Trofim Lysenko
Från Rilpedia
Trofim Denisovitj Lysenko (Трофим Денисович Лысенко; ukrainska: Trochym Lysenko, Трохим Лисенко), född 29 september 1898, död 20 november 1976, ukrainsk kvasiforskare med en rad teorier om evolution, som framförallt stöttades av bolsjevikerna i Sovjetunionen och i folkrepubliken Kina, men även intellektuella i väst (däribland G.B. Shaw)[1].
Grundtesen för Lysenko var, att förvärvade egenskaper kunde gå i arv och att man därför kunde lära arter - och människor - att leva i en karg miljö. Det skulle alltså innebära att man skulle kunna ge en individ vissa egenskaper under livet och sedan skulle dessa egenskaper automatiskt föras vidare till avkomman. Det var en tanke som var mycket tilltalande för bolsjevikerna, eftersom det var en teori som stämde väl in med en materialistisk dialektisk historieutveckling. De trodde att de skulle kunna skapa en ny sorts människa, perfekt anpassad för det kommande kommunistiska lyckoriket på jorden, Sovjetmänniskan. Detta gjorde att all forskning kring genteknik avbröts i Sovjetunionen, genetiska prover förstördes och genforskare blev förföljda, detta ledde senare till att jordbruket misslyckades kapitalt.
Lysenkos förebild i "vetenskapligt" avseende var Ivan Mitjurin, och läran kallades därför mitjurinism. Som filosofisk bundsförvant hade Lysenko Isaj Prezent, som spelade en stor roll i det ideologiska försvaret av doktrinen.
Värt att notera är att bolsjevikerna inte helt tog avstånd från Darwins teorier, utan delvis såg dem som en bekräftelse på dialektikens sanning. "Kampen för tillvaron" kritiserades, men teorin om förändringar över tiden accepterades. Det var istället Mendels ärftlighetslagar som angreps. En man som bekämpade lysenkoismen var UNESCO:s förste generalsekreterare Julian Huxley, bland annat i boken "Heredity East and West, Lysenko and World Science" (Amer. titel: Soviet Genetics and World Science, i sv. övers: Sovjet och Vetenskapen, 1951):
- "Från början trodde jag att Lysenkos påståenden måste innehålla en kärna av sanning. Ju mera jag hörde och läste, desto tydligare blev det emellertid att Lysenko och hans anhängare inte är vetenskapliga i ordets egentliga mening. De använder inte vedertagna vetenskapliga metoder, underkastar inte sina resultat normal vetenskaplig kritik och publicerar dem inte på ett sätt som möjliggör en vetenskaplig värdering av dem. De rör sig i en annan idévärld än vetenskapsmännen och diskuterar inte på ett vetenskapligt sätt."
Numera är namnet Lysenko synonymt med politiskt styrd pseudovetenskap.
