Vapensköld
Från Rilpedia
Vapenskölden är den centrala delen i ett heraldiskt vapen.
Historik
Heraldiken uppstod under medeltiden, även om liknande symbolspråk hade förekommit tidigare. När riddaren var fullständigt klädd i sin rustning behövdes ett kännetecken för att bli igenkänd på slagfältet eller vid torneringen, och därför föll det sig naturligt att måla symbolen på skölden. Denna hade ju en väl synlig plats för alla dem som riddaren mötte. Heraldiken uppstod genom kodifiering av de regler som kom att skapas för adeln och för att symbolerna - vapnen - skulle utformas på ett praktiskt och väl synligt sätt. Skölden med dess sköldemärke har ända sedan dess varit den centrala delen av vapnet och den enda del som ett heraldiskt vapen inte kan vara utan.
Sedan 1500-talet har även många icke-adliga (ofrälse) släkter, främst patriciersläkter, använt vapensköld. Sådana släktvapen kallas inom heraldiken "borgerliga vapen".
 Schweiz statsvapen är en enklare vapensköld utan något som omger denna |
 Sveriges riksvapen med två sköldhållare som håller upp själva vapenskölden |
