Torped
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Torped (olika betydelser).
En torped är ett självgående undervattensvapen. Moderna torpeder har ofta en diameter på 53 cm och en längd på c:a 7 meter.
Idén med självgående torpeder tycks härstamma från Österrike-Ungern vid mitten av 1800-talet. Engelsmannen Robert Whitehead, som då var verksam i Trieste, vidareutvecklade konceptet till ett fungerande vapen.
Från början avfyrades torpederna helt enkelt genom att de släpptes ner i vattnet från ett fartyg eller från land. Senare började man skjuta ut torpederna ur en torpedtub med hjälp av en krutladdning eller med tryckluft. En torpedtub kan vara fast eller rörlig. Fasta torpedtuber används främst på ubåtar och torpedbåtar. Rörliga torpedtuber används till lands, samt på kryssare och jagare. Torpeder kan även fällas från flygplan eller helikoptrar.
Whiteheads torpeder drevs av en tryckluftsmotor men ganska snart började man experimentera med eldrift. Dagens torpeder är normalt försedda med en förbränningsmotor eller en elmotor. De första torpederna följde bara en rak kurs och exploderade vid anslag. Under första världskriget utvecklades torpeder som magnetiskt detekterade när de var under kölen på ett fartyg och där utlöste en explosion som skapade ett sådant tryck att det spräckte fartyger i två delar. Nyare torpeder kan vara trådstyrda eller målsökande.
Uppkomsten av de små och snabba torpedbåtarna runt år 1900 utgjorde ett hot mot slagskeppen vilket ledde till byggandet av torpedbåtsjagare (senare förkortat till jagare). Torpeden som vapen kom i full kraft under Andra världskriget då torpedbombare och ubåtar sänkte fler fartyg än de stora örlogsfartygen med sitt sjöartilleri. Händelser där torpeder under denna tid spelat stor roll är bland annat sänkningen av slagskeppet Royal Oak, flyganfallet på italienska flottan i Taranto, jakten på slagskeppet Bismarck och anfallet mot Pearl Harbor.
