Vallfart

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Vallfart, eller vallfärd, är en resa gjord av en pilgrim till en helig ort av religiösa skäl.

Av ålder har i de flesta religioner med utbildad kult vissa helgedomar vunnit ryktbarhet framför andra på grund av hjälp mot sjukdom och andra under, som där inträffat, den dyrkade gudomens höga anseende eller praktfulla byggnader och riter. Prästerskapet har i förekommande fall ofta uppmuntrat vallfärderna genom underkurer och kultens utsmyckning. De har då kunnat öka tillströmningen och därmed templets e.dyl. inkomster. Så utgjorde till exempel i den antika medelhavsvärlden Modergudinnans tempel i Hierapolis i Syrien, Asklepiostemplet i Epidauros i Grekland och Dianas helgedom vid Nemisjön nära Rom flitigt besökta vallfartsorter.

Pilgrimsväsendet och vallfärderna ökade i anseende, när man inom skriftreligionerna (särskilt kristendom och islam) tillmätte särskild betydelse åt åtanken av heliga, bortgångna människor och deras kvarlevor, reliker.

Vallfärder I Sverige

I Sverige var Vallfäder till Svenska helgon särskilt viktiga av den anledningen att helgonen fick bli ersättare till det hedniska, på så sätt kunde en avgud göras om till ett helgon. Under medeltiden var det svenska folket flitiga besökare till helgedomar vigda åt svenska helgon. Några exempel på helgon man vallfärdade till är; Erik den helige, Torgils i Kumla, Karlung i Roslagen och givetvis heliga Birgittas kloster i Vadstena (se heliga Birgitta).

Källa: Svenska helgon, Tryggve Lundén, Verbum, 1972