Upp, min tunga, att lovsjunga

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Upp, min tunga, att lovsjunga är en mycket gammal psalm i elva verser om Jesu död och uppståndelse från ca 600 e.Kr. av Venantius Fortunatus (ca 530 - ca 600). Fanns på svenska redan 1614 i skriften Andeliga Psalmer och Visor i en översättning av Sigfrid Aronus Forsius (1550-1624) och infördes i en bearbetad version av Gustaf Ollon (1646-1704) i 1695 års psalmbok. Bearbetades och förkortades betydligt av Johan Olof Wallin för 1819 års psalmbok, där den rubricerades som påskpsalm. Infördes oförändrad också i 1937 års psalmbok och med två smärre ändringar i 1986 års psalmbok då Ollons arbeten med psalmen tagits bort.

Psalmen inleds 1695 med orden:

Up min tunga at lofsiunga
En berömlig kamp och strijd

I Sverige fick man genom 1697 års koralbok en tjänlig och omtyckt melodi till den över 1000 år äldre texten. Melodin var med några avvikelser samma som den som funnits i Riddarholmskyrkans handskrivna koralbok från 1694.

Publicerad i

Om Christi pino och dödh"

XIII Psalmer nr 81-110" med verserna 1-4.

VII Påsksånger"

E. Jesu uppståndelse 137-151"

VII Påsksånger"

Passionstiden"


Externa länkar


Personliga verktyg