Våldsmonopol
Från Rilpedia
Våldsmonopol är en term som beskriver den moderna statens ensamrätt på legitim användning av våld. Denna ensamrätt utövas enbart av vissa begränsade myndigheter (militär, polis etc). I en rättsstat utövas våldsmonopolet under lagarna och med garantier för att inte monopolet skall missbrukas. Ett fullständigt våldsmonopol existerar i praktiken inte i någon stat, eftersom varje medborgare har viss begränsad rätt till nödvärn.
Den tyske sociologen Max Weber menade att våldsmonopolet var det som särskilde staten från andra organisationer i ett samhälle, och är den som har myntat begreppet i dess nuvarande betydelse.
På Webers eget språk tyska utnyttjas begreppet Gewaltmonopol, och det bör noteras att begreppet Gewalt har en bredare betydelse än svenskans våld och även kan ha en betydelsenyans av bland annat makt. Exempelvis heter försäkringstermen force majeure på tyska höhere Gewalt. I engelskt språkbruk utnyttjas normalt begreppet physical force snarare än violence (det ord som skulle vara en direktöversättning av svenskans våld) för att beskriva våldsmonopolet, men även coercion ("tvång") förekommer. Både tyskans och engelskans termer inkluderar således mer naturligt andra former av tvångsmedel än direkt våldsutövning, exempelvis utdömande av fängelsestraff och fastställande av äganderätt vid tvister, än de associationer som det svenska begreppet naturligen ger. Således är sådana instanser som kriminalvård och kronofogdemyndigheter, som med tvång verkställer domstolsbeslut, att se som delar av våldsmonopolet.
Begreppet "våldsmonopol" används ofta retoriskt av anti-auktoritära politiska grupper, framför allt anarkister, men är också en accepterad statsvetenskaplig och historisk term. I svensk anti-auktoritär politisk retorik tenderar begreppet dock att ha förlorat de betydelsenyanser det har på exempelvis tyska och engelska, och tycks ofta utnyttjas för att sätta likhetstecken mellan staten och våldsutövning.
