Från Rilpedia

Torsten Andreas Frithiofsson Holmgren, född 1 augusti 1874 i Tibble, Uppsala län, var en svensk ingenjör. Han var son till Frithiof Holmgren.

Holmgren blev student i Uppsala 1891, utexaminerades från Tekniska högskolans elektrotekniska afd. 1894, hade anställning hos Siemens & Halske i Berlin 1894-97, var 1897-99 föreståndare för Gävle elektricitetsverk och 1899-1901 chef för W. Wiklunds verkstäders a.-b:s elektriska afd. 1901 bildade han tills, med civilingenjör K. J. Rossander firman "Elektriska prövningsanstalten, Holmgren & Rossander", med Holmgren som chef och hastigt utvecklande sig till landets största konsulterande ingenjörsbyrå inom det elektrotekniska facket. 1907 tillträdde Holmgren tjänsten som elektroingenjör hos styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk och var 1910-15 överingenjör och chef för Trollhätte kraftverk, landets största och första statliga, som konstruerades och byggdes vad gäller den elektriska utrustningen och det första ledningsnätet med understationer helt under Holmgrens ledning. 1915 återinträdde Holmgren i den ovan nämnda firman som en av de ledande cheferna. Som Svenska brandtariff-föreningens inspektör för elektriska anläggningar (1901-06 och sedan 1916) arbetade han verksamt för effektiva anordningar till förhindrande av brandfara, bl. a. genom artiklar i tidningar och i tidskriften "Brandskydd". Holmgren planlade ur elektrisk synpunkt bl. a. Dejefors kraftverk, Sydsvenska kraft-a.-b:s första kraftanläggningar vid Lagan, Bergslagernas gemensamma kraftförvaltning samt Karlskrona, Örebro och Karlstads elektricitetsverk m. fl.

Holmgrens konstruktioner för högspänningsledningar, för automatisk frånkoppling av felaktig del i högspänningsnät samt för elektrisk uppvärmning av isgrindar och valsdammar rönte även utomlands erkännande och tillämpning. 1921 tilldelade honom Ing. vet. akad. (varav han var ledamot sedan 1920) stipendium för utexperimentering av ett nytt elektriskt motståndsmaterial för höga temperaturer. Holmgren utexperimenterade även en ny elektrisk ugnstyp, användbar för känsliga kemiska reaktioner inom 600-1,200° C., och arbetade på åstadkommande av elektriska ugnar för glas- och porslinsfabrikationen. Som sakkunnig anlitades han i flera k. kommittéer och officiella utredningar. Holmgren utgav bl. a. Handbok för elektrotekniker (II-IV, 1921-22), Om revision af elektriska kristidsinstallationer, Utsikterna för ett ekonomiskt utnyttjande af vindkraften, A new electric resistance furnace with reaction-zone (1924).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Torsten Andreas Frithiofsson Holmgren, 1904–1926 ^(Not).