Violeta Parra

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Violeta Parra
Parra01f.PNG
Information
Födelsenamn Violeta del Carmen Parra Sandoval
Född 4 oktober 1917
Död 5 februari 1967 (49 år)
Bakgrund Mall:Landsdata Chile San Carlos, Region del Bío Bío, Chile
Genre(r) vissångare
singer/songwriter
protestsång
folklore
Instrument Sång
Gitarr
Aktiva år 1949 - 1965
Webbplats Violeta Parra

Violeta del Carmen Parra Sandoval, född 4 oktober 1917, död 5 februari 1967, var en chilensk folksångerska, singer/songwriter och konstnär.

Hon anses vara Chiles viktigaste folklore-musiker och grundare av Nueva Canción-rörelsen. Hennes inflytande har varit betydande.

Innehåll

Biografi

Violeta Parra föddes i San Carlos i Bío Bío-regionen i södra Chile som dotter till Nicanor Parra och Clarisa Sandoval.

Violeta började spela gitarr som 9-åring och redan som 12-åring komponerade hon sina första melodier. På grund av ekonomiska problem och pappans död flyttade Violeta Parra som 15-åring till Santiago inbjuden av sin bror Nicanor. Vid sidan av skolgången bildade hon en folkloreduo, "Las hermanas Parras", med systern Hilda, och uppträdede på barer och mindre ställen. I slutet av 1950-talet spelade de in "El Caleuche", "La Cueca del Payaso" och "La Viudita" som fick viss framgång. År 1953 spelade hon in "Casamiento de Negros" och "Qué Pena Siente el Alma". Hon fick pris som årets folklorist och bjöds in till en ungdomsfestival i Warszawa, Polen. Violeta besökte Sovjetunionen och andra länder som Frankrike där hon spelar in "Guitare et Chant: Chants et Danses du Chili" vilket var hennes första grammofonskiva.

I Europa

Mellan 1961 och 1965 bodde hon i Frankrike och fortsatte med artistkarriären. Schweizisk television gjorde en dokumentär om henne, som är idag är en av de få filmade sekvenser som finns kvar av Violeta Parra.

Hennes produktion fortsatte med "Miren Cómo Sonríen", "Qué Dirá el Santo Padre", "Arauco Tiene una Pena" och "Según el Favor del Viento" som blev mycket framgångsrika och senare tillsammans med andra sånger kom att utgöra grunden för Nueva Canción-rörelsen.

År 1965 återvände hon till Chile för att tillsammans med Victor Jara, Patricio Manns och sina barn bilda ett folklorecentrum, Peña de los Parra. Mottagandet av centret blev inte den framgång de hoppats på. Hon spelade kort därefter in albumet kallat "Las Ùltimas Composiciones" som innehåller stycken som "Gracias a la Vida" och "Run Run Se Fue Pa'l Norte"

Den 5 februari 1967 tog hon sitt liv.

I Sverige

Hennes sånger introducerades i Sverige av Jan Hammarlund, som 1974 gav ut skivan Tusentals stjärnor över Chile med hennes översatta sånger. Hennes mest kända sång, både i Sverige och internationellt, är Gracias a la vida, på svenska "Jag vill tacka livet" och för en svensk allmänhet mest igenkänd i inspelningen av Arja Saijonmaa.

Externa länkar

Personliga verktyg