Valkyrian

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Se valkyria för de mytologiska varelserna.

Ferdinand Leeke 1859-1925: Walküre

Valkyrian, tyska Die Walküre, är andra delen i operacykeln Nibelungens ring av Richard Wagner. Operan består av tre akter. Namnet "Valkyrian" anspelar på operans huvudkaraktär, Brünnhilde.

Bakgrund

Librettot till Nibelungens ring skrev Wagner i slutet av 1840- och början av 1850-talet. Musiken till Valkyrian tillkom 1854-1855. Valkyrian uppfördes första gången i München på Hovteatern 26 juni 1870.

Första uppförande i Sverige var den 7 november 1895 på Kungliga teatern.

Operans första akt med kärleksscenen mellan Siegmund och Sieglinde (med bl.a Winterstürme wichen dem Wonnemond - Vinterstormar försvann inför våren) är troligen den mest lyriska akten bland Wagners operor. Sista aktens valkyrieritt och slutscenen (Leb wohl, du kühnes, herrliches Kind - Farväl mitt modiga härliga barn) med eldmusiken är likaså populära klassiker. Slutscenen förekommer också som rent instrumentalt stycke.

Personer:

Siegmund (tenor)
Sieglinde (sopran)
Hunding, Sieglindes man (bas)
Wotan, huvudguden (bas)
Fricka, Wotans fru och äktenskapets gudinna (mezzosopran)
Valkyriorna:
- Brünnhilde, Wotans dotter och favoritvalkyria (sopran)
- Waltraute
- Ortlinde
- Helmwige
- Gerhilde
- Siegrune
- Schwertleite
- Rossweisse
- Grimgerde

Valkyriorna är barn till Wotan och gudinnan Erda (urmodern/jordgudinnan). Deras uppgift är att hämta slagna hjältar och föra dem till Valhall. Wotan, utklädd till Wälse, hade två barn med dödlig moder: Siegmund och Sieglinde. Wotans avsikt var att få Siegmund att röva härskarringen från Fafner. (se Rhenguldet).

Handling

Akt 1: Siegmund flyr från förföljande fiender och kommer till Sieglindes hus. Han presenterar sig som Wehwald (vemodig) son till Wolfe (varg). Efter ett tag anländer Sieglindes man, Hunding som visar sig vara Siegmunds fiende. Han låter Siegmund stanna för natten, som gästfriheten kräver, men utmanar honom på dödlig kamp under morgondagen. Siegmund är utan vapen men Sieglinde berättar för honom (Der Männer Sippe sass hier im Saal - Manens klan satt här i salen) att en främmande vandrare (Wotan) har stuckit in ett mäktigt svärd i en trädstam och även den starkaste mannen misslyckats dra ut det. Siegmund får loss svärdet och kallar det Notung eftersom han fick det i den största nöd. Siegmund och Sieglinde blir ett par, Sieglinde ger honom ett nytt namn Siegmund och under natten kommer de underfund med att de också är tvillingar, och således gläds Siegmund åt sin brud och syster.

Akt 2: Wotan, huvudguden får ett besök av sin älsklingsdotter valkyrian Brünnhilde. Hon varnar honom för Fricka, hans fru och äktenskapets gudinna som rasande är på väg. Fricka, upprörd över det incestuösa förhållandet, vill att Wotan inte skall beskydda Siegmund och istället ge segern till Hunding. Inte heller skall valkyriorna blanda sig i striden. Wotan är besviken, då han ville leda Siegmund till jätten Fafner, som förvandlad till en drake vaktar guldet och ringen, och med hans hjälp komma åt skatten. Wotan ger efter för Fricka och befaller även Brünnhilde att Siegmund skall falla. Brünnhilde träffar Siegmund och förbereder honom på att han som hjälte får komma till Valhall. Under kampen ändrar sig dock Brünnhilde och vill ge Siegmund segern. Då träder Wotan in. Med sitt spjut splittrar han svärdet Notung, låter Hunding döda Siegmund och dräper själv Hunding med spjutet. Brünnhilde samlar ihop bitar av svärdet, räddar Sieglinde och för henne djupt in i skogen.

Akt 3: Akten inleds med den berömda valkyrieritten. Valkyriorna samlas på ett berg och förbereder sig för att hämta fallna hjältar. Brünnhilde anländer med Sieglinde, men systrarna vågar inte hjälpa henne av rädsla för Wotans vrede. Brünnhilde profeterar att Sieglinde skall föda en hjälte som skall heta Siegfried, och vill att Sieglinde skall ta vara på det brutna svärdet och gömma sig nära Fafners grotta där dvärgen Mime skall hjälpa henne. Därefter går Brünnhilde för att möta sin fader. Som straff, i en magnifik slutscen, söver han ner henne och lovar att hon bara kan väckas upp av en hjälte som är friare än en gud och inte räds Wotans spjut. Omkring Brünnhildes läger tänder Wotan en magisk eld som skall skydda henne i hennes törnrosalika sömn.