Sovjetunionens statliga pris
Från Rilpedia
 Den till Stalinpriset tillhörande medaljen. |
 Medaljen för det senare Sovjetunionens Statliga pris. |
 Stalinpriset avbildat på ett frimärke. |
Sovjetunionens statliga pris (ryska: Госуда́рственная пре́мия СССР), tidigare kallat Statliga Stalinpriset (Государственная Сталинская премия) eller bara Stalinpriset, var en statlig utmärkelse i Sovjetunionen som tilldelades till sovjetiska medborgare för prestationer inom konst, litteratur, musik och vetenskap.
Priset inrättades 1939 som Statliga Stalinpriset till Josef Stalins 60-årsdag och delades ut mellan 1941 och 1954. Den 1 februari 1940 infördes också fyra penningspremier om vardera 100 000 rubel. 1966 ersattes priset av Sovjetunionens statliga pris och efter Sovjetunionens upplösning ersattes priset i sin tur av Ryska federationens statspris (Государственная Премия Российской Федерации).
Stalin själv som var mycket intresserad av kulturfrågor hade stor inverkan på vem som skulle belönas. Priset var i flera klasser och innebar, förutom prestige, en stor ekonomisk belöning.
Några kända vinnare av Stalinpriset
- Dmitrij Sjostakovitj, tonsättare
- Tichon Chrennikov, tonsättare
- Sergej Prokofjev, tonsättare
- Aram Chatjaturjan, tonsättare
- Dmitrij Kabalevskij, tonsättare
- Michail Sjolochov, författare
- George Formby, brittisk komiker och skådespelare
- Sergej Eisenstein, filmregissör
- Andrej Vysjinskij, åklagare under Moskvarättegångarna
- Emil Gilels, pianist
- Lina Stern, biokemist
- Viktor Tichomirov, elektronik- och vapenkonstruktör
- Michail Kosjkin, konstruktör, skapare av stridsvagnen T-34
- Michail Gurevitj för MiG-flygplanen
- Artem Mikoyan för MiG-flygplanen
- Léon Theremin för avlyssningsutrustning för spionverksamhet
- Sergej Muromtsev (bakteriolog) för specialutrustning för spridning av pestbakterier [1][2]
- Nikolaj Virta
Noter
- ↑ Arkadij Vaksberg Giftlaboratoriet. Från Lenin till Putin - 90 år av politiska mord. s.119
- ↑ Nordin, Torgny (15 april 2008). ”Giftlaboratoriet har inte stängt”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_1132161.svd. Läst 7 juni 2008.
