Vilhelm Moberg

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Vilhelm Moberg
Vilhelm Moberg 1967.jpg
Vilhelm Moberg, 1967.

Pseudonym Ville i Momåla
Född 20 augusti 1898
Moshultamåla, Algutsboda församling
Död 8 augusti 1973 (74 år)
Grisslehamn, Väddö församling
Yrke Författare, Journalist
Nationalitet Svensk
Barn Eva Moberg

Karl Artur Vilhelm Moberg, född 20 augusti 1898 i Moshultamåla i Algutsboda församling i Småland (då Kronobergs län, nu Kalmar län), död 8 augusti 1973 i Grisslehamn i Väddö församling i Stockholms län, var en svensk författare, dramatiker och journalist. Han är kanske mest känd för Utvandrarserien från 1949-59.

Moberg var far till Eva Moberg.

Innehåll

Biografi

Uppväxt och ungdomsår

Byst av Vilhelm Moberg i Växjö.

Moberg föddes i ett soldattorp. Han hade sex syskon, men endast tre av barnen nådde mogen ålder [1] 1907 flyttade familjen in till moderns barndomshem i byn. Som barn arbetade han bland annat i lantbruket och med att bära ved på Modala glasbruk.

Moberg gick i skola från våren 1906 till och med våren 1912, men undervisning gavs endast under fyra av årets månader. [2]

Som barn hade Moberg att brinnande intresse för att läsa, och när han var 13 år gammal vann han pris i en skrivtävling anordnat av ungdomstidningen Brokiga blad. I ungdomen var han också en regelbunden skribent i tidskriften Såningsmannen[3] och i lokaltidningen Smålandsposten[4].

År 1913 blev Moberg medlem i den socialdemokratiska ungdomsklubben i Algutsboda och i ungdomen var han nu även aktiv i den lokala nykterhetslogen.

Under första världskriget studerade Moberg vid folkhögskolan i Grimslöv. Efter folkhögskolan försörjde han sig som skogsarbetare innan han började vid Katrineholms praktiska läroverk. 1918 drabbades han av spanska sjukan och var sjuk i ett halvår.[5]

I maj 1919 blev Moberg volontär på Vadstena Läns Tidning och den gav honom tillfälle att publicera sina berättelser, som grundades på egna erfarenheter. Dessa berättelser publicerades under signaturen "Ville i Momåla". I oktober 1920 började han på Arvika Nyheter men kunde återvända till Vadstena som tidningens chefredaktör. Efter tre års beviljade uppskov fullgjorde Moberg maj till oktober 1921 värnplikten vid I 11 i Växjö. Han nyttjade tiden till en serie satiriska humoresker som gjorde succé i Växjöbladet under rubriken I vapenrock och linnebyxor, innan de trycktes separat i två upplagor[6]. Han återvände till Vadstena men efter en kontrovers med tidningens ägare blev han hösten 1922 lokalredaktör för Nya Växjöbladet i Alvesta. Under tiden i Vadstena träffade han Margareta Törnqvist och de gifte sig i Vadstena klosterkyrka i september 1923.[7]

Tidiga litterära verk

Mobergs första romaner fick dålig kritik men det gick bättre för hans pjäser. Hans första uppförda pjäs blev Hjonelag skall med böneman byggas. Hans pjäser sattes först upp av resande teatersällskap, senare av teatrarna i Stockholm, Göteborg och Växjö. Med hjälp av pengarna från pjäserna kunde han 1926 ta ledigt för att skriva Raskens, en generationsroman om en indelt soldat och hans familj i slutet av 1800-talet. Med romanen fick Moberg sitt genombrott som romanförfattare.[8]

Mobergs viktigaste verk från 1930-talet är trilogin om Knut Toring, Sänkt sedebetyg, Sömnlös och Giv oss jorden!. Knut Toring är redaktör på en tidning i storstaden, han är gift och har två barn. Ändå vantrivs han och längtar tillbaka till den småländska hembygden. Hans liv har stora likheter med Mobergs eget: Moberg och hans hustru flyttade från Alvesta till Stockholm 1929 men där vantrivdes han samtidigt som det knappast var möjligt att återvända till Algutsboda.[9]

Moberg skrev också flera historiska romaner som utspelas i Småland. Mans kvinna handlar om Märit, som är gift med bonden Påvel men älskar grannen Håkan. Brudarnas källa består av fyra berättelser kring en källa, från forntiden fram till modern tid. Den historiska romanen Rid i natt! från 1941 brukar läsas som Mobergs engagemang mot nazismen och hans kritik av de svenska eftergifterna till Tyskland under andra världskriget. Berättelsen utspelas under första halvan av 1600-talet när bönderna i byn Brändebol tvingas gå dagsverken för den tyske adelsmannen Bartold Klewen. En av bönderna, Ragnar Svedje, vill att de ska vägra följa adelsmannens påbud, som han anser strider mot rätt och lag. När Klewens fogde hotar med kroppsstraff tycker dock byns ålderman att de ska ge efter. Ragnar Svedje måste fly till skogs för att inte bli gripen. För samtiden var den indirekta kritiken tydlig. När romanen uppfördes på Dramaten i september 1942 ändrades dock "tysk" till "främmande".[10]

År 1944 publicerades den 800 sidor långa Soldat med brutet gevär. Som så många av Mobergs romaner tar den sin början i Småland där Valter Sträng som tonåring blir pacifist, socialist och nykterist. Efter flera år som kroppsarbetare kan han börja på folkhögskola, får läsa Schopenhauer och drabbas av spanska sjukan innan han får börja som volontär på en liten landsortstidning. Efter en kontrovers med tidningens redaktör lämnar han den och bestämmer sig för att bli författare. Romanen följer framväxten av den svenska arbetarrörelsen och Moberg använder detta för att kritisera sådant som socialdemokraterna i regeringställning under kriget ansvarat för: presscensur, bibehållen monarki och statskyrka. Likheterna med Mobergs eget liv och Valter Strängs är otaliga även om romanen inte kan ses som självbiografisk - skillnaderna är också otaliga.[11]

Utvandrarserien

Mobergs mest kända verk är nog ändå Utvandrarserien från 1949-59, som beskriver en grupp människors utvandring från södra Småland till Minnesota i USA i mitten av 1800-talet, ett öde delat med 1,2 miljoner andra svenskar, däribland flera av författarens släktingar. Serien handlar om 16 personer som våren 1850 utvandrar från Ljuder i Småland.

Moberg hade själv i 18-årsåldern tänkt emigrera och emigrationen nämns i flera av Mobergs tidigare böcker. I juni 1948 flyttade han med hela familjen till USA och reste runt i svenskbygderna för att få källmaterial. I Saint Paul, Minnesota hittade han den tidiga svenska emigranten Andrew Petersons dagböcker[12] och detta var det källmaterial han behövde. Bosatt i Carmel, Kalifornien, skrev han klart de två första delarna. Mobergs engagemang i den offentliga debatten i Sverige gjorde att han inte kunde börja med den tredje delen förrän 1954 i Laguna Beach, Kalifornien. Under arbetets gång bestämde sig Moberg för att skriva en fjärde del som publicerades 1959.[13]

Ett återkommande ämne i Mobergs romaner är strävan att komma sig upp i världen; att komma bort från landsbygden som känns alltför inskränkt för att istället bli någon. Ofta kombineras detta med eftertankens kranka blekhet: Knut Toring upptäcker att livet i Stockholm inte är vad han trodde utan längtar hem, Albert Carlsson i Din stund på jorden längtar tillbaka till Sverige från sitt hotell i Kalifornien och Karl-Oskar dör 1890 i Minnesota med kartan över Ljuders socken tryckt mot bröstet.[14]

Dramatikern Moberg

Mobergs första framgång som pjäsförfattare var Kassabrist, en pjäs om kassörer i olika firmor som har förskingrat pengar men som hjälper varandra inför en hotande revision.

Moberg var en av de första som skrev pjäser för den nya radioteatern. På uppmaning av radioteaterns chef Per Lindberg skrev Moberg pjäsen Marknadsafton, en historia om en kärlekstriangel mellan bonden Magni, hushållerskan Lovisa och grannen Teresia. Även folklustspelet Änkeman Jarl kretsar kring giftermålsplaner. Den dramatiska pjäsen Hustrun har satts upp på Dramaten och är ett triangeldrama mellan bonden Jakob, hans unga hustru Helga och hans mor Johanna.

Även i sina pjäser tog Moberg upp aktuella samhällsproblem: pjäsen Vår ofödde son tar upp abortfrågan. I komedin Jungfrukammare (1937) tar han upp den då aktuella debatten om osedlighet i litteraturen. Pjäsen Domaren handlar om en domare som förskingrar pengar utan att myndigheterna lyfter ett finger, en tydlig anspelning på fallet med domaren Folke Lundquist. I satiren Sagoprinsen (1962) bygger Moberg på Husebyaffären, där en godtrogen äldre fröken blir offer för svindlare.

Om sina egna teaterbearbetningar har Moberg sagt: "Dramatiseringar blir sällan lyckade. Jag är för min del något så när belåten med två; Mans kvinna och Din stund på jorden."

Flera av Mobergs pjäser filmatiserades, första gången 1932 och Kärlek och kassabrist, en filmatisering som Moberg var missnöjd med. Filmatiseringen Rid i natt blev en succé både hos publiken och kritikerna.[15]

Debattören Moberg

Moberg var uttalad republikan och ogillade monarkin. Han var också kritisk emot att svenska historiska kungar som Gustav II Adolf och Karl XII beskrevs som "hjältar", då Moberg menade att de i själva verket hade varit "tyranner", "krigsförbrytare" och "massmördare". Från 1960-talet var han en av Olof Palmes häftigaste kritiker. Han kritiserade till exempel Palme för att ha uppvaktat kung Gustaf VI Adolf på dennes 90-årsdag och sjungit Kungssången. Detta var hyckleri menade Moberg, eftersom Palme påstod sig vara republikan.[16]

Moberg var också en uttalad stark motståndare till de totalitära rörelserna som kom att växa fram och dominera under 1920- och 30-talen, och han vände sig starkt mot både nationalsocialism, kommunism och fascism. Det var dessa rörelsers framgångar som fick Moberg att under 1930-talet frångå sin ungdoms uttalade pacifism. Därför förespråkade han också svenskt medlemskap i Nato.[17] Under andra världskriget kritiserade han framför allt nazisternas gärningar, och var även kritisk mot Sveriges regering som bedrev en undfallande politik mot Tyskland.

Moberg förespråkade också ett avskaffande av tv-monopolet långt innan det avskaffades.[17] Under 1950-talet var han engagerad i kampen mot vad han såg som den svenska rättsrötan. Detta engagemang kulminerade i de två relaterade Kejne- och Haijbyaffärerna. Moberg dömdes till dagsböter efter att ha stulit dokument som bland annat avslöjade att svenska polisen hade samarbetat med Gestapo. Moberg menade att det var moraliskt riktigt att begå brottet att stjäla handlingarna för att avslöja svenska myndigheters brott.

I boken Motståndsmannen Vilhelm Moberg (1997) hävdar Johan Norberg att Moberg var liberal, ett kontroversiellt påstående som startade en debatt på svenska kultursidor.

Senare år

Moberg blev mycket uppmärksammad för sina framställningar om den svenska historien berättad från folkets perspektiv, vilket är mest renodlat i historieverket Min svenska historia, berättad för folket (1-2) (1970-71), som inte blev fullbordat. Med dessa böcker ville Moberg skildra de vanliga människorna - soldater, bönder och kvinnor - som de etablerade historikerna har glömt bort. Det har dock påpekats att Moberg misslyckades med detta och hans två böcker i första hand ägnar sig åt kända personer i den svenska historien: folkungaätten, den heliga Birgitta, drottning Margareta, Engelbrekt och Sten Sture den äldre som redan utforskats medan socialhistoria och kulturhistoria blir styvmoderligt behandlade. Mobergs brist på källkritik och hans negativa bild av Gustav Vasa har också nämnts.[18]

Moberg hade under de sista åren av sitt liv svårt att skriva, vilket kan ha lett till den depression som orsakade hans död; han dränkte sig på kvällen den 8 augusti 1973 i sjön utanför sitt hus. Tidigare samma dag hade Moberg avslutat ett brev till sin hustru med orden: "Klockan är tjugo över sju. Jag går att söka i sjön, sömnen utan slut. Förlåt mig, jag orkade inte uthärda."

Bibliografi

Romaner

Övrig prosa

  • 1921 I vapenrock och linnebyxor
  • 1941 Svensk strävan
  • 1943 Sanningen kryper fram
  • 1945 Segerstedtstriden
  • 1946 Hatets och kärlekens diktare: Ragnar Jändel
  • 1950 Den okända släkten
  • 1951 Fallet Krukmakaregatan
  • 1953 Att övervaka överheten
  • 1955 Därför är jag republikan
  • 1956 Komplotterna: affärerna Unman och Selling
  • 1966 Bondeåret. En krönika
  • 1968 Berättelser ur min levnad
  • 1970 Min svenska historia Del I
  • 1971 Min svenska historia Del II
  • 1973 I skrivande stund
  • 1973 Otrons artiklar
  • 1984 I egen sak
  • 1990 Vårplöjning och andra berättelser
  • 1995 Att upptäcka Amerika
  • 1996 I det fria ordets tid

Dramer och folklustspel

Historieverk

Politiskt

Filmmanus

Priser och utmärkelser

Referenser

  1. von Platen (1993), s. 41
  2. von Platen (1978), s. 46
  3. Holmes (2001), s. 20
  4. von Platen (1993), s. 59 mfl
  5. Holmes (2001), s. 1-20
  6. von Platen (1993), s. 114f
  7. Holmes (2001), s. 20-23
  8. Holmes (2001), s. 25-27
  9. Holmes (2001), s. 72-89
  10. Holmes (2001), s. 90-121
  11. Holmes (2001), s. 122-142
  12. Andrew Peterson Sällskapet: Moberg och Andrew Petersons dagböcker
  13. Holmes (2001), s. 143-173
  14. Holmes (2001), s. 231-233
  15. Holmes (2001), s. 198-230
  16. Norberg, Johan: Motståndsmannen Vilhelm Moberg, Timbro, Stockholm 1997, sid. 125-139. ISBN 91-7566-340-6. 
  17. 17,0 17,1 Johan Norberg, "Vilhelm Moberg – en svensk rebell"
  18. Holmes (2001), s. 192-195

Litteratur

  • Philip Holmes: Vilhelm Moberg. En introduktion till hans författarskap, Carlssons bokförlag, Stockholm 2001. ISBN 91-7203-410-6. 
  • Magnus von Platen: Den unge Vilhelm Moberg, Bonniers bokförlag, Stockholm 1978. ISBN 91-0-041739-4. 
  • Bengt Larsson (red): Vilhelm Moberg i Vadstena, Föreningen gamla Vadstena, Vadstena 1993. 
  • Ulf Beijbom: Vilhelm Moberg och utvandrarbygden, Norstedts bokförlag, Stockholm 1993. 
  • Gunnar Eidevall (red): Porträtt av Vilhelm Moberg, Carlssons bokförlag, Stockholm 1993. 
  • Ola Holmgren, Emigrant i moderniteten. Vilhelm Mobergs mansfantasier (2005) Symposion, Stockholm/Stehag

Externa länkar

Personliga verktyg