Från Rilpedia

Sundsvallsstrejken var en stor strejk i Sundsvalls sågverksdistrikt 1879. Strejken var den mest omfattande i Sverige under hela 1800-talet.^[1]

Sundsvall hade vid strejkens utbrott 9 000 invånare och trävaruindustrin hade växt i snabb takt. De så kallade träpatronerna hade investerat i moderna effektiva ångsågar som ersatte de gamla vattensågarna, vilket gjorde att produktionen kunde förläggas vid kusten istället för uppströms älvar och åar vid fall. Förutom att ångsågarna var effektivare i sig förenklades utskeppning radikalt när de sågade trävarorna kunde lastas direkt på östersjöfartyg.

1879 bröt en stor depression ut. Priserna på trävaror sjönk, vinsterna sjönk och för att motverka detta sänktes arbetarnas löner kraftigt. När träpatronerna fick stödlån från staten på tre miljoner kronor för att kunna hålla produktionen uppe firade de med en stor fest. Trots detta höjdes inte arbetarnas löner och strejken var därmed ett faktum. Den 26 maj började strejken vid Heffners sågverk och spred sig snabbt, och som mest deltog 5 000 arbetare i strejken.

Sågverksägare och myndigheter kallade in stora militärstyrkor med bland annat kanoner och bombbåtar. Arbetarna hade god disciplin och höll sig nyktra och hade bönemöten på kvällarna. Efter åtta dagars strejk fick arbetarna ett ultimatum av landshövding Curry Treffenberg: Återgå till arbetet eller fängslas och straffas. De valde att återgå och förlorade därmed kampen. Träpatronerna ställde till med ytterligare en fest för att fira segern.

Vidare läsning

• Sundsvallsstrejken finns skildrad i två miniserier: Träpatronerna som sänder 1984, och Träpatronerna som sändes 1988.
• En skönlitterär skildring återfinns också i avsnittet "Proletärer" i Martin Kochs roman Timmerdalen (1910).

Referenser

1. ↑ Olsson, Lars & Ekdahl, Lars, Klass i rörelse - Arbetarrörelsen i svensk samhällsomvandling (2002), Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap, ISBN 91-973690-3-9, s. 13-14.