Trafikhuvudman

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Trafikhuvudman är en funktion som ansvarar för kollektivtrafikens utförande i ett län eller nationellt enligt svensk förvaltning.

Innehåll

Länstrafik

Ansvaret för trafiken i varje län vilar på en offentlig länstrafikansvarig. Den länstrafikansvarige kan vara politikerna i landstinget, en konstruktion bestående av politiker från kommunerna i länet eller en kombination av politiker från landstinget och kommunerna i länet. Den länstrafikansvarige överlåter utförandet av sina uppgifter till en trafikhuvudman, givetvis med undantag av sitt ansvar. Anledningen till behovet av sådant ansvar är behovet av ekonomisk stöd. Lokaltrafik är normalt olönsam och måste stödjas. En tumregel är att kollektivtrafik är lönsammare ju högre medelhastighet de har. Biljettpriserna beräknas per km i princip och kostnaderna är i hög grad per tidsenhet. Ett stillastående tåg kostar utan att ge intäkter. Lokal trafik med sina många stopp och låga medelhastighet behöver stöd, som ofta inte långdistanstrafik behöver. Dessutom accepterar man lägre beläggning ombord för att skapa en attraktiv trafik med tillräckligt hög turtäthet.

Trafikhuvudmannen är ofta ett aktiebolag som kontrolleras av den länstrafikansvarige, ett länstrafikbolag, eller en landstingsförvaltning. Oberoende av den formella formen brukar de kallas länstrafikbolag som gemensam benämning. Det normala är att de planerar trafiken och hanterar biljettsystemet och tar emot stöd från ägarna. Däremot brukar privata bolag, ibland kommunala, sköta själva trafiken på uppdrag av länstrafikbolaget. Svensk Kollektivtrafik är trafikhuvudmännens intresseorganisation.

Trafikhuvudmän ska ansvara för all kollektivtrafik inom ett län utom flyg (Flyg inom ett län finns bara i Norrbotten och stöds av Rikstrafiken). Kollektivtrafik med båt kan ingå och finns i Stockholm, Västra Götaland och Blekinge. Tåg ingår i ett antal län och är på tillväxt.

Principen med de länsbaserade trafikhuvudmännen började fungera år 1983. Innan dess fanns det olika privata och kommunala operatörer med var sina biljettsystem. Den som behövde byta mellan bolag och åkte på månadskort behövde två månadskort. Förebilden för idén med länsgemensamma trafikhuvudmän var Storstockholms lokaltrafik som fungerade från 1969.

Nationell trafik

Det finns även en huvudman för nationell, alltså långväga kollektivtrafik i Sverige. Det är en myndighet som kallas Rikstrafiken. De handlar endast upp trafik och hanterar inte något biljettsystem eller tillhandahåller fordon, utan det får operatörerna sköta. Det gäller för sträckor (tåg, buss, flyg, båt) som är olönsamma, dvs. ingen operatör vill köra linjen själva. Rikstrafiken bedömer om det finns ett samhällsbehov av linjen. På vissa mellanlånga linjer, både buss och tåg, upphandlar Rikstrafiken och flera länstrafikbolag tillsammans trafiken.

För lönsam långväga kollektivtrafik finns ingen trafikhuvudman i ordets egentliga betydelse utan varje operatör får köra i egen regi. För tåg gäller dock att SJ har monopol om de vill köra utan stöd.

Utrikes trafik

För utrikes kollektivtrafik från Sverige finns ingen styrning och inga svenska bidrag heller. Den enda linjen från Sverige som får bidrag (dock inte från Sverige) är färjelinjen Umeå-Vasa, som är olönsam trots bara en tur om dagen och höga priser. Vasa kommun bidrar medan Umeå kommun och Västerbottens län inte vill bidra längre då det inte tillåts enligt reglerna. Reglerna får också till effekt att det inte finns någon flyglinje mellan en Norrlandsstad och Norge eller Finland. Båtlinjer till Tyskland/Polen tjänar på att de får sälja alkohol ombord till låga skatter, och på att det är livlig lastbilstrafik.

Översikt över ansvar

Kategori Ekonomiskt ansvar Styr turtäthet Drift Äger fordonen Säljer biljetter
Länsbussar Länstrafikbolag Länstrafikbolag Operatör Operatör Länstrafikbolag
Länståg Länstrafikbolag Länstrafikbolag Operatör Länstrafikbolag Länstrafikbolag
Olönsamma fjärrtåg/flyg Rikstrafiken Rikstrafiken Operatör Operatör Operatör
Lönsamma fjärrtåg SJ har monopol SJ SJ SJ SJ
Lönsamma långlinjebussar/inrikesflyg Operatör Operatör Operatör Operatör Operatör
Utrikestrafik Operatör Operatör Operatör Operatör Operatör
Turistcharter Researrangör Researrangör Operatör Operatör Researrangör

När det gäller tåg tycker operatörer inte om att äga själva tågen då de är dyra i inköp och inte kan säljas utomlands om man förlorar upphandlingen, på grund av många nationella regler. dessutom tar det två år att köpa dem (från bestälning till leverans). Länstrafikbolagen brukar äga tåg och låta en operatör köra dem. Det finns ett bolag, Transitio, som ägs av flera länstrafikbolag som äger många tåg och hyr ut dem. Rikstrafiken äger inga tåg, däremot finns ett statligt bolag "Affärsverket Statens järnvägar" som hyr ut tåg. Bussar är billigare och lättare att köpa och sälja. Fartyg och flygplan kan lättare köpas och säljas utomlands.

Trafikhuvudmän i Sverige

För tågtrafik har vissa län överlåtit ansvar på särskilda bolag, som omfattar flera län:

De har/får egna biljettsystem, även om länstrafiken månadskort gäller inom resp län.

Däremot är Trafik i Mälardalen ett biljett- och marknadsföringskoncept inom SJ. SJ äger och kör tågen i egen regi.

Norge och Danmark

I Norge är det statliga tågbolaget NSB än så länge ensamt på att på att köra tågtrafik. Det gäller även i Danmark på de mer trafikerade linjerna där än så länge DSB är ensamt. I Danmark har det ändrats delvis. På sträckan Helsingør-Öresundsbron (Öresundståg) har man gemensamt med svenska länstrafikbolag auktionerat ut trafiken, fast det blev ändå DSB som fick det. När det gäller lokal spårtrafik såsom tunnelbana och småbanor har man dock en lokal huvudman som styr. På Köpenhamns pendeltåg är DSB monopoloperatör, fast biljetter och ekonomiskt ansvar vilar på stadens trafikbolag HT. Bussar körs mer med regionalt ansvar, både i Norge och Danmark.

Tyskland

I Tyskland är kommunerna (Landkreise) ansvariga för lokal kollektivtrafik. De har ofta gått samman i trafikförbund (Verkehrsverbund), i princip lokaltrafikbolag. Kommunerna bestämmer själva hur de samarbetar. Delstaterna (Bundesländer) har mindre med saken att göra. Det finns 146 trafikförbund i tyska Wikipedias lista. I storstäderna finns mycket stora trafikförbund i trafik och biljettförsäjning räknat, medan andra är mycket mindre. Störst är troligen Verkehrsverbund Berlin-Brandenburg med 3,43 miljoner resor per dag (2006).

Personliga verktyg
På andra språk