Vireor

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
?Vireor
Gulstrupig vireo (Vireo Flavifrons)
Gulstrupig vireo (Vireo Flavifrons)
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Ordning: Tättingar
Passeriformes
Familj: Vireor
Vireonidae
Vetenskapligt namn
§Vireonidae
Auktor: Swainson, 1837
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Vireor (Vireonidae) är en familj av små till mellanstora tättingar som lever i Amerika.

Innehåll

Systematik

Familjen Vireonidae består av fyra släkten som tros vara besläktade med kråkfåglar (Corvidae) och törnskator i familjen törnskator (Laniidae). Färska biokemiska studier har identifierat två släkten, Pteruthius och Erpornis som kan vara asiatiska medlemmar av familjen.[1]. Trots iakttagelser som visar vireo-liknande beteenden hos Pteruthius råder det stora tvivel om att det skulle kunna finnas släktingar till vireo i Asien.

Familjen brukar, kankse felaktigt, kategoriseras som släktena Vireo, Hylophilus, Cyclarhis och Vireolanius. Preliminära genetiska studier av Johnson et al visar på stora utomartliga genetiska avstånd mellan klader inom Vireo och Hylophilus av liknande storlek som skillnaderna mellan Cyclarhis och Vireolanius. Vidare kan några arter som nu förs till Vireo och Hylophilus vara närmare släkt med Vireolanius än till övriga arter i det egna släktet. En mer ingående studie kan visa på att den här familjen är betydligt mer komplicerad på både släkt- och artnivå.

Utbredning och biotop

De flesta arterna lever i Mellanamerika och norra Sydamerika. Tretton arter av Vireo häckar längre norrut, i USA och Kanada och av alla dessa arter är det bara Huttons vireo som inte flyttfåglar. Medlemmar av familjen flyger sällan långa sträckor förutom under flyttningen.[2]. Deras häckningsbiotop utgörs av olika typer av skogsmiljöer, där olika arter föredrar olika habit som trädkronor, undervegetation eller mangroveträsk.[3]

Stannfåglarna förekommer i par eller familjer som försvarar sitt revir hela livet, förutom Huttons vireo som sällar sig till flockar med födosökande individer av olika arter. De flesta flyttfåglarna försvarar vinterreviret mot artfränder. Undantagen är komplexet bestående av rödögd vireo, gulgrön vireo, mustaschvireo och yucatanvireo som övervintrar i små vandringsflockar.[2]

Utseende och läte

Arterna inom familjen har vanligtvis en matt, grönfärgad fjäderdräkt. De små arterna påminner morfologikt om grönsångare men har har kraftigare näbb. Storleken och vikten varierar från 10 centimeter och 8 gram till 17 centimeter och 40 gram.[3]

Merparten av arternas hanar är ihärdiga sångare. Hos de karibiska arterna är sången vanligtvis ganska enkel och monoton medan sången hos Chocóvireo (Vireo masteri) och arterna inom släktet Vireolanius anses vara de mest komplexa och välljudande.[2]

Föda

Huvudfödan består av insekter och andra leddjur men de äter även frukt. De plockar sitt byte från löv och grenverk men arterna inom släktet Vireo fångar även flygande insekter, och grå vireo (Vireo vicinior) tar fem procent av sin föda från marken. [2]

Häckning

Bokonstruktionen och häckningsbeteende hos merparten av de tropiska arterna är okända. Alla bon som har observerats är kupolformade och hänger från grenverket och hos dessa genomförs ruvningen främst av honan förutom hos rödögd vireo.[2]

Arter i taxonomisk ordning

Föreslagna arter som kan tillhöra familjen

  • Släkte Erpornis - se (Barker et al. 2004)

Referenser

Noter

  1. ↑ Reddy & Cracraft, 2007
  2. ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 Salaman & Barlow 2003
  3. ↑ 3,0 3,1 Forshaw & Parkes 1991

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Vireo), 2009-05-20., där följande källor anges:
  • Barker, F. Keith; Cibois, Alice; Schikler, Peter A.; Feinstein, Julie & Cracraft, Joel (2004): Phylogeny and diversification of the largest avian radiation. PNAS 101(30): 11040-11045. doi:10.1073/pnas.0401892101 PDF fulltext Supporting information
  • Collar, N. J. & Robson, C. 2007. Family Timaliidae (Babblers) Pp. 70–291 in; del Hoyo, J., Elliott, A. & Christie, D.A. eds. Handbook of the Birds of the World, Vol. 12. Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona.
  • Forshaw, Joseph & Parkes, Kenneth C. 1991. Encyclopaedia of Animals: Birds, p. 209. Merehurst Press, London. ISBN 1-85391-186-0}}
  • Johnson, N. K., Zink, R. M., & Marten, J. A. 1988. Genetic evidence for relationships in the avian family Vireonidae. Condor, 90: 428-446.
  • Reddy, Sushma & Cracraft, Joel (2007): Old World Shrike-babblers (Pteruthius) belong with New World Vireos (Vireonidae). Molecular Phylogenetics and Evolution, 44 (3): 1352–1357. doi:10.1016/j.ympev.2007.02.023 (HTML sammanfattning)
  • Ridgely, R. S., & Tudor, G. 1989. The Birds of South America, vol. 1. Univ. Texas Press, Austin.
  • Salaman, Paul & Barlow, Jon C. 2003. Vireos. Pp. 478–479 in; Chris Perrins ed. The Firefly Encyclopedia of Birds. Firefly Books, Oxford. ISBN 1-55297-777-3.

Övriga källor

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Vireor"
Personliga verktyg