Vallaby
Från Rilpedia
| ?Vallaby | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Underklass: | Pungdjur Marsupialia |
| Ordning: | Fåframtandade pungdjur Diprotodontia |
| Familj: | Kängurudjur Macropodidae |
| Släkte: | Macropus |
| Undersläkte: | Vallaby Notamacropus |
|
|
|
| §Notamacropus Auktor: Davson & Flannery, 1986 |
|
|
|
|
|
Se text |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Som vallaby eller wallaby betecknas mindre arter av familjen kängurudjur (Macropodidae).
Användningen av ordet vallaby är lite oenhetlig. Egentligen är vallaby ett undersläkte till släktet Macropus med åtta arter (dessa beskrivas här). Å andra sidan används namnet vallaby för kängurudjur som inte är tillräckligt stor för att kunna klassificeras som känguru eller inte fått något annat namn. Det finns ingen direkt linje var gränsen för klassificeringen går. Generellt betecknas kängurudjur som vallaby när de är mindre och kraftigare byggd än en känguru. En vallaro är en av de få arter som ligger i gränsområdet för storlek mellan vallaby och känguru.
Namner vallaby härstammar från de Eora-aborginska stammarna som var urinvånarna i Sydney-området.
Innehåll |
Utseende
Vallaby har en kroppslängd av 40 till 90 cm och är upp till 25 kg tung. De har en rund bakkropp med långa bakre extremiteter och med en lång svans. De bakre extremiteterna är tydlig kraftigare än de främre extremiteterna. Med den långa svansen håller djuret jämvikt när den hoppar. När djuret står och äter tjänstgör svansen som ytterligare stöd. Pälsen är huvudsaklig grå- eller brunaktig.
Utbredning
Arter i detta undersläkte förekommer i Australien och där oftast i närheten av kustlinjen. De lever även på Nya Guinea.
Levnadssätt
Vallaby föredrar i motsats till andra kängurudjur områden med buskar och skogar. Individer av några arter lever ensam och av andra arter i grupper.
Som alla kängurudjur är vallaby växtätare. De livnär sig till exempel av knopp, gräs, ört och löv. Efter en tid med brist av regn äter de även vattenrika rötter.
Fortplantningen är lika som hos andra djur i samma familj. Dräktigheten ligger mellan 33 och 38 dagar. Ungdjuret är vid födelsen blind, döv, naken och vägar mindre än ett gram. Ungdjuret kryper utan hjälp av honan från livmodern till pungen och hittar där med hjälp av sin bra utvecklade lukt- och känselsinne till mjölkkörtlarna. I pungen varar ungdjuret ungefär ett år. Hanar av vallaby saknar pung.
Hot
Människan jagar vallaby med olika anledningar. Ofta vill man komma åt deras kött och päls. Köttet utnyttjas mest som djurfoder för sällskapsdjur eller i turistregioner som specialitet på matbordet. Pälsen används ibland för att framställa mjukisdjur. Även den ökande konkurrensen mellan får och vallaby föreställer ett hot.
Arten Macropus geyi är redan utdöd och två andra arter har ett begränsat utbredningsområde.
Arter
- Macropus agilis, lever vid kustlinjer i norra och östra Australien samt på Nya Guinea. Är den största arten i undersläktet och lever i flockar.
- Macropus dorsalis, förekommer i sydöstra Australien, har svarta strimmor på ryggen.
- Macropus eugenii, finns i södra och sydvästra Australien, är den minsta arten i undersläktet.
- † Macropus greyi, levde i sydöstra Australien.
- Macropus irma, finns i Western Australia, har vita strimmor i ansiktet och svart-vita öron.
- Macropus parma, listades redan som utdöd men senare hittades några individer i östra Australien.
- Macropus parryi, lever vid kusten i östra Australien, har vita kinder och en lång svans.
- Macropus rufogriseus, tillhör de större arterna i undersläktet, är rödaktig vid halsens baksida.
Källor
- artikel Wallabys på tyskspråkiga Wikipedia.
- Wikimedia Commons har media som rör Vallaby
