Tjockhornsfår
Från Rilpedia
| ?Tjockhornsfår Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 hane och hona
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Underordning: | Idisslare Ruminantia |
| Familj: | Slidhornsdjur Bovidae |
| Underfamilj: | Caprinae |
| Släkte: | Får Ovis |
| Art: | Tjockhornsfår O. canadensis |
|
|
|
| §Ovis canadensis Auktor: Shaw, 1804 |
|
 Utbredningskarta
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Tjockhornsfår (Ovis canadensis) är en art i släktet får som förekommer i västra Nordamerika. Andra namn är storhornsfår och amerikanskt vildfår.
Innehåll |
Utseende
Med en längd av 170 cm, en mankhöjd av ungefär en meter och en genomsnittlig vikt av 120 kg (hanar) respektive 70 kg (honor) är individer av denna art betydlig större än vild- eller tamfår i Europa. Djurets päls är i norra regioner under sommaren mörkbrun och under vintern gråbrun. I Nordamerikas södra delar är pälsens färg under hela året brun eller beige. Hos hanar förekommer kraftfulla horn som kan väga upp till 14 kg. Honor har betydlig mindre horn.
Utbredning
Arten förekommer huvudsakligen i Klippiga bergen, men även i västra USA, sydvästra Kanada och nordvästra Mexiko.
Levnadssätt
Tjockhornsfår lever i bergstrakter. De förekommer ovanför trädgränsen i klippiga regioner med ängar. De har mycket bra förmåga att klättra. I dessa zoner är de i stort sett skyddade mot naturliga fiender som prärievarg, puma och örnar.
Dessa djur livnär sig av gräs och andra växter. I mindre omfång äter de även salt.
Honor och ungdjur lever i mindre flockar omfattande åtta till tio individer och sällan i grupper med upp till hundra djur. Unga hanar lever i egna flockar och när de blir äldre lever hanar ensamma. Under parningstiden strider hanarna om rätten att leda en flock med honor. Hornet är så pass tjockt att de sällan får sår under striden. Oftast vinner hanen med det största hornet.
Även i grupper med unga hanar förekommer strider, mest för att uppnå en högre plats i gruppens hierarki. Under tiden i dessa grupper antar hanar ofta homosexuella livsmönster.
Parningstiden inträffar på hösten. Efter en fem till sex månader lång dräktighet föder honan ett enda ungdjur. I motsats till europeiska får förekommer tvillingar mycket sällan. Lammet får di ungefär ett halvt år och är efter ytterligare sex månader könsmoget. Den första parningen sker hos honor först efter tre år. Hanar är efter ungefär sju år tillräckligt starka för att vinna en strid som ger rätt att para sig. Medellivslängden ligger omkring 20 år. Hanar dör, på grund av kraftförlusten under striderna, tidigare än honor.
Människor och tjockhornsfår
Indianerna i Klippiga bergen utnyttjade fårets kött och horn, som användes för att framställa verktyg eller andra föremål. Före ankomsten av européerna fanns troligtvis två miljoner tjockhornsfår i området. Antalet minskades under 1800-talet betydligt av vita jägare. Beståndet minskade även på grund av olika sjukdomar som infördes genom tamfår från Europa. Året 1900 fanns bara 60 000 individer av tjockhornsfåret kvar. Trots omfattande skyddsåtgärder som förbjuder jakten helt, ökade beståndet bara obetydlig fram till idag. IUCN bedömer beståndet som säkrad (Lower Risk Conservation Dependent).[1]
Källor
- artikel Dickhornschaf på tyska Wikipedia, 4 januari 2007
- ↑ 1,0 1,1 Ovis canadensis på IUCN:s rödlista, auktor: Caprinae Specialist Group (1996), version 9 maj 2006.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Tjockhornsfår
