Springhare

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Springhare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Stratigrafisk utbredning: tidig pliocen - nutid
Springharelg.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Gnagare
Rodentia
Underordning: Anomaluromorpha
Familj: Pedetidae
Gray, 1825
Släkte: Pedetes
Illiger, 1811
Art: Springhare
P. capensis
Vetenskapligt namn
§Pedetes capensis
Auktor: (Forster, 1778)
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Springhare (Pedetes capensis) är en gnagare som lever i torra områden i Afrika. Den är den enda arten i släktet Pedetes och i familjen Pedetidae. Denna familj brukade räknas till de ekorrartade gnagarna, men räknas numera oftast till Anomaluromorpha. I sitt yttre liknar djuret ett hardjur men den tillhör gruppen gnagare.

Innehåll

Kännetecken

Springharen kan beskrivas som en blandning mellan hare och känguru. Den har långa kraftiga bakre extremiteter och korta främre extremiteter. Liksom kängurun hoppar den med uppriktad kropp på sina bakre extremiteter utan att sätta händerna på marken. På så sätt gör den ibland två till tre meter långa hopp.

Springharens kroppslängd ligger vid 40 centimeter och därtill kommer en lika lång yvig svans. Vikten ligger mellan tre och fyra kilogram. Beroende på utbredningsområde är kroppens ovansida sandfärgade, brun eller rödaktig och undersidan vitaktig. Svansens spets har en svart färg.

Djuret har ett kort huvud som sitter på en robust hals. Öronen är förstorade och når ibland 8 centimeters längd. Springharen har vid de främre extremiteter 5 och vid de bakre extremiteter 4 tår som är utrustade med klor. De främre klorna är skarpa och används för att gräva. De bakre klorna grövre och liknar hovar.

Levnadssätt

Djuret skapar tunnelsystem som i genomsnitt har en längd på 42 meter och som vanligen ligger 80 cm under markytan. Bon används av ett par och gångarna har ungefär en diameter på 20 cm. Det genomsnittliga antalet ingångar till bon är 9,3. Öppningarna ligger företrädesvis i skyddet av träd eller buskar.

Springhare är aktiv på natten och sover på dagen i bon. Den hittar sin föda som består av gräs, örter och rötter vanligen i bons närhet. Rötter och rotfrukter grävs vanligen fram ur marken. Under tider med svält äter den även insekter. Vanligen vistas djuret i bons närhet så att den med några hopp når en ingång om en fiende skulle visa sig. Oftast vistas springharen i 25 till 250 meter avstånd från bon. Under särskild torra tider med näringsbrist har djuret möjlighet att röra sig 40 km för att komma till mer gynnande regioner.

Springharen har inga fasta parningstider. Vanligen föds bara ett ungdjur åt gången. Tvillingfödelser utgör bara 1 % av alla födelser. Honor har förmåga att para sig fyra gånger per år. Ungdjuret dias cirka 50 dagar och sedan lämnar den bon för första gången. Livslängden i naturen överstiger sällan sju år. Individer i fångenskap blev upp till 19 år gamla.

Systematik

Springharens ställning i systematiken var länge en gåta. Till en början betraktades den som en särskild stor och avvikande springråtta. Sedan flyttades arten mellan olika taxonomiska grupper, bland annat i jordpiggsvinens närhet. Med hjälp av molekylärgenetiska undersökningar blev det känt att springharen utgör systergruppen till taggsvansekorrar, trots att de efter utseende inte liknar varandra. Tillsammans listas de i underordningen Anomaluromorpha, men hur gruppen är relaterat till de andra gnagarna är okänt.

Fossil

Arten är den sista medlemmen i en artrik grupp. De äldsta fossil finns från miocen och räknas till de utdöda släktena Parapedetes, Megapedetes och Diatomys. Sedan pliocen är bara arter från släktet Pedetes kända. Fossil från springharen hittades inte bara i Afrika utan även i Asien (Israel, Saudiarabien, Turkiet).

Springhare och människor

Djuret vistas ibland på människans jordbruksmark för att leta efter föda. Det handlar sig bara om enstaka fall och arten betraktas inte som skadedjur. Trots att utbredningsområdet är uppdelad i flera regioner bedöms populationen som stabil. Den listades en tid av IUCN som sårbar men sedan 2004 räknas arten som livskraftig.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 20 juli 2008.

Noter

  1. Grubb, P. 2004. Pedetes capensis. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2007-02-06.

Tryckta källor

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899
  • Malcolm C. McKenna, Susan K. Bell: Classification of Mammals: Above the Species Level. Columbia University Press, 2000 ISBN 0231110138
  • Bernhard Grzimek: Grzimeks Tierleben, Band 11 (Säugetiere 2), ISBN 3828916031

Externa länkar

Personliga verktyg