Utö
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Utö (olika betydelser).
Utö Siffrorna avser orten |
||||
---|---|---|---|---|
|
||||
Landskap | Södermanland | |||
Län | Stockholms län | |||
Kommun | Haninge kommun | |||
Församling | Dalarö-Ornö-Utö församling | |||
Folkmängd(2005) | 141 | |||
Area(2005) | 154 hektar | |||
Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 2008-03-11) |
Utö är en av de större öarna i Stockholms södra skärgård. Utö, som numera hänger ihop med Ålö ligger i Haninge kommun, cirka 16 kilometer nordost om Nynäshamn. Namnet har förklarats med att ön ligger "utsligt", det vill säga vid öppet osyddat vatten.[2]
I gravfälten vid Skogsby på södra ön finns dokumenterat att det här fanns bofast befolkning från år 550-1050. Mot slutet av denna period hade hela ön fast befolkning.
Genom sitt strategiska läge vid inloppet till skärgårdens viktigaste farled har Utö sedan 1600-talet fungerat som stödjepunkt för lotsar, fyrvaktare, tulltjänstemän och militärer. Öns södra del är militärt skjutfält som började användas på 1940-talet, medan öns norra del är naturreservat. Mitt i naturreservatet ligger Gruvbyn vid öns gamla järnmalmsgruva och kring de gamla gruvhålen ligger varphögar. Gruvan är en av Sveriges äldsta kända järnmalmsgruvor. Gruvhålen är numera vattenfyllda och det djupaste är hela 215 meter djupt. Förmodligen var gruvorna på Utö de äldsta och bland de viktigaste i Sverige med brytning redan på 1100-talet. Gruvbrytningen lades ned 1878.
I modern tid är öns främsta näringar turismen och det militära skjutfältet. På Utö finns ett flertal restauranger, vandrarhem, bageri, affär, kiosker och en gästhamn. I Utö kyrka från 1850 finns en unik orgel från 1745. Ön har årligen ungefär 400.000 besökare, de flesta kommer under sommarhalvåret och till den berömda julmarknaden. På Utö finns det också en skola, under läsåret 2007-08 gick 22 elever i skolan med 2 anställda lärare.
Öns bryggor Näsudden, Spränga och Gruvbryggan trafikeras med skärgårdsbåtar som utgår från Årstabryggan, Hotellbryggan i Dalarö och (sommatid) Strömkajen i Stockholm.[3]
Noter
- ↑ Statistik från SCB: Småorter; arealer, befolkning 2005
- ↑ Anders Källgård, Sveriges öar, sid 279, Carlssons bokförlag, 2005, ISBN 91-7203-465-3
- ↑ Anders Källgård, Sveriges öar, sid 279, Carlssons bokförlag, 2005, ISBN 91-7203-465-3