Vara

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Se även Vara (produkt)


Vara
Siffrorna avser orten
Läge 58°16′N 12°57′O / 58.267, 12.95
Landskap Västergötland
Län Västra Götalands län
Kommun Vara kommun
Församling Vara församling
Folkmängd(2005) 3 779 invånare
Area(2005) 293 hektar
Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 30 maj 2008)

Vara är en tätort i Västergötland och centralort i Vara kommun, Västra Götalands län. Tätorten ligger vid Europaväg 20. Vara fick som många andra tätorter ett rejält uppsving till följd av att järnvägen drogs förbi orten under 1890-talet. Orten utvecklades snabbt till en viktig handelsplats för jordbruket.

Innehåll

Historia

Skiftet i Vara

Innan 1800-talet så hade åkrarna varit uppdelade på samma sätt ända sedan medeltiden, det vill säga i små tegar och ibland kunde varje bonde ha uppemot femtio sådana tegar uppdelade på olika ställen. I början av 1800-talet började den skånske godsägaren Rutger Macklean att använda sig av en metod kallad skifte. Detta innebär att man samlar åkrarna på ett par ställen istället för att ha dem utspridda.

I Vara by genomfördes storskiftet åren 1786-1789, skiftet innebar att alla byns bönder som hade haft sina åkrar utspridda på kanske ett tjugotal olika platser fick åkrarna mer samlade men fortfarande på kanske 3-4 olika ställen. Laga skiftet ägde rum 1843-1850, detta skifte innebar att byn splittrades, för under laga skiftet så flyttades de flesta gårdarna ut från byn.

Efter skiftet blev det en väldig fart på odlingarna och man odlade upp ängsmark för den passade bra till havreodling. Efter skiftet så började man även med växelbruk i Vara. Med växelbruk menas att man odlade olika saker varje år i stället för att odla samma saker år efter år. Innan växelbruket så hade de flesta bönderna i Vara använt tvåsädesbruk, vilket betyder att man odlar halva åkern och halva ligger i träda.

Den kraftiga folkökningen på 1800-talet var särskilt stor i området runt omkring Vara. År 1810 hade Sverige 2,4 miljoner invånare men 1870 så hade det ökat till hela 4 miljoner, vilket är en ökning med så mycket som 60 %. Runt Vara så var dock ökningen hela 80 %.

Under 1800-talet utvecklades redskapen och arbetet med åkrarna väldigt mycket, vilket gjorde att spannmålsskörden fyrdubblades så att man nu kunde börja exportera istället för att importera spannmål. Särskilt stor och lönsam var exporten av havre till Storbritannien, och Vara hade förutom att ha goda möjligheter att producera detta dessutom ett geografiskt bra läge för export. Havre från Vara såldes och exporterades främst av William Thorburns exportfirma i Uddevalla. 1846 infördes en lag i England som sa att man fick handla fritt med alla länder utan att staten lade sig i det, så kallad frihandel. Detta gjorde att England ville importera mer och Sverige mötte snabbt behovet och kunde exportera havre trots folkökningen.

Vara stationssamhälle

Conditori NordpolenTorggatan i centrala Vara

När havreexporten från Vara ökade så krävdes det även bättre transportmöjligheter, vilket gjorde att firmorna som skötte exporten från Varaslätten blev väldigt intresserade av att få en järnväg att frakta sina varor på. Exportföretaget Thorburns från Uddevalla blev indragna i planeringen av järnvägen mellan UddevallaVänersborg - Herrljunga. En av sönerna i företaget, Robert Thorburn, blev VD för byggandet av UVHJ (Uddevalla – Vänersborg – Herrljunga – Järnvägen). Thorburns, som hade gott om pengar efter den goda havreexporten, satsade mycket pengar på järnvägen och att den skulle dras igenom Vara. Järnvägen blev klar för användning 1867, och samma år byggdes Varas första stationshus som kom att ha en väldigt stor betydelse för orten. Järnvägsstationen var egentligen planerad att ligga i Naum, som då var den största orten i socknen, men storbönderna i Naum ville inte ha någon järnväg som störde deras arbete på åkrarna.

Människorna på Varaslätten fick bevittna mycken förändring och utveckling när järnvägen byggdes, och Vara utvecklades till en viktig handelsort, där bönderna kunde sälja det de hade odlat och köpa andra saker de hade nytta av i hemmet.

Genom näringsfrihetsförordningen 1864 blev det tillåtet att driva handel även utanför städerna, och stationen i Vara började locka handlare och näringsidkare av olika slag som bosätte sig i Vara. Framförallt var det dock spannmålshandlare som kom till Vara för att köpa upp säd av traktens bönder för att sedan exportera det vidare. Ett flertal köpmän öppnade också butiker i Vara och efter ett tag växte även små industrier, som tegelbruk och bryggerier, upp. Det fanns under en tid hela sexton spannmålsmagasin i Vara.

Järnvägen började senare kallas ”havrebanan” och det byggdes inköpscentraler med magasin även på andra orter i området som i till exempel Vedum, Grästorp och Håkantorp. Vid 1880-talet slutade dock Vara med havreexporten då det inte lönade sig längre på grund av konkurrens från amerikansk spannmål, som var mycket billigare. Bönderna från Varatrakten slutade dock inte odla spannmål, utan använde istället det som kreatursfoder.

Varas utveckling till municipalsamhälle och köping

När befolkningen i Vara vid den här tiden ökade så växte också behovet av ordning och struktur i samhället. Vara var dock vid den här tiden för litet för att bli köping så 1883 så gavs det istället i ett kungligt brev rättigheter för Vara att bli ett municipalsamhälle. Att bli municipalsamhälle innebar att Vara själva fick ta beslut i vissa större frågor som till exempel stadsplanering och brand- och hälsofrågor, och Varaborna blev så tvungna att välja en municipalstyrelse att besluta i dessa frågor. Municipalstyrelsen fick så småningom större ansvar än kommunstyrelsen, men man vet inte om de båda styrelserna senare slog sig samman eller om de arbetade vid sidan om varandra men med olika arbetsområden. Första sammanträdet för municipalstyrelsen ägde rum 18 april 1884, och då med apotekare Frithiof Lilja i spetsen. Lilja kom senare att bygga apoteket Lejonet som fortfarande idag bär samma namn.

Municipalstyrelsen var väldigt viktig för Varas tillväxt och struktur för de gjorde mycket för att utvidga Vara, de köpte till exempel upp åkermark av bönder så att samhället kunde expandera. I byggnadsplanerna från de tidiga mötena står det att kyrkogården skulle förstoras och snyggas upp med hjälp av plantering. Det står även hur marknadsplatsen förstorades och flyttades och hur den inköpta marken noga mättes, och nya kvarter och tomter byggdes upp. Gatorna började byggas med räta vinklar och för att samhället skulle få bra struktur på gatorna revs några gamla hus som stod i vägen för de nya gatorna och husen.

Lagerhuset i Vara

Ett annat skäl till att riva hus var att minska brandrisken, då det ofta brann i Vara på den tiden. Det utsågs även tidigt en brandchef som fick befogenhet över en brandkår, och på torget byggdes det ett spruthus. Brandsäkerhet var särkiljt viktigt då de flesta husen var byggda i trä och en brand kunde därför få förödande följder.

Vara fick köpingsrättigheter 1894, och blev därmed tvunget att uppfylla vissa stadgar såsom brandstadga, hälsovårdsstadga och byggnadsstadga. När Vara fick köpingsrättigheter var handel fortfarande den främsta näringsgrenen, och det fanns då ganska många butiker såsom postkontor, bageri och järnhandel och det fanns även personer som arbetade som bland annat urmakare, fotograf, läkare och smed, förutom de som arbetade i alla de spannmålsmagasin som fanns. Det fanns även ett par hotell.

Vara idag

Jordgubbens dag

Varje år sedan 1985 firas Jordgubbens dag[2] i Vara. Dagen firas en lördag i juni. Då är det uppträdanden, försäljning från knallar och miss Jordgubbe blir utsedd.

Källförteckning

  • Persson-Lilja. H, Innan Wara blev köping, anteckningar ur gamla protokoll, Vara Hembygdsförenings Skriftserie nr 5, 1969
  • Persson-Lilja. H, Wara – för hundra år sedan, vad kommunalstämmoprotokollen berättar från 1860-talets Wara, Vara Hembygdsförenings Skriftserie nr 3, 1966
  • Andersson, Svante, Livet i Wara kring 1880, människor och händelser i ett stationssamhälle såsom en svenskamerikan minns dem, Vara hembygdsförenings Skriftserie nr 8, 1994
  • Tegborg, Arthur, Laga skiftet i Wara by 1843 – 1850, med ingress av En av De Aderton i Svenska Akademien Johannes Edfelt, Vara hembygdsförenings Skriftserie nr 6, 1972
  • Sörstrand, Robert, Wara – människor och händelser i ett nybyggarsamhälle under 1880-talet, Wasa kunskapscenter Göteborg, 2001
  • Ehn, Britta och Holmén, Karl-Gunnar, Vara och Herrljunga – Ort och järnväg, bakgrund – utveckling – framtid, Högskolan i Karlstad, 1988

Referenser

  1. Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005
  2. Jordgubbens dag

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg