Moai
Från Rilpedia
Moai (singular och plural) är stenstatyer på Påskön. De flesta statyerna är huggna i ett stycke men några har lösa stenpukauer på huvudet. Det finns mer än 600 kända moai, fördelade över hela ön. Vid Rano Raraku, där de flesta moai höggs ut ur klippan, finns det nästan 400 mer eller mindre färdiga statyer kvar. Stenbrottet verkar ha övergivits i en hast, eftersom det finns flera halvfärdiga statyer kvar i klippan. I princip alla utställda moai vältes senare av de infödda öborna.
Även om statyerna oftast kallas för "huvuden" så har många av moaierna axlar, armar och bål. Statyerna har med tiden sjunkit ner i marken och bara lämnat huvudena ovanför marken. Vad syftet med statyerna var är inte helt känt och det finns många teorier om deras existens.
Den vanligaste teorin är att statyerna höggs ut av en polynesisk befolkning på öarna, för 1000 år sedan eller ännu tidigare. De förmodas representera döda förfäder eller anhöriga, och märka ut gravplatser. Kanske de istället avbildar personer som var viktiga när statyn restes, eller är statyer över personer i familjer till den som reste statyn. I vilket fall måste de varit dyrbara att framställa; inte bara är arbetet att hugga ut varje staty något som borde tagit åratal, utan statyerna måste dessutom släpas tvärs över ön från tillverkningsstället till den plats där de ställdes upp. Exakt hur statyerna förflyttades är inte känt, men förmodligen användes slädar av trä eller rullar. Det antas att den mängd trä som krävdes för att resa upp statyerna är orsaken till att ön helt skövlades på träd. Detta skulle i så fall förklara varför stenbrotten helt plötsligt övergavs.
Gamla ölegender berättar om en klanhövding på jakt efter ett nytt hem. Platsen han stannade på kallas idag Påskön. När han dog delades ön upp mellan hans söner. Två söner som hamnade i luven med varandra. När en hövding för en av dessa klaner dog placerades en moai på hövdingens grav. Öborna trodde att statyn skulle hålla kvar hövdingens "mana" (övernaturliga krafter). Genom att manan hölls kvar på ön så trodde öborna att goda tider stundade, regn skulle falla och skördarna skulle bli goda. Den här legenden kan ha blivit förvrängd från den ursprungliga eftersom den har funnits så lång tid. Saker kan ha blivit tillagda för att piffa upp och göra den mer intressant.
