i inrikespolitiska krav på åtgärder mot svenska anhängare av respektive ideologi: "Redan med hänsyn till de utrikespolitiska svårigheter, som kunna uppstå, kommer man ej ifrån kravet på en upplösning av kommunistpartiet. Lika givet är, att åtgärder böra vidtagas mot Sveriges nationalsocialister.", (s.8).
Krigets återverkningar utanför Norden talar pamfletten föga om. Författarna beklagar den uppkomna situationen och betonar att Sverige av hävd har goda förbindelser med såväl Tyskland ("Banden mellan oss och Tyskland äro icke varken av i dag eller av i går", s.11) som med Storbritannien ("Ekonomiskt och politiskt är det av största vikt för vårt folk, att de goda förbindelser, som sedan århundraden bestått mellan oss och England, alltjämt bevaras.", s.13).
Efter den utrikespolitiska delen avhandlar pamfletten försvaret, demografin, ekonomin och sociala frågor; allt mot bakgrund av det rådande världsläget. Intressant nog hittar man här också tankegångar om rashygien och antisemitiska tongångar: "I nära samband med befolkningsfrågan stå frågorna om rashygien och immigration. Det finnes enligt vår uppfattning ingen anledning att att på grund av avskräckande exempel utomlands förneka vårt behov av en sund raspolitik. Det gäller för oss till exempel att komma till rätta med frågan om mindervärdiga elements fortplantning, som framförallt gör sig påmint i våra sinnessjukhus och på våra sinnesslöanstalter. Det övervägande flertalet yngre svenskar – och vi utgöra intet undantag – anse vidare vårt folks enhetliga sammansättning vara ett oförytterligt värde. Försök att i större antal placera judiska flyktingar som yrkesutövare i vårt land ha vållat stark irritation och skulle även i framtiden skapa konflikter. Immigrationsproblemet är helt avhängigt av befolkningsfrågan. Det gäller för oss att se till att något behov av immigration ej finnes. /.../ Men kan man förändra en så komplicerad process som befolkningsutvecklingen utgör? Med Tysklands exempel för ögonen vågar man svara ja.", (s 23-24). Författarna ansluter sig i dessa frågor alltså till den tidsanda som låg bakom fenomen som Statens institut för rasbiologi (inrättat 1921 med bred politisk majoritet) och den tvångssteriliseringslagsstiftning som riksdagen införde 1934, skärpte 1941 och inte avskaffade förrän 1976.
Avslutningsvis betonas ungdomens ansvar, bland annat i form av ett krav på rösträttsålderns sänkning till 21 år och en uppmaning till alla att delta i andrakammarvalet 1940 ("Vid höstens val få de, som ha rätt att rösta, icke sitta hemma.", s.30.). Vikten av ett högt valdeltagande, som symbolvärde för den svenska demokratin och friheten, understryks: "Skulle valdeltagandet starkt sjunka, blir följden å ena sidan att de statsfientliga grupperna få vind i seglen, å andra sidan att Sveriges yttre ställning påtagligt försvagas. Främmande makter kunna då göra gällande, att Sveriges regering endast företräder en minoritet av Sveriges folk, och att detta folk i själva verket står likgiltigt för sitt öde." (s.30).
Tidskriften Svensk Linje leder sina anor till Den Svenska Linjen.
Referenser
- ↑ "Kring en dödsruna" www.olalarsmo.com, hämtad 2009-02-03
