Södermanlands runinskrifter 32
Från Rilpedia
Södermanlands runinskrifter 32 | |
Signum: | Sö 32 |
RAÄ-nr: | Trosa-Vagnhärad 65:1 |
Område: | Södermanland |
Placering: | Skåäng, Vagnhärads socken |
Tillkomsttid: | 500-talet evt och 1000-talet evt |
Ristad av: | okända |
|
|
Inskrifter • Runor • Stenar |
Skåängsstenen i Trosa är Södermanlands nästa äldsta runsten.[1] Stenen, i röd granit[1], har två inristningar, vilket är mycket ovandligt.[2] Den ena ristningen är med den urnordiska runradens tecken, förmodligen ristad omkring år 500 evt, och den andra inristningen är med vikingatida runor från 1000-talet evt, det vill säga ett halvt årtusende skiljer ristningarna åt.[2] Ett annat exempel på denna mycket ovanliga företeelse att använda samma sten två gånger, är Sparlösastenen i Västergötland.[2]
Skåängsstenen är känd först från 1800-talets början då kyrkoherden C. U. Ekström i Mörkö ritade av ormslingan som löper längs kanten på stenen.[2] År 1830 trycktes teckningen i bokverket Samlingar för Nordens fornälskare.[2] Stenen undersöktes 1867 av Hans Hildebrand som upptäckte att det, mitt på stenen, fanns en inskrift med den urnordiska runraden.[2]
Den urnordiska texten lyder:
- harija * leugaR
och den yngre texten lyder:
- Skamhals och Olauf de läto göra märken dessa efter Sven, fader sin. Gud hjälpe själen hans.
Tolkningen av den urnordiska texten brukar vara att den består av två mansnamn som skulle vara Häre och Ljung i dagens språkdräkt.[2] Om denna tolkning är riktig, så hänger det första namnet samman med (krigs)här, och det andra med det gotiska ordet liugan - "gifta sig".[2]
I den yngre inskriften är Olov ett kvinnonamn, vilket framgår av formen för "de", þau.[2] Den formen används enbart om det är fråga om personer av olika kön, det hade hetat þæiR om det varit två män.[2]
Källor
- ↑ 1,0 1,1 ”Sunds Samfällighetsförening sida om Skåängsstenen” (HTML). Sunds Samfällighetsförening. http://trosasund.se/show.php?content=historik&links=. Läst 2009-01-06.
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 2,5 2,6 2,7 2,8 2,9 ”Riksantikvarieämbetets sida om Skåängsstenen” (HTML). Riksantikvarieämbetet. 2006-11-22. http://www.raa.se/cms/extern/kulturarv/arkeologi_och_fornlamningar/skaang_runstenar_i_sverige.html. Läst 2009-01-06.