Vigsel- och registreringsförrättare
Från Rilpedia
Vigsel- och registreringsförrättare är i Sverige en person med befogenhet att utfärda juridiskt giltiga äktenskap och registrerade partnerskap.
Bakgrund
En borgerlig vigsel- och registreringsförrättare utses av länsstyrelsen. En lagfaren domare har också denna rätt. En förrättare har rätt till ersättning för sitt arbete. 110 kronor utbetalas för ett uppdrag. Vid flera förrättningar på samma dag utgår ersättning med 30 kronor för varje ceremoni efter den första.
Tidigare skilde man på en vigselförättare, som hade rätt att utfärda juridiskt giltiga äktenskap mellan två personer av olika kön, och en registreringsförrättare för registrerat partnerskap, som hade rätt att utfärda juridiskt giltiga registrerade partnerskap mellan två personer av samma kön. I många fall hade en och samma person dock till uppgift att utfärda båda.
Sedan 2006 är det i lag fastslaget att en person som av länsstyrelsen fått behörighet att utfärda juridiskt giltiga äktenskap även skall ha rätt att utfärda juridiskt giltiga registrerade partnerskap och vice versa. Lagen ger de som redan har behörighet till att utfärda en av de två rättighet att utfärda även den andra typen. Det är vanligt att en vigsel- och registreringsförrättare planerar ceremonin tillsammans med paret.
På många svenska ambassader eller generalkonsulat finns borgerliga vigsel- och registreringsförrättare, som gör det möjligt att ingå äktenskap eller registrerat partnerskap enligt svensk lag även utanför Sveriges gränser.
Religiös vigselförrättning
- Huvudartikel: Vigselrätt
Ett trossamfund kan i Sverige få vigselrätt. En präst inom Svenska kyrkan har alltid rätt att utfärda juridiskt giltiga äktenskap mellan två personer av olika kön. Svenska kyrkan i utlandet har också ett antal utlandskyrkor med rätt att utfärda äktenskap i enlighet med svensk lag.
Svenska kyrkan införde en särskild förbön för de par som ingått registrerat partnerskap år 1995. Man avrådde dock från att förbönen skulle ske i former som blev vigselliknande. Både kyrkomötet och biskopsmötet har diskuterat införandet av någon form av vigselakt för homosexuella i Svenska kyrkan. Kyrkomötet 2002 beslutade att anta ett diskussionsunderlag, som avsågs användas runt om i kyrkans församlingar. Vid kyrkomötet 2003 kom dock denna process att avbrytas, då kyrkomötets majoritet fruktade att regeringen avsåg återkalla kyrkans rätt att förrätta juridiskt giltiga vigslar. Man beslöt därför, med stor majoritet men under häftig opposition från minoriteten, att Svenska kyrkan redan före 2006 ska införa en samkönad pargudstjänst. Något exakt datum antogs ej, då beslutsunderlag saknades vid kyrkomötets session i oktober 2004.
Vissa andra trossamfund har även rätt att utfärda juridiskt giltiga äktenskap. Det kan vara en präst, pastor, rabbin, imam eller annan religiös ledare i ett samfund som staten gett vigselrätt. Det kan dock tilläggas att dessa aldrig har rätt att utfärda juridiskt giltiga registrerade partnerskap (såvida de inte har utsetts till vigsel- och registreringsförrättare av länsstyrelsen). Vidare är det idag ytterst ovanligt att trossamfund utanför Svenska Kyrkan har ceremonier för personer som ingått registrerat partnerskap.
Inom Svenska Missionskyrkan har frågan om en helt könsneutral äktenskapsbalk diskuterats. Man har framfört åsikten att Missionskyrkan inte kan acceptera en könsneutral äktenskapsbalk, utan hellre avstår från den av samhället reglerade vigselrätten och så kan behålla sin egen uppfattning om att "äktenskap är en helig förening mellan man och kvinna". Många andra kristna i Sverige har samma uppfattning om att äktenskapet skall vara en förening mellan just en man och en kvinna. Inom till exempel Pingströrelsen och Evangeliska Frikyrkan är det mycket få som stöder tanken på en könsneutral äktenskapslagstiftning.
