Viktor Jusjtjenko
Från Rilpedia
 |
|
| Ämbetsperiod(er): | |
| 23 januari 2005 – | |
| Företrädare: | Leonid Kutjma |
| Efterträdare: | — |
| Födelsedatum: | 23 februari 1954 |
| Födelseplats: | Choruzjivka, Sumy, Ukrainska SSR, Sovjetunionen |
| Maka: | Kateryna Tjumatjenko |
| Politiskt parti: | Vårt Ukraina (national demokrat) |
Viktor Andrijovytj Jusjtjenko (ukrainska: Віктор Андрійович Ющенко ), född 23 februari 1954, är Ukrainas president sedan 23 januari 2005. Han var tidigare premiärminister från 1999 till 2001.
Han är gift med Kateryna Jusjtjenko-Tjumatjenko, ukrainsk-amerikanska född i Chicago som tidigare arbetat vid amerikanska utrikesdepartementet. Tillsammans har de tre döttrar och två söner.
Innehåll |
Uppväxt och karriär
Viktor Jusjtjenko föddes i byn Choruzjivka i distriktet Sumy i nuvarande nordöstra Ukraina, som son till en lärare. Efter studier i ekonomi vid universitetet i Ternopil arbetade han som revisor i Ivano-Frankivska oblast. 1976 anställdes han vid Sovjetunionens statsbank i Sumy. Han utsågs därefter till styrelseordförande för Ukrainas Industribank i Kiev.
1993 anställdes han vid Ukrainas centralbank, vars högste chef han blev 1997. Han gjorde sig där känd som en skarp kritiker av den sittande regeringens ekonomiska politik, då han menade att förändringarna gick alltför långsamt. Han spelade också en viktig roll vid införandet av den nya ukrainska valutan, hryvnian, och för inrättandet av ett modernt regleringssystem för kommersiella banker. Han lyckades även få bukt med en våg av hyperinflation som drabbade landet, och med att upprätthålla valutakursen efter den ryska ekonomiska krisen 1998.
I ett försök att få fart på landets ekonomi utnämnde president Kutjma honom till premiärminister i december 1999. Snart därefter började tillväxten ta fart igen, första gången sedan Sovjettiden. Snart blev dock Jusjtjenkos regering, med vice premiärminister Julia Tymosjenko i spetsen, indragen i en konflikt med inflytelserika ledare inom gas- och oljeindustrin. Konflikten resulterade i en misstroendeomröstning i parlamentet 2001, som fällde regeringen. Detta sågs med bestörtning av många ukrainare; fyra miljoner namnunderskrifter samlades in till stöd för Jusjtjenko och tiotusentals människor demonstrerade i Kiev.
I januari 2003 samlade Jusjtjenko delar av landets oppositionella i den national demokratiska koalitionen Vårt Ukraina (Nasja Ukrajina), som vann en fjärdedel av rösterna i parlamentet. Detta räckte dock inte för att nå politisk majoritet, och försöken att samarbeta med de andra oppositionspartierna misslyckades.
Orangea revolutionen
Under 2004 meddelade Jusjtjenko att han tänkte ställa upp som oberoende kandidat i ukrainska presidentvalet. Hans huvudmotståndare om posten var dåvarande premiärministern Viktor Janukovitj. Jusjtjenko gick till val med bland annat löften om att bekämpa den utbredda korruptionen, liberalisera ekonomin och skapa fem miljoner nya jobb. Bättre relationer med väst stod också högt på dagordningen. Jusjtjenkos supportrar samlades i valalliansen "Syla Narodu" ("Folkets Makt"), ledd av honom själv och Julia Tymosjenko.
Valkampanjen var ofta hätsk, kontroversiell och våldsam. Mitt under valkampanjen, i september 2004, insjuknade Jusjtjenko hastigt i akut bukspottkörtelinflammation. Det konstaterades senare att han förgiftats av ämnet dioxin, Jusjtjenko anser att det troligtvis intagits i samband med en middag med en grupp ukrainska regeringstjänstemän (däribland chefen för den ukrainska säkerhetstjänsten, Igor Smesjko). Efter förgiftningen är hans ansikte svårt ärrat och uppsvällt av blåsor.[källa behövs]
I den ursprungliga valomgången, som hölls den 31 oktober 2004, fick Jusjtjenko 39,87% av rösterna mot 39,32% för Janukovitj. Då ingen av kandidaterna nådde de 50% som krävdes för seger, utlystes en andra valomgång till den 21 november. Trots att valdeltagandet var upp till 75%, rapporterades det från valobservatörer många oegentligheter, såsom organiserat flerröstande och extraröster för båda kandidaterna efter att vallokalerna stängt. En sista opinionsundersökning gav Jusjtjenko ledningen i de västra och centrala delarna av landet och Janukovitj i de östra och södra delarna av landet.
Det misstänkta valfusket, tillsammans med det faktum att opinionsundersökningarna skiljde sig så radikalt från den slutliga rösträkningen, gjorde att Jusjtjenko och hans anhängare vägrade att erkänna valresultatet. Efter tretton dagar av omfattande demonstrationer av anhängare av valalliansen "Folkets Makt", demonstrationerna kom att kallas för den orangea revolutionen, då många av anhängarna bar orangea accessoarer. Orangea var valalliansens färg, som reaktion blev det stora motdemonstrationer till fördel för Janukovitj i de östra och södra delarna av landet. I Kiev och andra städer ogiltigförklarades valresultatet av Ukrainas högsta domstol, och en ny valomgång beordrades till den 26 december. Inför denna valomgång hade en ny lag antagits av parlamentet för att förhindra valfusk, och rekordmånga valobservatörer fanns på plats för att övervaka valet. Efter en rad överklaganden från Janukovitj utsågs Jusjtjenko slutligen till segrare med siffrorna 52% mot Janukovitjs 44%. Den 23 januari 2005 installerades han på presidentposten.
Presidenttiden och politiskt porträtt
Den första tiden under Jusjtjenkos tid på presidentposten markerades av ett antal avsked och tillsättningar på alla nivåer i den ukrainska administrationen Julia Tymosjenko utsågs till ny premiärminister och kunde bilda regering. I september 2005 avskedade Jusjtjenko hela regeringen, efter avhopp och anklagelser om korruption. Som tillförordnad premiärminister utsågs Jurij Jekanurov.
Jusjtjenko har utmärkt sig som en karismatisk politiker som har störst stöd bland ukrainare i de västra och centrala delarna av landet och betydligt mindre stöd bland ukrainare i de östra och södra delarna av landet. Som politiker beskrivs Jusjtjenko ofta som en blandning av en västorienterad högerdemokrat och ukrainsk nationalist. Han är även en stor förespråkare för privatiseringar av den ukrainska ekonomin.
Jusjtjenko vill att Ukraina snabbt ska försöka få medlemskap i NATO och vill påskynda ett ukrainsk NATO-medlemskap som en följd av konflikten mellan Ryssland och Georgien i augusti 2008. NATO-länderna gav Ukraina och Georgien löften om medlemskap under sitt möte i april 2008. Ärendet kommer att behandlas på nytt i december 2008. [1] Men mer än 70% av det ukrainska folket är emellertid mot och endast 15% är för ett ukrainskt NATO-medlemskap. [1] [2] Att Jusjtjenko omedelbart tog så tydlig ställning för Georgien och sin nära allierade Micheil Saakasjvili utlöste en politisk kris i Ukraina. Premiärminister Julia Tymosjenko, med en tidigare image av västvänlighet, hade legat lågt, men hennes block stoppade en parlamentsresolution som var kritisk mot Rysslands agerande i Georgien och införande restriktioner för den ryska Svartahavsflottan i Sevastopol på Krim. For att stoppa Jusjtjenkos provästliga och antiryska politik drevs ett lagförslag fram som begränsar presidentens makt till förmån för premiärministern. Forslaget röstades igenom av Julia Tymosjenkos block och Viktor Janukovitjs parti Regionernas parti tillsammans med Ukrainas kommunistiska parti. President Jusjtjenko hävdade att koalitionen skapat en "premiärministerns diktatur" och hotade med att upplösa det demokratisk folkvalda parlamentet och utlysa nyval.
Alla bedömare tror att det nya politiska samarbetet mellan Julia Tymosjenko och Viktor Janukovitj blir kortvarigt eftersom båda väntas göra anspråk på presidentposten i nästa val, ett val president Jusjtjenko inte förväntas ha en chans i. Stödet för honom har stadigt sjunkit sedan den Orangea revolutionen för snart fyra år sedan. I de senaste opinionsmätningarna stöds presidenten bara av fem procent av väljarna. [3]
Referenser
- ↑ Folk och forsvar http://64.233.183.104/search?q=cache:b-p5-d1wtnEJ:www.folkochforsvar.se/files/Rapport%2520Ukraina%252006.pdf+%22Orangea+revolutionen%22+%22fr%C3%A5n+USA%22&hl=sv&ct=clnk&cd=6&gl=se
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Viktor Jusjtjenko
- Viktor Yushchenko Personal site My Ukraine (engelska)
- TAK! (JA!), den officiella webbsidan för Jusjtjenkos valkampanj (engelska)
- BBC News profile
- Times Online: Who poisoned Viktor Yushchenko?
- OrangeRevolution.org
| Företrädare: Valerij Pustovojtenko |
Ukrainas premiärminister 1999-2001 |
Efterträdare: Anatolij Kinach |
| Företrädare: Leonid Kutjma |
Ukrainas president 2005— |
Efterträdare: Nuvarande |
