Från Rilpedia

Split friction är ett väglag där friktionen är mycket olika under vänster och höger däck. Man märker inte Split friction på fordonets beteende vid acceleration, normal körning eller mjuk inbromsning. Men vid hård (nöd-)bromsning är risken stor att fordonet roterar kring det hjul som har bäst väggrepp. Detta innebär en mycket stor trafiksäkerhetsrisk. Split friction uppstår ofta på vintervägbana, när trafiken i hjulspåren nöter igenom en is/snötäckt vägbana. Split friction kan även uppstå pga fläckvis lappning av vägskador, varvid lapparna kan ha annan textur och färg än vägbanan i övrigt. Färgskillnader kan ge Split friction i samband med upptinande tunn is. Is som ligger på nygjorda svarta (bitumenrika) lappar tinar i solljus upp snabbare än is på gammal grådaskig asfalt. Resultatet kan liknas vid en skridskobana med låg friktion, vilken har inslag av lappar med fullt väggrepp. I Vägverkets regelverk tillåts en maximal skillnad i friktionstal på 0.25 mellan hjulspåren. Trots detta, utförs varje år hundratals kilometer fläckvis lappning och därmed risk för Split friction på de statliga landsvägarna. Bilindustrin arbetar mycket intensivt med att förfina system som i viss mån kan kompensera för de problem (instabilitet, längre bromssträcka) som Split friction medför. Så spenderas numera över en halv miljard SEK per år på studier av bl a bromsegenskaper på underlag med Split friction egenskaper, vid testanläggningar i övre Norrland.